Debatt: Socialdemokraterna sviker hbtq-flyktingar

Robert Hannah (FP) hade frågat migrationsministern Morgan Johansson (S) om han ville tillsätta en utredning om asylprövningen för hbt-flyktingar. Det ville nu inte migrationsministern utan valde att använda sig av samma argument som den tidigare migrationsministern Tobias Billström (M), nämligen att Migrationsverket i sitt regleringsbrev för 2015 hade fått vissa uppdrag. Under åtta års tid var det Billströms standardsvar när bristerna i asylprövningen påtalades. Ska vi nu behöva vänta åtta år, eller mer, på att asylprövningen förbättras?

Hannah påpekade i debatten att när riksdagen tidigare, under Alliansregeringen, behandlade kravet på en utredning om asylprövningen för hbt-flyktingar så krävde Socialdemokraterna en sådan utredning. I regeringsställning har man bytt åsikt. Det inger inget större förtroende i sakfrågan.

Men hur ser då verkligheten ut i dag när det gäller asylprövningen? Jo, numera ger Migrationsverket avslag för att man inte tror att den asylsökande tillhör gruppen hbt, det vill säga ljuger om sin sexuella läggning eller könsidentitet. Och hur kan man då fastslå detta? Jo, genom att beslutsfattaren bedömer om flyktingen har svarat korrekt på de frågor som ställts.

Låt mig ta ett exempel. Så här skriver Migrationsverket nyligen i ett avslagsbeslut:
Du har berättat att du kom till insikt om din homosexualitet när du var cirka 12 år gammal. Du har alltså haft denna insikt om din sexuella läggning i tio års tid. Detta är en lång tidsperiod under vilken du rimligtvis har haft möjlighet att reflektera över att du skiljer dig mot normen i ditt hemland. Du lämnar trots det vaga och utseendefixerade uppgifter om hur du kom till insikt om din sexuella läggning.

Notera det lilla ordet rimligtvis. Med stöd av vilket faktaunderlag är det så att alla hbt-personer måste reflektera över att man skiljer sig från normen i hemlandet. Och hur begripligt är språkbruket ”att skilja sig från normen”?

EU-domstolen har i ett avgörande i december 2014 konstaterat att det en trovärdighetsbedömning av en asylsökandens sexuella läggning inte får grunda sig på stereotypa uppfattningar om homosexuella. Detta strider mot flera EU-direktiv.

Men även om man godtar en asylsökandes sexuella läggning eller könsidentitet är det inte säkert att asyl beviljas. Det är slumpen som avgör utgången skulle jag vilja påstå. Nyligen avgjordes två ärenden i migrationsdomstolen i Stockholm och Göteborg. I båda ärendena godtogs såväl uppgifterna om hbt-flyktingens sexuella läggning som den förföljelse denne utsatts för i Libanon. I Stockholm blev det avslag och i Göteborg bifall. Varför? Jo migrationsdomstolen i Stockholm menade att situationen för hbt-personer i Libanon inte var så svår medan migrationsdomstolen i Göteborg hade precis motsatt uppfattning. Båda domstolarna åberopade samma landinformation! Tala om lotteri.

Det finns förvisso också bra beslut från Migrationsverket. Men tyvärr finns det alldeles för många beslut som bygger på stereotypa uppfattningar om hur homosexuella borde tänka och resonera för att de ska vara trovärdiga när det gäller att bedöma den sexuella läggningen. Och denna brist avhjälps inte av att på utbildningar diskutera ett normkritiskt betraktelsesätt. Så länge en grundläggande hbt-kompetens saknas bland beslutsfattare och många hbt-specialister kommer problemen att kvarstå.

De insatser som migrationsministrar har vidtagit handlar om att Migrationsverket ska granska sig själv. Det fungerar uppenbarligen inte och därför krävs det en från Migrationsverket oberoende utredning av hur bristerna i hbt-flyktingars asylprövning kan åtgärdas och därigenom öka rättssäkerhet i dessa ärenden.