QX.se Ledare

Så kan jag passa på att gratulera Sverige till att nu få en partiledare som har alla möjligheter att utveckla sitt partis politik till att utifrån sin ideologi svara mot det behov det mångfasetterade svenska samhället idag behöver.
I höstas fick QX ett mail från en folkpartistisk väljare som bad oss uttala vårt stöd till Mona Sahlin. Trots att han inte hade den minsta tanke på att ge sin röst till socialdemokraterna menade han att ”Mona förtjänar en hedersutmärkelse från oss, jag känner stor tacksamhet gentemot henne”.
Medan Göran Perrsson varit tydligt ointresserad av hbt-frågor och i somras symboliskt nog deltog i ett frireligiöst valmöte men hoppade Stockholm Pride-debatt, kommer Mona Sahlin inte ducka i hbt-frågor.

Politik och samhällsutveckling handlar inte bara om stiftande av lagar. Det handlar i allra högsta grad om att markera sina ståndpunkter och skapa möjligheter för förändring.
Väljer man att aldrig tala om hbt-frågor så ger det en tydlig signal om dessa frågors politiska och samhälleliga värde. Om man som Mona Sahlin istället väljer att inkludera hbt-frågor i sin politiska strategi och sin politiska retorik öppnas möjligheter för utveckling.

Det har vi sett bland Sahlins politiska motståndare. Att två hb-ministrar tillsätts, att Sverige får sin första svarta minister uppväxt delvis i en muslimsk tradition ger bara det politiska signaler och utvecklar normerna i positiv riktning.
Under förra regeringen och med stöd av inte minst Mona Sahlin tillsattes HomO som inneburit närmast en revolution genom att myndigheter nu tvingas ta tag i hb-frågor. Det är inte längre accepterat att ignorera homo- och bisexuella vare sig för Förvarsmakten eller restaurangägare. Mona har varit en drivande kraft så att vi idag har partnerskap, prövningsrätt för adoption, inseminationsrätt och att vi nu snart kommer att få ett könsneutralt äktenskap. Utan Mona i partitoppen skulle socialdemokratin ligga kvar i det hbt-politiska bakvattnet.

Mona Sahlin har vid två uppmärksammade tillfällen på det internationella planet tydligt markerat sitt ställningstagande i hbt-frågor. Vid de internationella kvinnokonferensen i Peking 1995 tog hon upp lesbiska kvinnors rättigheter som del av jämställdhetsstrategin. Vid den internationella konferensen mot rasism i Durban 2001 höll Mona ett passionerat tal där hon attackerade de då 70 länder som kriminaliserade homosexualitet.
En annan representant för Sverige skulle lätt kunna låta bli att nämna oss i de här sammanhangen, Mona valde att inkludera. Mona Sahlin har sett till att i arbetet för mångfald och mot rasism och främlingsfientlighet även inkluderar frågan om homo- bi och transpersoner. Mona Shalin har sett att i kampen mot diskriminering och utanförskap kan hbt-personer inte exkluderas.

Nej Mona Sahlin är ingen gudinna och hon skall nu leda ett parti som i många sammanhang är stelbent, bär på en övertro på stat och lagar och som sviker hbt-personer som flyr för sina liv från länder som Iran och som fortsatt upprätthåller en hiv/aids-politik som är skamlig.

Vårt arbete för mänskliga rättigheter är långt ifrån över när vi nu får ett könsneutralt äktenskap och då till slut alla diskriminerande lagar försvinner. Då har vi nått ett avgörande delmål, men det viktigaste arbetet kvarstår. Homofobi och hat mot avvikande och minoriteter lever och frodas. Dess rötter sitter djupt ner i den svenska myllan och stärks i religiöst färgad ideologi. Påven Benedictus är på krigsstigen och använder sin version av partipiskan för att tvinga in världens katoliker i ett ”korståg” mot samkönad kärlek och sexualitet. Med sig har han ledarskap i den ortodoxa kyrkan, evangeliskt lutherska kyrkor, konservativa muslimska liksom ortodoxa judiska samfund. Och han delar den aktiva önskan att diskriminera och kränka homo- bi och transpersoner med allt starkare nationalistiska strömningar. Så nära som i Danmark lyckades helt nyligen dessa krafter tränga tillbaks våra mest självklara rättigheter genom att åter begränsa insemination för lesbiska.
Vi har mäktiga fiender emot oss. Nära oss. Mäktiga fiender som mullrar allt tydligare och allt mer kraftfullt.

Just nu är dock den hbt-politiska situationen i Sverige närmast unikt positiv. I lycklig avsaknad av nationalromantiska partier har vi endast en tydlig politisk motståndare i riksdagen.
Med valet av Mona Sahlin till ordförande för socialdemokraterna får vi ännu en politisk ledare som vi kan räkna med. Närmsta tiden får vi se om Fredrik Reinfeldt står fast vid moderaternas remarkabla förändring i hbt-frågor, eller om det hela visade sig vara ett nyck. Likt Mona Sahlin har han dock en politisk historia som inger hopp. Men om kristdemokraterna är viktigare än könsneutralt äktenskap blir vi uppenbart svikna. Och då riskerar det politiska tonläget i landet att svänga i Benedictus favör. En öppning ges för att politiskt acceptera irrationell diskriminering på grund av sexuell orientering.
Jag är övertygad om att moderaterna förstått den symbolik som ligger i en sådan kohandel med antihomosexuella krafter och fortsätter den väg man påbörjat med Reinfeldt vid rodret.

Och det är just här Mona Sahlin är så viktig ur hbt-politiskt perspektiv.
Stora delar av Europa har tagit beslutet att inte särbehandla mig för att jag älskar Klas och vill dela mitt liv med honom. Stora delar av världen och starka politiska och religiösa krafter sätter in allt större resurser för att fortsätta att diskriminera oss. Vi må ha olika syn i en rad politiska och ekonomiska frågor, men när det gäller diskriminering av enskilda individer på basis av deras sexualitet eller kön talar vi om en annan politisk skala. Där står idag sverigedemokrater och kristdemokrater på samma sida.
Mona Sahlin är en av de mest kraftfulla aktörerna på den andra sidan.

Därför gratulerar jag nu Mona till att hon nu väljs att leda Sveriges största parti och att vi nu får en än mer kraftfull allierad för ett samhälle där vi med självklarhet kommer att inkluderas.
Vi ses i Pride-paraden!

Publicerad: 2007-03-16 18:39:43