Lotta Schelin: ”Vissa delar i boken kändes läskiga att prata om”

Hej Lotta, berätta, varför kände du att det var dags för en biografi nu?
– Det var inget jag hade planerat, jag blev skadad och var rastlös och fick mycket tid hemma. Idén kom egentligen från min idrottspsykolog, ’du har mycket tid som helst, varför skriver du inte en bok, du har ju till och med en skribent hemma’. Så jag tänkte, jag kan ju börja så får vi se vad det leder till, egentligen hade jag tänkt att det skulle ligga till grund för mina föreläsningar.

Vad var svårast med att skriva en biografi?
– Det faktum att jag måste vara öppen och ärlig med mitt liv för offentligheten, HELA mitt liv. Vissa delar kändes läskiga att prata om för det passerade någon sorts gräns jag haft tidigare, jag tvingades vara väldigt personlig.

Din fru Rebecca har skrivit den, hur har samarbetet funkat?
– Det har gått jättebra, hon har alltid sagt att om jag skulle skriva en biografi en dag så skulle hon inte kunna skriva den (skrattar). Men det finns ingen som känner mig utan och innan på samma sätt, hon har varit med under många delar av min karriär och har på så sätt lättare att relatera till det och sätta ord på miljöer och känslor. Det är min historia, men hon kan verkligen sätta ord på den. Ja, det var häftigt att skriva den ihop.

Är det en bok för fotbollsnördar eller får man ut något av den även om man inte är så intresserad av fotboll tror du?
– Det är absolut inte bara en bok för fotbollsnördar, sen är det självklart stora delar som handlar om min idrott. Men jag tar upp många stora frågor i boken, om livet, om samhället, om tuffa stunder och sjukdomar till ledarskap och första kärleken. Just första kärleken var ju komplicerat av det faktum att jag träffade en tjej. Dessutom slutade fotbollen på ett tungt sätt, och det var en jobbig tid efteråt. Att gå från 100 till 0 är en utmaning. Så jag hoppas man kan ha behållning av boken oavsett vem man är.

Var det nån del i boken som var extra känslig eller jobbig att dela med sig av?
– Ja, när jag var 17-18 år och träffade min första tjej här i Göteborg. Vi berättade för våra närmsta om oss men det gick rätt dåligt när hon berättade för sina föräldrar och vi var rädda för vad hennes pappa kunde göra om vi fortsatte ses. Vi fick inte finnas så det var fyra år av hemlighetsmakeri. Det var tufft att ta upp i boken och väckte många känslor. Men det kändes som en viktig del att ta med, jag var inte öppen med förhållandet och stod inte för det för fem öre, och det här är något som än i dag påverkat mig och min tro på att kärleken skulle övervinna allt…

Du får ge boken till vem du vill, vem vill du ge den till då?
– Till är min idrottspsykolog Kristiina Pekkola, det var hon som väckte tanken på att jag skulle skriva
en bok. Och ja, nu är den här.