Alltså, det var inget fel på uppställningen av Schlagerkvällen 2026. För att inte vara ett enormt Mello/ESC-fan hade Gunn Lundemo gjort ett fint jobb i att sätta ihop ett gediget set av favoriter från Melloscenen. Visst, vi saknade Eurovision-ingredienser och lite nördiga inslag i denna traditionella sufflé, men fine: Jag nöjer mig med Mello-hits om det är vad som bjuds.
Däremot serverades jag en kalldusch redan vid start: Storbildsskärmen på ”Pride Plaza”, ett av de två ställen där man skulle kunna se showen, visade bara BILDEN från vad som pågick inne i Fållan (Spectrum). Detta gjorde att jag fick den värsta Schlagerpride-upplevelsen sedan The Moniker tolkade Alla har glömt akustiskt: Babsan på bild medan Leo B dj:ade Sommartider. Vad ända in i..? Jag har ju pratat med olika personer inom Stockholm Pride och alla har ju sagt att man ska kunna vara med på vad som händer på scenerna på storbildsskärmar i parken! Hur tänkte ni här, Pride?
Grejen är att jag gillar Pride Plaza och årets festival bjuder på ett härligt urbant upplägg med alla rum, prång och röriga korridorer. Stockholm Pride känns liksom sexigt igen. Men hur har man resonerat med att klämma in stora scenen i Fållan där folk svettades sönder efter en tonartshöjning? Och bara 1700 får plats? Varför la man inte stora scenen inne i Förbindelsehallen istället för trånga Fållan? Det hade ju varit bra mycket härligare att ha den i ena änden av den coola byggnaden. Stämningen var finfin där under Schlagerkvällen, för DÄR visade man ju i alla fall vad som skedde på scenen i rummet intill.
Och jag får heller inte mitt huvud runt detta: Hur tänkte man när bara 5000 personer kan komma in i District? Många nekades i entrén eftersom dagsbiljetterna tog slut tidigt. Vad ska alla andra ta vägen för att fira regnbåge? För jag VET att det var 10 000 på plats för A*Teens på lördagen i fjol. Det är rent av nonchalant av Stockholm Pride att ba: ”Jaja, 5000 får plats, resten får fira nån annanstans”. Varför skulle 5000 från ett år till annat bara ge upp Pride? Så konstigt.
Men, jag hoppas vi återvänder hit nästa år och då styr upp det. Utöka området! Flytta scenen till Förbindelsehallen! För Pride District är ju en hit! Det var ljuvlig stämning, trots en hel del sura miner över scen-skavet.
Nåja. Trion Le Crash, som såklart har Mello-koppling genom Daniel ”Pame” Mitsogiannis, inledde med Waterloo. Le Crash är en härlig trio, men varför ska vi jämt tvingas dras med en av ABBA:s sämsta låtar i alla möjliga och omöjliga schlagersammanhang? Dags att pensionera den nu.
Efter den starten gjorde årets konferencier Elecktra entré till jubel. Så smart bokning! Elecktra är ljuvlig och mannen bakom dragdonnan har ju dessutom skapat en underbar karaktär till, Ingela, gnällskånskan som gör succé på Insta. Hon dök sen upp senare under kvällen till min förtjusning. En av årets Mello-artister och finalister gjorde sen entré: Cimberly med Eternity. Härlig start!
Sen kom konferenciern från 2022, Babsan, in och brände av fyra låtar, vilket var en för mycket, Jag älskar Babsan och hennes 2011-låt Ge mig en Spanjor är härlig. Men, La Dolce Vita är knappast hennes, och en låt till var lite mastigt. Men jag ÄLSKAR gammbögsschlagern Jetset-Babsan. Påminn mig gärna om varför den aldrig fick tävla i Mello!
Sen gjorde Gregor entré med Mi Amor. Kanske en av de låtar man minns minst från kanonåret 2006, men vi unnar såklart showbiz-slitvargen Gregor ett 20-årsfirande på Pride. Efter det ännu en 2026-favorit: Arwin med Glitter. En låt som vuxit och som absolut förtjänade en finalplats.
Sen blev det Siw Malmkvist som tog Rickard Söderberg till hjälp för att bränna av Umberto Marcato-duetten Sole Sole Sole. Gulligt, men märkligt. Det var allt vi fick av Siwan.
Elecktra sjöng sen sin egen Unna daj, innan årets Pridelåtsartist Melanie Wehbe bjöd på 2023-låten For The Show. Därefter blev det klassiska popschlagers med Lili & Susie. De brände av hela sex låtar. Och ja, jag tycker att artisterna får blanda in annat än Mello. OM: Låtarna är stora hits och rör sig i samma popland som Mellolåtar ofta gör. Päivärinta-systrarna gav oss såklart Oh Mama, Bara du och jag, Whats The Colour of Love och Mello-favvisarna Okey Okey och Show Me Heaven. Avslutade gjorde Zara & Jessica från före detta Sarek. Genom eld och vatten är en banger som håller alla Schlagerpride.
Akt två började med Le Crash som brände av ett matigt och energifyllt ESC/Mello-medley. Kan de inte bara få en plats i nästa års festival så de också får en Mello-hit? Trion har energi och stjärnglans nog för en härlig popdiscodänga. Gärna en My Number One för 2020-talet! Trion fick nämligen Paparizous trötta dänga att kännas het igen i ett eldigt nummer.
Sen blev det en Ronny-favorit i form av Elecktras regnbågsschlager Banne Maj: En låt som passar som hand i handske just nu när onda makter försöker tvinga oss till tystnad. Banne Maj, vi har ALL rätt att finnas!
Sen blev det Y2K-pop med härliga DaBuzz. Det är ett frågetecken att de aldrig fått återbesöka Mello efter Stop!Look!Listen! från 2003! De gör ju verkligen musik som platsar i festivalen, och Annika Törnqvist är en sångerska av rang. Duon bjöd på nämnd Mello-låt, och hits som Do you Want Me och Alive.
En schlagerdiva de luxe gjorde sen entré: Shirley Clamp! Självklart blev det allsång till Min kärlek och Att älska dig. Fan vilken röst Mamma Mia-donnan har! Det var riktigt bra stämning där musiken hördes.
Efter det tog vi en enkel tillbaka till 90-talet för ett besök hos Drömhus. Tessan G gav oss såklart Mello-favoriten Stjärna på himlen, men såklart också Vill ha dig och If Only You. Härligt hittigt!
Sen gjorde Afro-Dite entré med ett tight litet set där vi bjöds snuttar av både Aqua Playa och The Boy Can Dance! Kul! Och såklart allsång sen till Never Let It Go. Och få har kryckdansat lika snyggt som Blossom.
Sen blev det Andreas Lundstedt-palooza med Mello-hits och Alcazar-bangers. Det blev fjolårets Vicious och en hel radda Alcazar-låtar. Andreas njöt av kärleken från Pridepubliken och vi älskar honom tillbaka!
Och så: Årets Eurovision-vinnare DARA som kom med Bangaranga, och en annan låt som inte var lika kul. Men otroligt stort att hon var här!
Sammanfattningsvis: En bra uppställning som toppades av en kanonbokning. Men ledsamt att Stockholm Pride smolkade bägaren genom att få kunde se det. För Pride District är en underbar uppryckning av vår älskade festival.
