Revykungen Karl Gerhard hyllas

Lagom till att Sverige om en vecka ser ut att få ett än starkare främlingsfientligt parti i riksdagen, ställer sig Rikard Wolff på Stadsteaterns scen för att framföra en ”fantasi” om revykungen Karl Gerhard skriven av Irena Kraus.
Karl Gerhard är en av de svenska revy och teaterpersonligheter som har levt kvar i vårt minne och medvetande, långt, långt efter att han avled 1964.
Det som gjort honom legendarisk var de kupletter, texter och det mod med vilket han med humor och skärpa kritiserade sin samtid.
”Hans lilla handarbete är förtjusande” sjunger han om kung V-Gurra och 1922 hyllar han jazzgossarna med deras vickande stjärtar. Långt innan hen-debatter och rektorer som målar naglarna.
Karl Gerhard personifierade den homofila kultur som under hela 1900-talet genomsyrat stora delar av det svenska samhället och som, tveklöst, lagt grunden till de framgångar vi idag, till slut, ser i samhällets syn på likakönad kärlek och olika uttryck för kön.
Gerhard verkade i en samtid då även Gösta Ekman den äldre , en framstående bisexuell skådespelare var verksam. En tid då låtskrivare som Jules Sylvain, Kai Gullmar, konstnärer som Gösta Adrian-Nilsson och Eugene Jansson, författare som Hjalmar Bergman och Karin Boye och filmare som Maurits Stiller var med om att beskriva och forma, om än inte alltid lika öppet som idag, en homosexuell identitet.
Men det som gör Karl Gerhard så osannolikt viktig att lyfta just nu är hans mod – för det handlade om mod – att trotsa Nazityskland och den undfallenhetens politik som utvecklades i Sverige i skuggan av kriget.
I kupletten Den ökända hästen från Troja, kommenterade och kritiserade Gerhard transiteringarna av tyska soldater från södra Sverige upp till norr på de svenska järnvägarna.
Kupletten förbjöds, men det betydde, som med alla förbud, att budskapet spreds än längre ut i samhället.
I ljuset av den aktuella debatten kring Jan Guillous bok ”Att inte vilja se” kommer uppmärksamheten kring Karl Gerhard exakt i rätt ögonblick. För vare sig svenskarna visste om att miljoner judar tvångsdeporterades till koncentrationsläger och mördades i industriell omfattning av de nationalistiska krafter som ville bevara den ”tyska kulturen och germanska gemenskapen” (finns några aktuella språkliga paralleller om man byter ut tysk mot svensk och adderar muslim till jude) så är nog alla klara över att det var allt för få som verkligen i djupet förstod eller ville förstå, vare sig man visste eller ej.
Karl Gerhard brydde sig dock och han fick problem på grund av detta sitt engagemang, sin bitska humor och sin omåttliga popularitet.
Karl Gerhard var gifte tre gånger och fick med Valborg Geyron 1924 sonen Per Gerhard. Under senare delen av sitt liv levde han med sin sekreterare Göthe Ericsson och 1949 adopterade han Fatima Svendsen, senare Ekman. Fatima växte upp i regnbågsfamiljen och uttryckte i samband med att partnerskap för likakönade par diskuterades i Sverige sitt stöd för detta med hänvisning till sin egen uppväxt med två pappor.
Inte en dag för tidigt får vi nu under hösten ta del av denna hyllning till en av de stora!