Med sitt tredje album ”Kanske” kommer passa perfekt till den kommande vårvärmen. Men ett nytt album var inget givet för Alice B, som fick bege sig ner i studion för att inse vad det var hon saknat. QX har pratat med den okända, men samtidigt superkända sångaren Alice B.

Ditt nya album ”Kanske” var länge just det, ett stort kanske. När gick det från kanske till självklart?
– Det var nog första dagen i studion när vi spelade in gitarren och sången på ”Nätter utan dagar”. Det var den första låten vi gjorde och det var efter den dagen som jag fick tillbaka den där känslan att ”Det är ju det här jag ska göra, vad fan har jag hållit på med”.

Vilken är din egna favoritlåt på skivan? Varför?
– Det skiftar jättemycket! Just nu är det nog sista låten ”I met her in a bar”. Den var väldigt rolig att skriva och komponera. Plus att jag fått in Aileen Wuornos mordrättegång i den, då hennes dåvarande flickvän lurade henne till att erkänna morden hon begick.

”Det blev ett jävla liv som var väldigt pushat av media att bli större och större”

Du har en mjuk men samtidigt rispig röst! Har du något hemligt knep för att den ska bli så?
– Vilken rolig fråga. Hmmmm… jag har egentligen sjukt dålig koll på sångtekniker. Jag har aldrig gått hos någon pedagog eller pluggat sånt.  Men jag kan stoltsera med att jag har ett väldigt bra magstöd och att det alltid är otroligt skönt att sjunga. Det rispiga brukar oftast smyga fram när jag minst anar det själv.

Efter att du uppträdde på Håkan Hellströms konsert 2014 blev det en snackis om att du inte fick något betalt. Det helade eskalerade med ett sms från Håkan där han hävdade att du bara var ute efter publicitet. Har ni en beef idag, eller har han swishat dig ditt gage?
(skrattar) Vi har faktiskt inte hörts eller setts sen dess. Det blev ett jävla liv som var väldigt pushat av media att bli större och större. Jag fick ingen Swish och tackade även nej till ersättningen hans bokningsbolag erbjöd mig. Av många olika anledningar som jag nog ska hålla tyst om för att inte råka starta något nytt drev. Folk är så himla känsliga kring honom.

Du har släppt två album tidigare. En självbetitlad och en som heter Så Unga. Bägge två tokhyllade, ändå upplever jag att du inte hänger så mycket i mainstream-svängen. Varför?
– Det handlar nog mycket om det som mitt första skivbolag sa till mig; ”Du måste vara din egen entreprenör”. Alltså att vara väldigt bra på att synas och sälja, vilket jag absolut inte är (skrattar). Och även en annan grej de sa var ”Hur ska vi etablera dig som artist, kanske kan vi använda din läggning på något sätt?”. En sån sak skulle innebära att bygga ett varumärke av mitt musikskapande och min person. Vilket jag förstår att ett bolag måste göra för att sälja men det har aldrig varit något för mig.

Det går jättemånga rykten om att detta eventuellt kan bli ditt sista album? Kan jag få ett svar, ja eller nej?
– Ja, eller nej, eller kanske (skrattar).

Skämt åsido, varför snackas det om att det kanske inte blir något mer?
– Det är nog för att jag snackar om det och för att folk är så himla nyfikna!!

Lyssna på ”Kanske” här: