Partiledarintervjun, Ebba Busch: ”Man borde inte få bli svensk medborgare och tycka att homosexuella ska stenas”

Vilken är den viktigaste hbtqi-frågan just nu, enligt dig?
– Trygghet. En trygghet för alla. Trygghet är en förutsättning för att man ska kunna göra aktiva livsval och för att man ska kunna mötas med värdighet och respekt. Jag upplever att vi har en tillbakarullning av tryggheten för många hbt+personer, både för att det har blåst vindar på högerkanten man behöver hålla koll på, och inte minst kopplat till en misslyckad integration till följd av en väldigt hög migration.

Vad skulle du vilja lyfta fram som KD har bidragit med när det gäller hbtqi-rättigheter?
– Det har ju hänt mycket på det här området inom partiet, där KD-politiker verkligen har tagit på ledartröjan. Först och främst vill jag nämna att tack vare KD så kan homosexuella män numera donera blod, men jag vill också framhålla att vi har gjort stora insatser för psykisk hälsa och suicidprevention. Vi har även stärkt skolhälsovården och BUP, och underlättat övergången mellan barn/ungdoms-psykiatrin och vuxenpsykiatrin. Vi har också varit viktiga för kunskapslyftet vad gäller äldre hbt+personers rättigheter, och stått bakom en utbildningsinsats om detta bland vård- och omsorgspersonal.
Något du är mindre stolt över?
– Ser man tillbaka några generationer så har det varit en ansträngd relation mellan KD och ”Pride-kollektivet”. Där har vi i KD gjort en jätteresa, men även Pride-rörelsen som ibland uttryckt sig på ett både problematiskt och sårande sätt om oss. Det har skett ett närmande från båda håll, och i dag har vi ett väldigt bra samarbete. Alla tycker inte lika, men det finns i grunden en respektfull ton mellan oss.
Men det är ju inte så väldigt länge sedan ni röstade nej till samkönade äktenskap 2009?
– Det är ju ändå snart 20 år sedan, då riksdagen röstade ja till en könsneutral äktenskapsbalk, där vi föreslog en civilrättslig samlevnadsbalk för att garantera att alla par som vill gifta sig ska behandlas lika.

Tycker du att det är problematiskt att KD efter valet eventuellt sitter i samma regering som SD, ett parti som varit emot alla hbtqi-reformer och även vill rulla tillbaka redan vunna rättigheter, exempelvis inkluderingen i hetslagstiftningen och den nya könstillhörighetslagen?
– Vi gjorde ju en full regeringsförhandling med SD för fyra år sedan, och det är bara att notera att det i Tidö-avtalet inte skedde några inskränkningar i hbt+personers rättigheter, och detta kommer även att vara vår ingång i en eventuell förhandling efter valet.

Är det något som rör hbtqi-personers rättigheter ni kan tänka er att kompromissa om ifall SD skulle kräva det?
– Vi kommer aldrig att backa en politik som innebär att man inskränker hbt+personers rättigheter. Den linjen kommer vi att fortsätta hålla stenhårt . Vi har inte behövt kompromissa med den, och kommer inte att göra det framåt.

”Ser man tillbaka några generationer så har det varit en ansträngd relation mellan KD och ’Pride-kollektivet’”

Enligt en ny rapport från FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) är mer än hälften av kommentarerna om hbtqi-personer på sociala medier direkt fientliga – vad säger detta om dagens Sverige enligt dig?
– Det blåser allt mer fientliga vindar, som jag nämnde tidigare, och som mina nära vänner i hbt+communityt märker av allt mer. Plötsligt har vi märkt en tillbakagång bland unga vad gäller de vinster vi gjort vad gäller bemötande av hbt+personer. Det gäller även deras attityder till exempelvis demokrati och judar. Detta bekymrar mig något oerhört. Att bli kränkt eller trakasserad på grund av kön, religion eller sexualitet kan aldrig accepteras. Det är därför vi var så angelägna om att få den nya nationella strategin mot hedersförtryck på plats, som vi lanserade i april. Vi har konsekvent stärkt hbt+personers rättigheter under den här mandatperioden och är en motvikt till de fobiska vindar som blåser.
Ger detta anledning att införa nya lagar vad gäller sociala medier, exempelvis åldersgräns och större ansvarsutkrävande av medieplattformarna?
– Hot mot hbt+personer är ju ett brott som ska hanteras av polis, men det är en grupp som drabbas ännu värre när vi inte lyckas ta kampen mot tech-bolagen. Särskilt unga hbt+personer som ska hitta sin plats genom puberteten är extra utsatta, så det är värt att framhålla vårt förslag om en åldersgräns på 15 år vad gäller sociala medier. Det skulle även försvåra att unga rekryteras till kriminella gäng eller utsätts för grooming.
Denna anti hbtqi-trend uppmärksammades även i en rapport från Levande historia i våras, som visar att negativa attityder mot hbtqi-personer har ökat markant bland skolelever/svenska ungdomar sedan 2013 – vilket ansvar har KD som regeringsparti för detta?
– Vi har ett jättestort ansvar att hålla rent mot transfobin och homofobin som finns i alla samhällen, så även i Sverige. Exempelvis anser vi att online-material som är fobiskt på något vis ska plockas bort inom en timme efter att det skett en polisanmälan.

Vad kan skolan bidra med, som saknas i dag, för att den nedåtgående trenden ska brytas?
– Stärkt elevhälsa. Jag kan inte nog understryka detta. Om man som elev går med tankar som är mörka och plågsamma så är det viktigt att det finns vuxna i skolan som har kompetens och tid, som man kan vända sig till. Det kan rädda liv. Vi vill göra mer vad gäller elevhälsa och säkerställa att man vid behov kan komma i kontakt med denna inom 24 timmar.

Transfrågor och transpersoner har kommit alltmer i fokus, varför tror du?
– Dels för att vi äntligen har ojämlikheten i transvården på agendan vad gäller skillnader i bemötande och väntetider beroende på var i landet man bor. Dels har det också varit diskussioner kring könstillhörighetslagen, och så har transpersoner även varit något slags allmänt slagträ i anti-woke-diskussionen. Vi är ju inte särskilt woke som parti, men extremt noga med att hålla rågången kring alla människors okränkbara värde, samt ett respektfullt bemötande av alla oavsett deras uttryck.
Du nämnde den nya könstillhörighetslagen som trädde i kraft förra sommaren, och som ni i KD tillsammans med SD nu vill riva upp – varför vill ni det?
– Det hänger ihop med de specialistläkare och professorer inom psykiatrin som varnat för att dela på den juridiska och den biologiska könsdefinitionen, och att det finns en risk för att den upplevda könsdysforin då förvärras. Alla i hbt+communityt tycker ju inte lika i de här frågorna som rör queer självidentifikation och vad gäller vägen framåt för allas lika värde och rättigheter. En del är för ett upplösande av könen, alltså att vi inte har några kön, men jag tror varken på könskrig eller könlöshet. Biologi gör skillnad, och jag tycker det är rätt och riktigt att det juridiska och det biologiska könet hänger ihop.
Kan ni i KD tänka er att införa ett tredje juridiskt kön?
– Nej, vi tror på att det räcker med två kön. I grunden finns det ett värde att veta sitt biologiska kön, men om ens könsuttryck i övrigt är brett eller mindre tydligt definierat så ska man ändå bemötas med värdighet och respekt. Jag tror inte vi kommer åt detta med att införa ett tredje juridiskt kön, vi behöver istället jobba mot kränkningar och diskriminering på ett annat sätt.

Den 1 juli träder den nya lagen mot psykiskt våld igenom – anser du att denna är tillräckligt skarpt formulerad för att lagföra omvändelseförsök/terapi vad gäller hbtqi-personer?
– Ja, lagen är väl balanserad och ett tydligt ytterligare skydd. Vi har varit aktiva i att driva fram den och tycker det är viktigt att den nu kommer på plats. Ett bra och historiskt beslut. Den har ju väldigt skarpa skrivningar om att man inte ska kunna använda hot eller tvång, men som med all lagstiftning så blir den inte verkningsfull förrän den prövas rättsligt. Det gäller ju också att vi vågar ta kampen mot de parallellsamhällen som vi ser växa fram, och för att tala klarspråk mot den islam som vi ser växa fram i Sverige, och som inte är förenlig med svenska värderingar. Det finns människor som utsätts för islamofobi i Sverige, men också många muslimer som utsätter andra för kränkningar i trons namn. Man döljer också effektivt de kränkningar som hbt+personer i det svenska muslimska communityt utsätts för, då man i princip försöker upprätta ett slags svensk shariadomstol. Jag är väldigt orolig över att detta kommer att drabba allt fler. Storbritannien har jätteproblem med parallellsamhällen som tillämpar sharialagar, och vi är på väg att hamna i exakt samma situation.
– Det är ju inte så att man är homosexuell i mindre utsträckning i Iran eller Afghanistan, man tillåts bara inte komma ut. I Sverige ska en svensk afghan eller iranier kunna komma ut i trygghet. Vi har ungefär en kvarts miljon unga som lever under hedersförtryck i Sverige i dag, det är ett väldigt stort misslyckande. Bland dessa finns många som inte får älska vem de vill, gifta sig med vem de vill eller flytta vart de vill.
Finns det inte en risk i att peka ut vissa grupper i samhället, exempelvis muslimer som du gör här, när man pratar om de här frågorna?
– Jag tror att lösningen till att komma åt problemet ändå är att kalla en spade för en spade, och prata om verkligheten som den är. Jag markerar också väldigt tydligt att man ska kunna vara en trygg svensk troende muslim. En del tycker ju inte att man kan vara svensk och muslim, men det tycker jag. Men man borde inte få bli svensk medborgare och tycka att homosexuella ska stenas.

”Jag tror varken på könskrig eller könlöshet”

Du har försvarat Agnes Wold som ju uppmärksammades stort när hon sa sig vara beredd att bryta mot den nya lagen mot psykiskt våld om hennes barnbarn skulle vilja byta kön – du kallar kritiken mot henne för cancelkultur?
– Jag försvarar hennes och allas rätt att uttrycka sig och ta debatten. Jag tror inte att rättigheterna för transpersoner blir bättre av att vi tystar obekväma diskussioner, så jag har varnat för cancelkulturen, men därmed inte sagt att jag håller med Agnes Wold i allting. Tvärtom är det väldokumenterat att vi tyckt diametralt olika genom åren. Men att använda misogyna påhopp och kalla henne för en kärring som ska myggas av är en farlig väg att gå. Vi ska hålla oss långt ifrån ett etablerande av cancelkultur.

Sveriges kraftigt minskade bistånd har lett till minskat stöd till civilsamhället i biståndsländer, bland annat till hbtqi-organisationer, något RFSL har uttryckt stor oro över. Kan ni gå med på att fortsätta skära ner på biståndet?
– KD är ju en väldigt stark försvarare av biståndet, men är man ensam om detta i en budgetförhandling mot tre andra partier blir det svårt. Man ska veta att Sverige är ett av fyra länder i världen som ger absolut mest bistånd, vi ligger nu på 0,85 procent av BNP, i absoluta tal 56 miljarder det gångna året.
Fast där räknar ni ju med Ukraina-stödet?
– Ja, men förtjänar inte Ukraina stöd? Vi har inte skurit ner biståndet till civilsamhälles-organisationerna utan riktat om det så att det blivit mer träffsäkert. KD har ett tydligt MR-fokus i biståndet, så kvinnors och hbt+personer rättigheter kommer att fortsätta vara en viktig del i det svenska biståndet.

Anser du att vi bör ha en generösare asylpolitik när det gäller hbtqi-personer från länder där det är förbjudet att vara hbtqi?
– Vi har inga specifika förslag på det, men vår utgångspunkt är att vi behöver ha en stram migration för lång tid framöver. Vi vill se till att hjälpa dem som verkligen är flyktingar och att vi får ett bättre kvotflyktingsystem inom FN, och att Sverige ska vara ett bra land på att ta emot hbt+flyktingar. Sen ska man vara medveten om att Migrationsverket behöver öka sin kompetens och bli mycket bättre på att handlägga sådana ärenden.

Så över till lite familjepolitik, en av KD:s profilfrågor. Vilken är KD:s inställning till surrogat/värdmödraskap?
– Den är densamma som tidigare, alltså att KD är emot detta. Vi har väldigt stor respekt för människors barnlängtan, men här tillämpar vi försiktighetsprincipen. Risken för att man använder en kvinnas kropp på ett exploaterande sätt är för hög.

Hur ser KD på att ett barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare, med tanke på att det i många familjer, inte minst i regnbågsfamiljer, ibland finns tre, fyra, eller kanske ännu fler föräldrar till ett barn?
– Familjer kommer ju i alla olika former i dag, själv lever jag i en bonusfamilj, men det finns en stor risk att ett barn med fler vårdnadshavare blir lite ”allas ansvar, ingens ansvar”. Vår utgångspunkt är fortsatt två vårdnadshavare, men man ska komma ihåg att om det är ett parti till höger som driver en regnbågsvänlig föräldrapolitik så är det KD. Vi vill ha en helt fri föräldraförsäkring, som ju skulle underlätta för stjärnfamiljer eftersom det då går att överlåta dagar fritt till andra närstående till familjen.
Vi är mitt inne i den internationella Pride-månaden – kommer du att gå i någon Pride-parad i år, och vad står det i så fall på ditt plakat, om du har något?
– Det har blivit många Pride-tåg genom åren! Tidigare år har jag gått både i Stockholm Pride och på lite mindre orter, men i år blir det bara Stockholm. Det är ännu hemligt vad det kommer att stå på mitt plakat, vi har inte bestämt det riktigt än.

Vilket är ditt bästa Pride-minne?
– Mest har jag varit på Pride privat, när mina vänner dragit med mig, och det är från dessa tillfällen jag har mina allra bästa Pride-minnen. Men det är klart att första året jag gick i Pride-tåget som partiledare, och då mötte Stolta föräldrar-sektionen som jag tycker är den absolut viktigaste i tåget, var väldigt speciellt. Ett annat fint minne är från en av många schlagerkvällar, mitt i danshavet tillsammans med mina vänner och alla härliga, glada människor.