I valrörelsen 2022 stod vi på varsin sida i debatten om regnbågspolitiken. Den ena av oss försvarade ett samarbete högerut och menade att Liberalerna även i en regering högerut skulle fortsätta driva igenom viktiga frihetsreformer. Den andra var djupt skeptisk och såg med oro på vad ett maktskifte skulle kunna innebära för hbtqi-personers rättigheter.
Vi debatterade hårt mot varandra.
Idag står vi sida vid sida i Liberalerna. Det gör vi av en enkel anledning: den här mandatperioden har visat att det faktiskt är Liberalerna som är garanten för att regnbågsreformer blir verklighet och att saker faktiskt blir gjorda.
Trots oppositionens ständiga varningsrop om att Sverige skulle bli som Orbáns Ungern har den sittande regeringen levererat betydligt fler konkreta regnbågsreformer än vad de tidigare vänsterregeringarna gjorde under många år vid makten. Omvändelseförsök förbjuds. Män som har sex med män kommer kunna ge blod på lika villkor. Arbetet mot hedersrelaterat förtryck har stärkts och en ny nationell handlingsplan för hbtqi-personers rättigheter har antagits.
Dessutom genomför regeringen reformer som kanske låter mindre ideologiska, men som betyder rätt mycket för communityt i vardagen. Den sänkta nattklubbsmomsen gör det billigare att gå på gayklubb från den 1 juli i år. I en tid när allt fler fysiska mötesplatser försvinner är det inte en liten fråga. För många hbtqi-personer har de där platserna varit helt avgörande för att hitta gemenskap, trygghet och kärlek.
Det här är inte symbolpolitik. Det är reformer som påverkar människors liv på riktigt.
Samtidigt måste vi våga vara ärliga kring varför många hbtqi-personer blivit besvikna på vänstern. Under lång tid har Socialdemokraterna gärna velat framställa sig som en given regnbågsröst. Men när man väl haft makten har frågorna gång på gång prioriterats ned.
Som homosexuell man upplevde en av oss allt oftare att vissa perspektiv inte längre riktigt togs på allvar inom Socialdemokraterna. Det fanns gott om symboler, identitetspolitiska diskussioner och rätt formuleringar i sociala medier – men betydligt mindre fokus på att faktiskt genomföra reformer som gör livet friare för vanliga bögar och flator.
För oss handlar regnbågspolitik ytterst om frihet. Friheten att vara sig själv, leva öppet, känna trygghet och bygga ett liv på samma villkor som andra. Och där finns det fortfarande mycket kvar att göra.
Den viktigaste frihetsfrågan inför nästa mandatperiod handlar om familjebildning.
Fortfarande möter många regnbågsfamiljer ett system som är byggt utifrån gamla normer. Vägen till föräldraskap är ofta mer osäker, mer byråkratisk och betydligt mer kostsam för samkönade par än för heterosexuella par. Sverige behöver ta nästa stora frihetskliv och göra det betydligt enklare för fler bögar och flator att kunna bilda familj.
Det är dessutom en fråga som borde diskuteras mycket bredare än idag. Sverige står inför en allvarlig demografisk kris med låga födelsetal och en åldrande befolkning. Då är det märkligt att samhället fortfarande sätter upp onödiga hinder för människor som faktiskt vill bli föräldrar. Fler regnbågsfamiljer är inte bara en frihetsfråga för individen – det är också positivt för samhället i stort.
Vi behöver också göra betydligt mer mot den växande homofobin bland unga. Den senaste rapporten från Forum för levande historia visar en oroande utveckling där intoleransen ökar i svenska skolor. För många unga hbtqi-personer är skolan fortfarande platsen där man lär sig att hålla tillbaka delar av sig själv för att passa in.
Det duger inte.
Skolor behöver bli bättre på att reagera mot homofobt språkbruk och intolerans. Lärare måste få bättre stöd i att hantera hedersproblematik, värderingskonflikter och extremism. Framförallt behöver vi börja mäta hur frihetsklimatet faktiskt ser ut på svenska skolor. Ingen elev ska behöva känna att det är tryggare att dölja vem man är.
Samtidigt måste Sverige bli roligare, öppnare och friare igen. Historiskt har gaybarer, klubbar och communityn spelat en avgörande roll för människors möjlighet att leva öppet. Många vet hur viktigt det där första trygga rummet kan vara. Men idag försvinner allt fler mötesplatser samtidigt som S-styrda kommuner ofta möter nattliv och kultur med byråkrati och hinder istället för möjligheter. Situationen som uppstod vid gaybaren Side track var ett sådant exempel.
Vi behöver fler mötesplatser, fler klubbar och ett starkare uteliv. Ett öppet samhälle byggs inte bara genom lagstiftning, utan också genom att människor faktiskt kan mötas, känna tillhörighet och leva sina liv fullt ut.
När vi debatterade mot varandra 2022 handlade mycket om oro för vad som skulle hända med hbtqi-politiken. Några år senare finns nu ett tydligt facit.
Det är Liberalerna som har sett till att regnbågsreformer faktiskt blivit genomförda.
