Debatten om hbtqi-personers rättigheter handlar i grunden om vilket sorts samhälle vi vill vara, ett öppet och inkluderande samhälle där alla kan leva fria liv eller ett slutet och begränsade samhälle där de som avviker mot normer aldrig kommer passa in. Därför är det viktigt att många politiska krafter tydligt tar ställning mot det växande hatet mot hbtqi-personer.
Debattörer från Liberalerna menar på QX Opinion att de varit garanten för hbtq-politiska reformer. Exemplen är många från denna mandatperiod. Omvändelseförsök förbjuds, män som har sex med män kommer kunna ge blod på lika villkor, arbetet mot hedersrelaterat förtryck har stärkts och att en ny nationell handlingsplan för hbtqi-personers rättigheter har antagits.
Alla dessa reformer är resultatet av ett gediget och strukturerat arbete från framför allt civilsamhället som påtalat dessa orättvisor under lång tid. Det var anledningen till att S/MP regeringen tillsatte utredningar och gav myndigheter uppdrag som vi nu ser resultatet av. 2022 fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att se över individbaserad blodgivning(S2022/03248), 2022 fick den pågående utredningen om oskuldskontroller tilläggsdirektiv om att se över ett förbud mot omvändelseförsök (Dir. 2022:136) och regeringens handlingsplan för hbtqi-personers rättigheter togs fram av S/MP regeringen och har sedan uppdaterats, om än senare än planerat, av nuvarande regeringen. Vilket är bra.
En överväldigande majoritet av Sveriges riksdag har varit överens om dessa frågor, politiken har gemensamt behövt arbeta för att hbtqi-personers mänskliga rättigheter ska tillgodoses. Det blir då missvisande att peka på reformer som genomförts som redan var i rullning och sen använda det som argument för ens egna agenda. Debattörerna skriver själva om hur utsatta hbtqi-personer är och då tror jag att det sista som behövs är lögner om andras politik och större klyftor mellan partier som tidigare varit överens om dessa frågor. Vi som arbetar med de här frågorna vet vilket ansvar som vilar på politikers axlar vad gäller att agera normerande för avancemanget av hbtqi-personers mänskliga rättigheter. Därför är jag stolt att sex partier i Sveriges riksdag kunde komma samman och besluta om en ny könstillhörighetslag, trots den absurda debatt som pågick.
Den absolut största uppgiften för politiken idag är att garantera säkerheten och tryggheten för hbtqi-personer i en tid där hatet mot gruppen ökar. Debattörerna hänvisar själva till Forum för levande historias rapport om den ökande negativiteten mot hbtqi-personer och det är därför den här frågan kräver samling, inte politiskt positionerande. När transpersoner förlöjligas och hatet mot homosexuella växer får det verkliga konsekvenser.
Hoten kan snabbt övergå i våld som i allra värsta fall kan leda till mord. Därför behövs bättre samverkan mellan myndigheter, tydligare uppföljning av arbetet för hbtqi-personers rättigheter och ett konkretiserande av handlingsplanen med tydliga delmål och en översyn av var mer resurser behövs för att öka tryggheten. Men framför allt måste vi gemensamt stå upp för alla människors lika värde och markera mot hatet. Det här är en samhällsutmaning som kräver långsiktigt samarbete inte falska motsättningar i frågor där politiken tidigare stått enad.
Jag tar inte ifrån regeringen de beslut som faktiskt har fattats under mandatperioden. Men att försöka utmåla andra som likgiltiga i frågan om hbtqi-personers rättigheter är djupt ovärdigt när Liberalerna samtidigt har gjort sig beroende av Sverigedemokraterna. Den högerextrema rörelse som gång på gång bidrar till att normalisera misstänkliggörande och hatet mot hbtqi-personer. Det är också därför Liberalernas trovärdighet i de här frågorna har urholkats. Jag förstår att partiet känner oro över väljarstödet och vill rita upp falska konfliktlinjer. Men om Liberalerna menar allvar med att försvara hbtqi-personers rättigheter borde udden riktas mot de verkliga motståndarna, de krafter som finns i det egna regeringsunderlaget.
För i slutändan handlar det här om vilket samhälle vi vill vara. Det är en enorm orättvisa att hbtqi-personer fortfarande tvingas invänta heterosexuellas acceptans för att få leva fullt ut som oss själva. Ingen människa ska behöva förlora trygghet, frihet eller värdighet den dag man kommer ut. Ett anständigt samhälle är ett samhälle där alla människor, oavsett sexualitet eller könsidentitet, har samma rätt att leva fritt, känna trygghet och förverkliga sina drömmar. Dit når vi inte genom splittring och symbolpolitik, utan genom ett samhälle som står upp för människors lika värde och som aldrig ger utrymme åt hbtqi-fientlighet. Även när det kostar politiskt.
I 84% av länderna som gick till val 2024 spreds hat och desinformation om hbtqi-personer i valrörelserna. Bland oppositionens partier kan jag garantera att det inte kommer ske i den svenska valrörelsen. Kan Liberalerna garantera samma sak för alla Tidöpartier?
