Efter Expressen granskat Kriminalvårdens tarvliga flytt av mördaren Lily Abdelshahed till kvinnoanstalt skriver den konservativa debattören Adelina Strand och 14 andra, alla själva transkvinnor, att den nya könstillhörighetslagen bör rivas upp. Det är nonsens från början till slut.

De menar att lagens premiss: att transpersoners själva ska ha mandat att besluta om sitt juridiska könsbyte, utan att behöva stå i mångåriga köer väntandes på en könsdysforidiagnos, är farlig. Den äventyrar kvinnors säkerhet, riskerar sätta transpersoner i skottgluggen, och vidare blir de själva tystade, ignorerade och aldrig bemötta i sak av andra i rörelsen när de kritiserar lagen.

Så låt oss göra det.

Att basera juridiskt kön på självidentifiering är inte obeprövad extremism. Över tjugo andra länder har motsvarande lagar, och Sverige är sist i Norden. Såväl FN som Amnesty ser det som en mänsklig rättighet och det har påvisats mildra psykiskt lidande hos transpersoner.

Författarna framhåller att könslagen tvingat Kriminalvården flytta mördaren till kvinnofängelse, men det stämmer inte. Kriminalvården skrev i sitt remissvar om lagen att den tillåter dem ta hänsyn till säkerhetsfrågor vid anstaltsplaceringar av folk som bytt juridiskt kön och ger möjlighet att motverka missbruk, ”t.ex. genom att en dömd person ansöker om sådan ändring endast i syfte att få till stånd en placering i en anstalt i lägre säkerhetsklass.”

Att Kriminalvårdens dåliga omdöme i ett fall – ett omdöme som könstillhörighetslagen inte tvingade dem till – skulle vara anledning att riva upp en lag som fram tills nu tillåtit över 2 000 personer  få tillgång till vård som drastiskt förbättrar deras liv är barockt.

Enligt Expressens granskning fann rätten att Abdelshahed genuint led av könsdysfori, så hur kan skribenterna kräva att den nya lagen ska rivas upp? Personen i fråga fick just diagnosen den gamla lagen krävde. Resultatet hade väl blivit detsamma? Ja uppenbarligen, då artikelns andra exempel på den här företeelsen är en mördare som bytte juridiskt kön och flyttades till kvinnoanstalt år 2018 – sju år innan den nya lagen.

Halmgubben att kriminella skulle byta juridiskt kön för att trakassera kvinnor är helt ogrundad; det sker inte i någon identifierbar utsträckning utanför vissa människors panikslagna fantasier, varken här eller någon annanstans. Danmark har utgått från självidentifiering sedan 2014 med noll rapporterade brott. Irland har haft det sedan 2015 med samma framgång. Tusentals människor har som sagt bytt juridiskt kön sedan lagen började gälla, utan någon motsvarande ökning av kvinnofridskränkningar. Detta är fakta.

Lagen är tydligen farlig för transpersoner också. ”Måste vi en dag mötas av rubriker som ’transkvinna mördad’ (…)?” skriver de 14 transkvinnorna i sin debattartikel, som att minnesdagen för mördade transpersoner inte funnits sedan år 1999. Hat uppkommer inte från att minoriteter har fullständiga rättigheter. Det kommer från ett samhällsklimat som avhumaniserar och förvägrar människor de rättigheterna.

Gällande att skribenterna känner sig utstötta: Stonewallupproret – proteströrelsen den moderna HBTQ-rörelsen härstammar från och som författarna jämför sitt engagemang med – leddes av en brokig skara utsatta människor: kvinnor som män, cis som trans, svarta som vita.
HBTQ-utrymmen präglas därför av grundläggande idéer om gemensam kamp för sexuella minoriteter, solidaritet med andra frihetsrörelser och förtrycka grupper, samt en djup respekt för alla människors lika värde. ”Ingen är fri förrän alla är fria,” som Martin Luther King sade.

Vi har åsikt- och yttrandefrihet i Sverige; vem som helst får tycka vad de vill och idéer får debatteras öppet. Alla människor har rätt att tänka själva och ingen har mandat att säga till någon annan vad de ”ska” eller ”måste” tycka. Att dock propagera för att ens bröder, systrar, och övriga syskon ska fråntas nyligen vunna rättigheter och möjligheten till desperat behövd hjälp – nej, det blir man inte så populär av.