Vare sig du gillar EU-idén eller ej så har det betydelse om de som formar politiken inkluderar eller exkluderar oss.

50 år sedan Stonewall har vi tillkämpat oss våra grundläggande rättigheter. Men det vi uppnått av synlighet och inkludering kan tas bort med ett enkelt pennstreck. Det är mer än naivt att tro att det inte kan hända.

     I februari debatterades i EU-parlamentet om man skulle ta med hbtiq-frågor i ett uttalande om kvinnors rättigheter. Den polske politikern Dobromir Sosnierz (från det lilla polska ”Frihetspartiet”) tyckte inte det och förklarade:

– Det finns ingen anledning att oroa sig över rättigheter för människor med sexuell disfunktionalitet i Europa. HBT och QXYZ och så vidare. Redan idag är detta en grupp som, i förhållande till sin betydelse för samhället, får allt för stor uppmärksamhet och till och med ges speciella privilegier.

     Putin skulle inte ha sagt det mycket annorlunda. Vad  denna ignorans och detta förakt leder till i praktiken vet de som tvingats fly Tjetjenien, medan den ryska regeringen blundar, förnekar och fortsätter spela sin balalajka.

Väljs fler nationalister, konservativa och religiösa fundamentalister in i EU så riskerar vi ligga lika risigt till som de våra i Ryssland.

Det är inte enbart några tokstollar som vill gömma undan oss.

När 19 EU-länder i december ställde sig bakom ett förslag om en gemensam hbtiq-strategi för de kommande fem åren, blev två länder rejält uppretade. Polen och Ungern.

     Så uppretade att då frågan om ungdomar i den digitaliserade världen diskuterades strax efter, krävde de att all text som nämnde hbtiq-ungdomar skulle tas bort.

     De övriga ministrarna på plats, bland annat Sveriges Ylva Johansson, såg dock till att våra unga blev inkluderade.

     ILGA-Europa, den gemensamma organisationen för hbtiq-organisationer, kallade beslutet ”betryggande” och konstaterade att just Polens och Ungerns regeringar sedan 2016 vid flera tillfällen krävt att hbtiq inte skall omnämnas.

     När hbtiq-strategin sedan togs upp i EU-parlamentet fick den även där stöd. En ”liten men högljudd opposition” var emot, som ILGA-Europas Katrin Hugendube konstaterade efteråt.

     Polen och Ungern med vänner i de mest konservativa politiska grupperingarna i EU, gör det de kan för att vi skall förpassas tillbaks in i garderobens mörker. I årets EU-val ser dessa krafter ut att växa.

     Krafter som franska Front National (numera Nationell Samling) som 2016 fick ut hundratusentals till flera gatuprotester mot Regnbågsfamiljer. Politiska grupper i EU som ECR, där de nordiska nationalistpartierna, liksom polska regeringspartiet Lag & Rättvisa samarbetar och för den delen det ungerska Fidesz i den kristdemokratiska EPP (möjligen på väg att slängas ut) och Rumäniens starkt konservativa socialdemokratiska parti.

     Den 26 maj är det dags för val till EU-parlamentet. Senast Sveriges befolkning röstade var det endast 51,07% som iddes ta sig till valurnorna. Nästan hälften struntade alltså i om EUs parlament består av bra eller dåliga politiker.

     Även om svenska röstberättigade var något bättre än de futtiga 42,61%, av hela EUs befolkning som röstade 2014 så är det oroande att så få bryr sig.

För det gör stor skillnad om en majoritet i parlamentet består av politiker som ser oss som en styggelse som med ett pennstreck vill exkludera, eller av en majoritet som vill inkluderar oss.

     Det har även rent praktisk betydelse om Regnbågsfamiljer kan leva tillsammans på lika villkor vare sig dessa formas i Frankrike, Polen eller Sverige. Lika viktigt är att dessa familjer kan röra sig fritt, utan särbehandling, mellan alla EU-länder. Att organisationer och verksamheter för att stärka hbtiq-personer får stöd och att EUs medlemsländer tar aktiv ställning för att motarbeta diskriminering baserad på sexuell läggning eller könsuttryck i och utanför EU.

     Det gör en enorm skillnad om de politiska block som styr efter valet i maj består av, eller backas upp av, politiker som betonar att familjen endast består av ”en kvinna” och ”en man” med gemensamma barn, eller om det är politiker som även ser och stöttar regnbågsfamiljer, ensamstående och stjärnfamiljer.

     Gör inte du ditt val den 26 maj så väljer andra åt dig. Det vore minst sagt korkat.