Pedofil bytte kön och slapp fängelse” löd rubriken i Svenska Dagbladet den 31 augusti. Det gäller en 39-åring med efternamnet Carter, som tilldelats manligt kön vid födseln och som vid rättegången presenterade sig med ett kvinnligt förnamn och meddelade att pronomen numera är ”hon”. Carter stod åtalad för barnpornografibrott och dömdes i slutändan till villkorlig dom samt terapi och samhällstjänst. I ingressen fokuserar SvD på Carters utseende under rättegången, med diadem och rosa nagellack.

I SvD benämns Carter som ”han”. Kanske anser journalisten att människor som begår hemska brott inte förtjänar att få sina pronomen respekterade. För brotten som Carter begått är vidriga. Jag har heller ingen aning om hon faktiskt identifierar sig som kvinna eller om det är taktiskt drag, som kritiker hävdar. Men att medvetet använda fel pronomen om människor som begår brott? Som någon sorts extra straff? Nej tack, det är inget jag ställer mig bakom. Jag tar det säkra före det osäkra och använder det namn och pronomen som människor berättat att de har, oavsett vem de är eller vad de gjort.

I artikeln står att läsa att det inte är första gången som brittiska ”pedofiler och våldtäktsmän börjat identifiera sig som transkvinnor” och därmed ”sluppit undan straff”. Vilket i sig är det en motsägelse: tesen som SvD driver i sin långt ifrån sakliga nyhetsrapportering är att Carter i egenskap av transkvinna fått ett lindrigare straff än vad hon skulle ha fått som cisman – och alltså inte att hon friats totalt.

SvD uppvisar brister i källkritik, och använder Daily Mail som källa utan att först kontrollera om det som skrivits där faktiskt stämmer. Daily Mail är nämligen en av de tabloider som återkommande misslyckats med att rapportera korrekta fakta, och är inte en trovärdig uppgiftslämnare. Samma sak med The Telegraph, som förvisso inte är lika starkt kritiserad men som ändå konstaterats föra fram felaktig eller vilseledande information då och då. Det är sorgligt när skribenter på stora tidningar inte ids googla för en snabb faktakoll. Men det ska jag ge SvD: det är svårt att få grepp om vad som faktiskt skett i Carters fall eftersom det främst är media/skribenter som är tydligt anti-trans som rapporterat om fallet. Bara det borde dock vara en varningsklocka om att informationen riskerar att vara starkt vinklad.

Jag hittar en artikel i New York Post, där jag läser att argumentationen från Carters advokat för mildare straff inte verkar ha varit att Carter numera använder ”hon” som pronomen och namnen Sophie Louise, utan psykisk ohälsa, barndomstrauman, utsatthet och missbruk. Kanske kan det ha bidragit till en mildare dom?

Exakt hur domaren resonerade i det aktuella fallet är för mig okänt men om försvaret inte argumenterat för ett mildare straff utifrån att Carter numera lever som kvinna så undrar jag hur relevant det är att fokusera på att hon dök upp i rosa tröja och ett diadem. Oavsett är det dock inte den åtalades könsuttryck som har nyhetsvärde. Utan den riktiga nyheten borde vara att det finns en oro för att män och kvinnor döms olika hårt för sexualbrott, och vilka konsekvenser det ger. För varför skulle innehav av barnpornografi vara ett mindre allvarligt brott om den som sitter på materialet är en kvinna?

Men undersökande journalistik i syfte att ta reda på om män och kvinnor faktiskt döms olika är tyvärr inget som är med i artiklarna jag läser. Istället är fokus på Carters utseende och transkvinnor som begår brott.

Resultatet blir att dessa journalister och tabloider bidrar till föreställningen om transkvinnor som farliga förövare. Kanske för att det är ”nyheter” av det slaget som genererar klick och därmed pengar. Kanske för att även journalister kan ha en negativ syn på transpersoner. Kanske för att de har tidsbrist och kopierar någon annans text. Men oavsett skäl är rapportering av detta slag djupt problematisk och riskerar att försvåra transpersoners liv.