Moderaterna presenterar i dag sitt valmanifest inför riksdagsvalet. Under rubriken ”Bättre möjligheter till familjebildning” skriver partiet:

”HBTQi-personers rätt att bilda familj är en viktig frihetsfråga. Vi kommer fortsätta arbeta för att modernisera lagstiftningen så att den bättre passar regnbågsfamiljers verklighet. Vi vill tillåta altruistiskt (ej kommersiellt) surrogatmoderskap i Sverige.”

Partiet förklarar att det innebär att en kvinna ska kunna bära och föda ett barn åt någon annan av oegennyttiga skäl och utan betalning.

I punktform sammanfattas förslaget:

”Modernisera lagstiftningen för HBTQi-familjer och tillåta altruistiskt surrogatmoderskap i Sverige.”

Förslaget finns ännu inte med på Moderaternas särskilda webbsida över utpekade vallöften. Den listan ska uppdateras fram till valdagen den 13 september. Att förslaget står i valmanifestet innebär ändå att partiet tydligt för in ett genomförande av reformen i sin politik för nästa mandatperiod.

Moderaterna har varit positiva till reglerat altruistiskt surrogatmoderskap under flera år. För Öppna moderaters förbundsordförande Joakim Storeide är formuleringen i det nya manifestet ett kvitto för organisationens betydelse.

– Ibland kan man fråga: Vad har Öppna Moderater påverkat? Det här är en direkt fråga där vi har påverkat. Det är faktiskt ett genomförande. Det är inte bara på nivån att vi vill fundera på om det här är bra eller inte. Den resan har vi redan gjort.

Storeide berättar att hans engagemang för frågan började när han som ung mötte en kvinna från Dalarna. Hon hade själv fött flera barn och förklarade att hon gärna skulle kunna bära ett barn åt honom och en framtida partner.

– För mig blev det väldigt: ”Aha, det är det det handlar om.”

För Storeide blev hennes berättelse ett argument för både familjebildning och kvinnors självbestämmande och han vänder sig mot argumentet att surrogatmoderskap alltid innebär att kvinnor utnyttjas.

– Från vänstersidan landar man snabbt i slutsatsen att det är ett kvinnoutnyttjande. Där drar man inte tankeresan längre, utan stannar där. Jag förstår argumentet, men det här handlar någonstans om att vi måste låta människor bestämma vad de vill göra med sina kroppar. Rätten till sin egen kropp, beslut över sin egen kropp.

Som exempel nämner han ett samkönat kvinnligt par där den ena kvinnan vill bära ett barn som tillkommit med den andra kvinnans ägg.

– Då är det också en surrogatsituation. Det är inte ett kvinnoutnyttjande.

Motstånd mot reformen finns på båda sidor av blockgränsen, inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Storeide hoppas därför på en riksdagsmajoritet som går över de vanliga regeringsunderlagen.

– Om vi faktiskt lägger fram det på bordet skulle man vilja ha ett svar från Socialdemokraterna: Hur gör ni då?

”Du är den enda moderat jag tycker om”

Joakim Storeide beskriver sig som en exilnorrlänning. Han växte upp i Kiruna men flyttade till Stockholm för 20 år sedan. I dag bor han med sin sambo på landet i Norrtäljetrakten, tillsammans med fyra katter och en hund.

Det politiska engagemanget började under valrörelsen 2006. Han gick först med i Moderaterna, tillbringade därefter flera år i dåvarande Folkpartiet men återvände senare till Moderaterna.

Som högerperson inom hbtqi-rörelsen möter han ibland personer som säger att han är den enda moderat de tycker om.

– Det kan ju inte stämma, för det finns jättemånga trevliga moderater. Men kanske har man inte kommit i kontakt med någon tidigare. Sedan inser man: ”Fan, den här killen eller tjejen var rätt trevlig,” säger han med ett leende.

Storeide efterlyser en större politisk bredd och mindre intern strid inom hbtqi-rörelsen.

– Vi måste bli duktiga på att faktiskt inte slåss internt. HBTQI+Socialdemokraternas Diana Gharfour är inte min stora motståndare. Vi är rörande överens om väldigt mycket. Det handlar om basic human rights.

Säkerhetsgenomgång inför Malmö Pride

Att vara moderat i hbtqi-rörelsen är inte alltid okomplicerat, säger han och berättar att Öppna Moderater har utsatts för knuffar och att folk som inte gillar dem uppträtt störande i deras del av Prideparaden i Malmö.

– Malmö Pride är en sådan parad där vi är utsatta. Vi har alltid en ordentlig säkerhetsgenomgång innan vi går just Malmö Pride.

Under genomgången bestämmer deltagarna hur de ska agera om någonting händer. Storeide tror inte att företrädare för andra partier upplever samma utsatthet.

Han beskriver hur närvaron av tunga vänsterföreträdare i Prideparader kan få honom att känna sig tryggare.

– Det här är en sjuk känsla, men de gånger vi har gått i Malmö Pride eller någon annan stad och jag ser att någon av de högre företrädarna är på plats, till exempel Nooshi, då känner jag ett lugn.

När Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar deltar upplever Storeide att personer som annars skulle kunna konfrontera Moderaterna håller sig lugnare.

Han brukar också söka upp Socialdemokraternas grupp före paraden. Om HBTQ+Socialdemokraters Diana Gharfour är där går han gärna fram och hälsar. En synlig hälsning eller kram får honom att känna sig accepterad.

– Det är lite sjukt att man ska behöva känna att vi måste ha andras tyngsta företrädare på plats.

West Pride ingrep

Storeide minns att under en West Pride så varnades en grupp vänsterradikala demonstranter som väntade vid paradens slut. När Moderaterna kom fram möttes de av skanderanden om att de inte var välkomna och inte hade i Pride att göra.

Den gången agerade arrangören omedelbart.

– West Pride var superduktiga. De gick direkt dit, tog det här gänget åt sidan och sade: ”Det här är inte acceptabelt. Det här är inte vad vi står för.”

Storeide återger arrangörernas budskap till demonstranterna:

– Vill ni ha era åsikter så får ni ha dem, men de har lika stor rätt som ni att vara här.

Han har förståelse för att politiska motsättningar finns, men anser att de får hanteras i andra sammanhang.

– Vill ni prata skatter och vi tycker olika saker kan vi prata om det någon annanstans. Men inte här och inte nu. Nu slåss vi för att alla har rätt att älska den de vill och vara den de är.

Från IKEA-bögar till radhusbögar

Tidigare under sommaren väckte Liberalernas oppositionsråd i Huddinge, Carl Otto Engberg, debatt när han i Aftonbladet skrev om ”IKEA-bögar och IKEA-flator”.

Engberg beskrev homosexuella som lever vardagliga liv med bokhyllor, köksrenoveringar, bolån och förskolehämtningar. Han ansåg att transfrågor och kulturkrig om bland annat dragqueens och regnbågsflaggor fått ett oproportionerligt stort utrymme i hbtqi-debatten.

Artikeln möttes av både stöd och hård kritik. Radio- och tv-profilen Christopher Garplind kallade den bland annat ”det mest obegåvade och ignoranta” han hade läst.

Storeide använder ett besläktat uttryck: ”radhusbögarna”. Han säger att han började tala om gruppen redan för många år sedan och kopplar själv uttrycket till Engbergs IKEA-bögar.

– Det finns jättemycket som vi ska göra även för den gruppen. Jag tror att de många gånger kan känna sig lite bortglömda.

Med radhusbögar menar han homosexuella vars politiska frågor ofta handlar om familjebildning, trygghet och möjligheten att få en vanlig vardag att fungera.

Han betonar att han inte ser gruppen som mer utsatt än andra.

– Jag tror bara att man i debatten glömmer bort att prata om den vanliga homosexuella personen.

Ett konkret exempel är familjer där ett manligt och ett kvinnligt par skaffat barn tillsammans. Fyra vuxna kan i praktiken fungera som föräldrar, medan förskolans datasystem fortfarande bara har plats för två vårdnadshavare.

– Då kan någon sitta där och säga: ”Jag är lika mycket pappa till det här barnet även om det är du som står i datasystemet.” Vi har en vardag här och nu som vi behöver ta tag i.

Vill inte lämna transpersonerna bakom

Storeide drar däremot inte slutsatsen att transfrågorna ska tonas ned eller skiljas från homosexuellas och bisexuellas rättigheter.

Han tycker inte att det är märkligt att transpersoners situation har hamnat i centrum. Det är en följd av att gruppens frågor länge försummades, menar han.

– Vi har haft en historia där vi faktiskt inte har pratat om den här gruppen. Då är det väl klart att det är därför vi pratar mycket om den nu.

Han beklagar bildandet av LHB-förbundet, som vill organisera homosexuella och bisexuella utan att inkludera transpersoner.

– Jag tycker att det är sorgligt att man bildar den typen av förbund.

Samtidigt försöker han förstå varför organisationen har uppstått. En del homosexuella känner inte igen sin egen vardag i en debatt som till stor del handlar om transfrågor. De vill höra mer om exempelvis familjebildning och vardagsjuridik.

Storeides svar är ändå att rörelsen måste hålla samman.

– När vi sedan börjar springa nästa maraton, då springer vi tillsammans. HB ska inte springa ifrån T igen. HBT; så kör vi tillsammans.

Samma tanke om sammanhållning återkommer när Storeide talar om muslimer inom hbtqi-rörelsen.

På frågan om debatten om islamism riskerar att få hbtqi-muslimer att känna sig utpekade svarar han:

– Vi måste hålla i, hålla ut och hålla om varandra.

Han vill skilja mellan kritik mot islamism och utpekande av muslimer.

– När vi pratar om att det finns en islamism som vill begränsa våra rättigheter säger vi inte samtidigt att du som muslim är problemet. Du som är muslim omfattas också när de försöker ta ifrån dig dina rättigheter.

Ger SD ett råd

Storeide tycker att Sverigedemokraterna inte fullföljer sitt resonemang om islamism och svenska värderingar.

– Ni är emot islamismen och säger att ni står för svenska värderingar. Men ni drar inte hela tankeresan runt och säger att en del av svenska värderingar är att stå upp för hbtqi-personer.

Om SD gjorde det skulle partiet, enligt Storeide, kunna göra en av sina största profilfrågor till ett försvar för hbtqi-rättigheter.

– Men det är som att de inte når hela vägen.

På invändningen att SD ideologi är heteronormativ instämmer Storeide:

– Ja, det är ju mamma, pappa, barn. Därför kan de inte.

I valmanifestets avsnitt om en fortsatt restriktiv invandringspolitik skriver Moderaterna också att partiet vill:

”Fortsatt prioritera kvinnor, flickor och HBTQi-personer i kvotflyktingmottagandet.”

Storeide vill samtidigt förändra Migrationsverkets handläggning av asylärenden som gäller hbtqi-personer.

Han understryker att det inte automatiskt ska räcka att en person uppger att den är hbtqi för att få stanna. Samtidigt menar han att dagens beviskrav ibland kan vara omöjliga att uppfylla.

Hans förslag är en särskild grupp inom Migrationsverket som arbetar med hbtqi-ärenden. Handläggarna ska vara specialutbildade och ha detaljerad kunskap om lagstiftning och levnadsvillkor i olika länder vid den tidpunkt då personen flydde.

– Att försöka utbilda alla så att alla ska kunna allt om allt tror jag inte fungerar.

Öppnar för regionalt vallöfte om blodgivning

Storeide är också kritisk mot att regionerna inte snabbare har infört lika villkor för blodgivning nu när reglerna har ändrats. Han pekar särskilt ut Norrbotten, Stockholm och Västra Götaland.

– Vården skriker efter blod för att det är blodbrist. Vad sitter ni och väntar på?

Han tror att förseningen framför allt beror på okunskap och bristande prioritering, inte på ett aktivt politiskt motstånd.

På frågan om lika blodgivning kan bli ett moderat vallöfte i Region Stockholm svarar han:

– Ja, det tänker jag.

Öppna Moderater har tagit upp saken med Moderaternas regionpolitiker. Enligt Storeide ska partiets gruppledaren i Stockholm Axel Conradi börja driva frågan.

– Nationellt har vi gjort vad vi kan. Nu är det upp till er i regionerna att göra resten av jobbet.

Välkomnar Mona Sahlin

Trots kritiken mot Socialdemokraternas nuvarande hbtqi-engagemang finns det en tidigare partiledare som Storeide gärna skulle se tillbaka i politiken.

– Jag saknar Mona i politiken. Kom tillbaka, liksom, säger han.

När han får frågan om Mona Sahlin därmed är välkommen till Moderaterna svarar han:

– Hon får väldigt gärna gå med oss i Pride-tåget… Ja, hon får gå med i partiet också.

För Storeide handlar det om att Sahlin har visat ett genuint och långvarigt engagemang för hbtqi-personers rättigheter.

– Vi är rörande överens om väldigt mycket. Det handlar ju om basic human rights.