Religiös fundamentalism är hotet, inte muslimer

I ett svar på kritiken mot Philip Wendahls debattartikel där islam pekades ut som en "värre" religion än kristendom och judendom välkomnas jag av Sara Mohammad och Mostafa Rashid att delta kampen mot hedersvåld.
Jag är med, men problemet med generaliseringen kvarstår.
Ett kort kommentar till de tres synpunkt på QX "debattklimat". Även om debatt om debatten tenderar att hamna utanför temat måste jag nog ställa mig frågande till problemet med att Philip Wendahls första debattartikel kritiseras. Debatt handlar om att man kritiserar varandras åsikter, slutsatser, formuleringar, strategier och förhoppningsvis lär vi oss av varandra? De man är ointresserad av, debatterar man inte med. Förhoppningsvis är det just meningen med en debatt.

• Till debattens ursprung på QX, den starka dokumentärfilmen Sämre än djur som belyser att familjer med patriarkala hederstraditioner inte ”bara” är livshotande för flickor utan även för pojkar, inte bara för heterosexuella utan även för hbt-personer. Återigen ett stort tack för det mod Cherin och Muhammad visade. Det modet kommer att förändra för andra unga hbt-personer i liknande situationer. Det är tid för hbt-samhället att effektivisera arbetet för alla hbt-ungdomar som inte tillåts växa i frihet. Om någon trodde att kampen var över för att äktenskapet är könsneutralt så är Sämre än djur ett slående exempel på motsatsen.

• Jag kritiserar Philip Wendahl för att i sin första debattartikel generaliserande tala om en hel religion och om att ”muslimer” måste anpassa sig till demokrati och yttrandefrihet etc. Och jag lägger till att en hbt-politiker bör akta sig för den typen av argumentation. Muslimer är precis så som Sara Muhammad, Mostafa Rashdi och Philip Wendahl påpekar i den senaste debattartikeln till största delen icke- eller vardagstroende. Precis min poäng och generaliseringen blir därmed problematisk. Sämre än djur handlar inte om islamiska synsätt på homosexualitet utan om hedersvåld riktad mot hbt-personer.

• För mig handlar inte striden mot hedersvåld om att bekämpa islam och muslimer utan om att ta kampen mot religiös fundamentalism, inkluderat ”politisk islam”, och medeltida värderingar. I det arbetet hittar jag vänner som är troende såväl som ateister. Muslimer såväl som kristna. Personer vars släkt bott här i många generationer eller de som nyligen anlänt.

• Jag sympatiserar djupt med Sara Muhammads och Mostafa Rashdis arbete och gläds åt att hbt-personer lyfts fram. Det jag oroas över i min ledare är att bland annat Philip Wendahl, i sin debattartikel, väljer att måla upp islam och muslimer som ett alldeles särdeles stort problem.

• Låt mig påpeka att Uganda, där en djävulsk antihomolag nu diskuteras, har en ”kristen” majoritet. Låt mig påpeka att Vatikanen, som agerar hand i hand med bland annat muslimska fundamentalister för att stoppa hbt-rättigheter världen över, inte är maktcentrum inom Islam. Låt mig påminna om att det inte är muslimska Tjetjener som med våld stoppar Prideparaden i Moskva, utan kristet ortodoxt motiverade politiker. Låt mig även påminna om att amerikanska Mormoner som pumpat in pengar i Kalifornien för att stoppa homoäktenskap inte ber till samma gud som Muhammed liksom att det inte heller var en muslimsk man, utan ortodoxt judisk, som knivskar en deltagare i Jerusalem Pride-paraden 2005.

• Jag och uppenbarligen Sara Muhammad, Mostafa Rashdi och Philip Wendahl är fullt eniga om att vi skall kämpa för och stärka den demokratiska och sekulära staten som ger individen rätt att välja sina liv, med eller mot familjens godkännande. Det är en strid som kommer att hårdna i takt med att religiös fundamentalism växer. Här behöver vi arbeta gemensamt - alla goda krafter. Eller som de tre så klokt uttrycker det: ”Den liberala kampen för sekularisering, yttrandefrihet och individualism är uppenbart fortfarande mycket viktig.”

• Sverigedemokratrenas lägger av valtaktiska skäl fokus på muslimer och sprider en helt förvriden nidbild av vad islamsk tro och gruppen muslimer är, gör och vill. Som Sara Muhammad, Mostafa Rashdi och Philip Wendahl säger ser inte muslimer ut så som SD påstår i sin smaklösa propaganda. Men Philip, förstärk då inte i det generaliserande, selekterade och förljugna bilden av vad muslimer och islam är. Tala inte om ”islams klor”, säg då inte att ”muslimer” måste anpassa sig till ”vår demokrati, vår yttrandefrihet, jämställdhet och vår sexuella frigörelse”. De absolut flesta svenskar med muslimsk kulturbakgrund omfattar redan detta synsätt.

• Efter min ledartext fick jag mycket positiv respons. Men också ifrågasättande. Jag fick bland annat vittnesmål om hur homosexuella känner sig otrygga i invandrartäta förorter och hur ”muslimer” betett sig kränkande mot dem. Även om det inte behöver vara representativt för hbt-personers erfarenheter i stort så är det en verklighet. Lika mycket en verklighet som att Daniel Nordström mördades av två unga pojkar som gick i moskén. Ur denna typ av vittnesmål hämtar främlingsfientligheten sin näring i hbt-samhället. En hbt-politiker skall ta dessa vittnesmål på lika stort allvar som alla andra former av förtryck som vi utsätts för. Vis av vår grupps erfarenheter, måste en hbt-politiker dock tydligt undvika generaliseringar.

• Problemet med den retorik som Philip Wendahl använde sig av i sin första debattartikel är alltså att han generaliserade när han talar om ”islams klor” och att just ”muslimer” skall anpassa sig. För återigen; som Sara Muhammad, Mostafa Rashdi och Philip Wendahl säger i sin gemensamma debattartikel är muslimer inte en enhetlig grupp. Punkt.
Vi verkar ju gemensamt, om än med olika fokus, kunna kämpa mot religiös fundamentalism, inkluderat politisk islam, liksom den lika hotfulla och exkluderande nationalism som tyvärr ser ut att sprida sig även i Sverige.

Jon Voss
jon@qx.se

Kväv inte debatten – skydda förtryckets offer

PS: På lördagar kommer imam Muhsin Hendricks till Hallongrottan i Stockholm, intervjuad av Sara Azmeh Rasmussen. Lyssna och betänk.
Läs QX intervju med Muhsin Hendricks