Öppenhet ger kontroll
För två år sedan nekades jag att delta i en kurs i personlig utveckling, på grund av att jag har hiv. Jag anmälde kursgården för diskriminering. Följden blev en rättegång i oktober och den 21 november i år kom tingsrättens beslut: Kursgården fälldes för diskriminering! Detta hade varit omöjligt om jag inte valt att leva öppet med min hiv. Öppenheten har också konsekvenser. Ett positivt exempel på vad jag fått tillbaka är alla uppmuntrande mejl och lovord från kända och okända personer, sen det blev känt att Handikappsombudsmannen och jag vann rättegången mot kursgården som diskriminerar personer med hiv. Det ger mig kraft att fortsätta. Tack alla.

Tystnaden dödar
Många som lever med hiv vågar inte stå upp för sin sak, av rädsla för att hivstatusen avslöjas, för att grannarna ska ta avstånd, för att bli uppsagda från jobbet eller av rädsla för att karriären ska får ett abrupt slut. Det har jag all respekt för.
Men, vad händer när man inte öppet kan stå upp för sin sak? Vad händer med människor som av en eller annan anledning diskrimineras, trycks ner och får höra att de inte är lika mycket värda som sina medmänniskor? Jo, Man krymper tills man blir liten som en teskedsgumma.
Du har betydelse, oavsett om du har hiv eller inte, din röst är viktig, både vad du säger utåt och vad du säger inåt till dig själv. Det är inte för inte som det megastora hårvårdsföretaget använder sig av en slogan som “Because you´re worth it.”

Solidarisk eller likgiltig
Världens aidsdag 1 december handlar om solidaritet. När jag hör ordet händer det inte så mycket i mig. Men när jag häromdagen hörde en arbetskollega nämna motsatsen – likgiltighet – fick det tillbaka sin ursprungliga sprängkraft.
Likgiltigheten är farlig och ett hinder för förändring. Vi behöver VAD 1 december för att tillsammans, i solidaritet, fortsätta arbeta inte bara mot hiv, utan också mot stigmatisering, diskriminering, dåligt politiskt ledarskap, sexism, rasim och homofobi. Likgiltighet inför detta håller denna pandemi levande.

Du är viktig
Var och en av oss behöver därför ta ett personligt ansvar/ledarskap. Vi hör ihop – från de olika världsdelarna, över nationsgränser, till små och stora samhällen, in i den lilla stadsdelen och till samtalen med grannar, arbetskamrater, skolkamrater och vänner. Du har betydelse. Jag har betydelse. Det är genom oss som förändring sker. I det lilla sker det stora.

Vad kan jag som enskild individ då göra? Här är några ideér:

• Bli en volontär i till exempel RFSL eller Posithiva Gruppen.

• Bli hiv/aids-aktivist på en hiv/aids-organisation. Här kan HIV-Sverige och Noaks Ark hjälpa dig komma igång.

• Visa att du bryr dig. Ta del av VAD-arrangemang, bär ett red ribbon, gå i fackeltåget, besök kyrkan. Visa din solidaritet. Tänd ett ljus av empati eller till en kär vän som dött av hiv/aids.

• Börja prata med vänner, arbetskamrater om HIV. ”Silence is death” myntades tidigt i hiv-epidemin. Det vi inte törs prata om finns inte. Tror vi!

• Gör din röst hörd – starta en blogg. Skriv om hiv ur olika perspektiv, vad du tänker, gör och känner.



WAD i QX Gay Map

www.wad.se