Det återstår bara några timmar innan Tallink Siljas färja ska lämna Värtahamnen i Stockholm och sätta kurs mot Helsingfors. På bildäck ska snart långtradare och personbilar rulla ombord. Men högst upp i fartyget, på bryggan, är tempot än så länge lugnt.
Genom de stora panoramafönstren breder hamnen ut sig under en mörk sensommarhimmel. Instrumentpanelerna lyser stilla. Härifrån ska den 200 meter långa Silja Symphony snart manövreras ut genom Stockholms skärgård. Och i centrum står Riche Johansson, 33.
Den mörkblå dubbelknäppta uniformen sitter perfekt. De guldfärgade knapparna glänser i ljuset från fönstren och på ärmen sitter två galoner, tecknet på att han är styrman. Han ler ofta, pratar lugnt och utstrålar den där sortens trygghet som man gärna vill se hos den som ansvarar för en färja med tusentals passagerare.
Själv kan jag inte låta bli att höra signaturmelodin till tv-serien Rederiet i huvudet när jag ser honom och jag kommer på mig själv med att liksom tro att Reidar Dahlén, Kåkå, Micki, Joker och säkerhetsvakten Vera Bengtsson ska komma gående…
– Jag har rört mig till sjöss hela livet, säger Riche.
Han växte upp i den finska skärgården där båtar var en naturlig del av vardagen. Redan som barn fascinerades han av Finlandsfärjorna och hade släktingar som arbetade ombord. Berättelserna om livet till sjöss gjorde intryck på honom.
– Jag tyckte alltid det lät så himla kul att jobba ombord en period och sedan vara lediga länge. Det lät fantastiskt.
Direkt efter gymnasiet sökte Riche jobb på Silja. Det första jobbet blev i taxfreebutiken. Sedan följde restaurangen, receptionen och arbetet som kryssningsvärd.
– Men under några år lämnade jag faktiskt sjöfarten helt och arbetade som flygvärd på SAS istället.
Men hur spännande flyglivet än var så blev längtan till havet och båtarna allt starkare.
– Sjöfarten drog mig liksom tillbaka, säger han och berättar att han gick sjökaptensprogrammet på Chalmers i Göteborg.
Det blev fyra år där teori varvades med praktik på tankfartyg, biltransportfartyg och oceangående handelsfartyg. Men för varje praktikperiod flyttades fokus närmare bryggan och att själv få styra fartygen.
– Man kommer ju ut och får känna på yrket redan under studietiden vilket är väldigt nyttigt.
Efter examen från Chalmers väntade världen. Riche arbetade först på finska fraktfartyg innan han började på Royal Caribbeans kryssningsfartyg och under några år seglade i Karibien, Australien, Alaska och på Stilla havet.
– På Royal Caribbean jobbade vi fyra månader ombord och sedan var vi hemma i fyra månader.
Jag gissar att det var svårt att få en relation att fungera hemma med de arbetstiderna…
– Ja, det kanske inte var helt optimalt, säger han och skrattar.
Riche fick en förfrågan att komma hem och jobba på Tallink Silja Line och tackade ja, och här arbetar han alltså i dag. Två veckor ombord följs av tre veckors ledighet, ett schema som passar honom betydligt bättre än ett traditionellt kontorsjobb.
– Jag provade att jobba måndag till fredag under pandemin. Men nej, det var inte alls min grej. Det kändes som man bara hann jobba och sen skulle man hinna med allt annat på helgen. Jag stressade mest hela tiden tyckte jag.
På Tallink Silja är det annorlunda. Jobbschemats utformning gör att livet hinner levas fullt ut.
– Det passar mig perfekt!
Och havet har fortfarande inte slutat fascinera honom.
– En tidig sommarmorgon när solen håller på att gå upp och man kör genom skärgården medan nästan alla ombord fortfarande sover, det är en speciell känsla, säger han och ler brett.
– Fast jag tycker om höststormarna också.
Han berättar om isvintrar, hårda vindar och att navigera genom isrännan. Det är då, säger han, som båten verkligen får visa vad den kan.
Men visst har yrket en avigsida.
– Jo, visst är det så, vi är ju fast här ombord när vi jobbar. Är det så att en kompis har bröllop, fyller år eller det är julafton eller midsommar så händer det att man inte kan vara med just för att man är ombord.
Att styra ett av Östersjöns största passagerarfartyg handlar om betydligt mer än att stå uppe på bryggan och se ut över havet och hålla kursen. Styrmännen ansvarar även för lastplaneringen. Hundratals personbilar och långtradare ska placeras rätt på bildäck för att viktfördelning och stabilitet ska bli optimal. Säkerhetsövningar ska hållas för besättningen, under varje anlöp krävs full koncentration och när fartyget lägger till finns bara omkring tio centimeters marginal.
– Allt måste passa med ramperna och landgångarna, säger han.
Tio centimeter tänker jag, det låter nästan ofattbart när man ser den långa färjan genom bryggans fönster.
Men för Riche är det vardag.
Sjöfarten beskrivs ibland som en traditionellt manlig och ganska tuff miljö, är det så?
– Nej, det tycker jag inte. Visst finns det en jargong ibland, men jag har alltid trivts väldigt bra och jag har fantastiska medarbetare och Tallink Silja är en bra arbetsgivare som tar hand om sin personal.
Han har heller aldrig gjort någon hemlighet av att han är gay.
– Om någon frågar så svarar jag. Jag tycker inte att det är något man behöver hymla med. Historiskt sätt är det ju dessutom mer accepterat till sjöss än på land, säger han och berättar om en bok han precis läst och som gjort intryck.
– Den heter ”Såna” och beskriver hur fartygen inom Svenska Amerika Linien under mitten av 1900-talet blev en frizon för homosexuella män. Då var det ju olagligt att vara homosexuell i land. Men till sjöss var det accepterat så det var ju väldigt många som sökte sig till sjöss.
Under somrarna fortsätter livet på vattnet även när han går av sitt pass. Tillsammans med pojkvännen Niklas driver Riche chartertrafik i Stockholm med de klassiska ångfartygen Motala Express och S/S Frithiof. Medan Riche är kapten och står på bryggan ansvarar Niklas för service och catering.
– Vi kompletterar varandra väldigt bra. Och då och då följer Niklas med på någon kryssning här ombord,, säger han.
När jag frågar vilket minne till sjöss som gjort starkast intryck på honom så är det inte någon kraftig storm eller någon dramatisk händelse. Han tänker tillbaka på sin allra första dag ombord. Hur liten han kände sig bland kaptenerna med sina guldränder och hur överväldigande allt var.
I dag är rollerna ombytta.
Nu är det Riche som möter nyanställda när de kliver ombord, lite nervösa och lite vilsna.
Han känner igen sig i dem. Och kanske är det just därför han gärna uppmuntrar andra att våga prova livet till sjöss.
– Är man nyfiken tycker jag absolut att man ska söka ett sommarjobb ombord. Man behöver inte bestämma sig direkt för att man ska bli sjökapten. Det finns så många olika yrken här, men någonstans måste ju varje resa börja.
När jag lämnar Riche och Tallink Silja är det någon timma kvar till avgång. I två veckor ska han vara ombord nu. Två veckor med kollegor och tusentals passagerare. Och… vänta nu var det inte säkerhetsvakten Vera Bengtsson jag såg vid utgången iallafall?
Imorgon i ”Öppen på jobbet” möter ni Emma som är lokförare på SJ.
