Vår homopappa Nicke Johansson har avlidit

Nils ”Nicke” Johansson avled efter en tids sjukdom den 15 februari 2023 i en ålder av 62 år.

Närmast sörjande är hans make Tommy, hans son Facundo med make Micke och sondotter Leia, syster Maria och en stor, stor krets av vänner och tidigare arbetskamrater i svensk TV- bransch, hbtq-samhället, QX Förlag och inom politiken.

Vad skall man skriva när det gör så oerhört ont?

Nicke var inte den som alltid stod synlig i fronten, men har haft en central roll för att forma, stärka och bygga den svenska homo- senare hbtq-rörelsen. Nicke blev tidigt under sina ungdomsår i Karlskoga genom elevorganisationen SECO engagerad i föreningslivet.

Inom homorörelsen kom han tidigt under epidemin att engagera sig i Posithiva Gruppen och gav många hiv-positiva både livsviktig praktisk hjälp och fungerade som en stöttande klippa. Han var på 90-talet hjärnan bakom att omforma den snävare Homosexuella Frigörelseveckan till det som blivit den stora, breda och folkliga festivalen Stockholm Pride. En insats som tveklöst lagt grunden till så många av våra sociala och politiska framgångar.

Som en brinnande politisk eldsjäl var han, i med som i motvind, en lyssnande socialliberal kämpe. Ofta skrattade han när han förklarade det komplicerade med att vara just liberal och blev alltid nöjd när det kunde ledas i bevis att kraft och motkraft är centrala för att utveckla samhället till det bättre. Men också, och inte minst, att vara klar över vad som är viktigt att ta strid för och vad som kan lämnas därhän.

Nicke var betydelsefull för HBT-Liberalerna, inte minst i Stockholm, och arbetade ända till slutet med Stockholm Gay Lifes informationsprojekt kring hiv, Sentry. Som genuint liberala var folkbildning ett kall.

För svensk TV har han haft stor betydelse. Han var med att grunda produktionsbolaget Meter Studios (idag Meter Film Television AB). Han har varit med om att utveckla såväl programidéer som hela TV-mediet och arbetade även som talespersonen för produktioner, de som såväl hyllats och de som under mediastorm kritiserats.

Nicke Johansson

Foto: Privat

Redan 1996 såg han till att starta ett eget program helt ägnat åt homofrågor: Homogen på ZTV. Nicke hade försökt sälja in idén till SvT som dock tackade nej eftersom man inte var redo att göra ”program för speciella grupper”, i alla fall inte så speciella som hbtq-gruppen.

Till SvT sålde han två år tidigare in ett längre reportage om Gay Games och Stonewall 25 år-firandet i New York. Ett tidigt exempel på hans betydelse för att synliggöra oss och vårt arbete för mänskliga rättigheter.

Hans mediaengagemang fick honom att redan 1997, två år efter att QX Förlag startade, ta plats i bolagsstyrelsen och året efter fram till idag vara dess styrelseordförande.

Nickes kloka tankar, idéer och lösningar, hans lugn och stöd till alla oss som arbetat med tidningen, hans förståelse för just medias funktion och roll i bygget av ett stark community och att påverka samhället i positiv riktning är helt grundläggande för att vi finns kvar trots omgångar av tuffa tider. Ett budskap han återkom till var hur QX som ”lokaltidningen” i hbtq-världen har som uppgift att skapa förebilder och stärka identitet. Det har vi lärt oss av och det kommer vi bära vidare.

Nicke var under hela sitt liv en ”pappa”. En riktig Homopappa. Nicke brydde sig om sina medmänniskor, oroade sig men gav också stöd, råd och inte sällan klok och spetsig kritik som alla lärde sig av.

När Nicke träffade sin son Facundo var det just i papparollen hans gav sitt engagemang. Förortskillen som varit stökig fick en trygg plats hos Nicke. I Tommy hittade Nicke sin trygga famn. Att ha följt deras kärlek, deras omtanke om varandra och vännerna, hur de tillsammans byggt ett ombonat och välkomnande hem i södra Stockholm är både vackert och en inspiration för alla runt dem, från tanterna i grannskapet som älskar deras prunkande trädgård till oss vänner som fått fira med fantastiskt tillredda middagar, självklart uppdukad på duk från Klässbols linneväveri, och vara med på uppsluppna fester. Till den informella homohistorien räknas tveklöst Nicke och Tommys Pesachmiddagar för att år efter år fira den judiska i kombination den kristna påsken. Till homohistorien går även deras välsignelse i S:t Johannes Kyrka där en ortodox traditionell ceremoni la grunden till en både lång och strålande vacker akt av kärlek! Tradition och förnyelse, kraft och motkraft med glädje och finurligt skratt.

Och när hans barnbarn Leia kom in i hans och Tommys liv var det ren och skär kärlek och glädje som uppstod över att ha få vara en del av hennes uppväxt. Att se hur den ömsesidiga kärleken formats genom åren har även gett oss vänner stor glädje.

Nicke krävde inte att hyllas, långt därifrån, han skulle nog känna sig obekväm. Samtidigt är det så med ”doldisar” att deras helt avgörande insats inte alltid ges utrymme bland de som tar plats i strålkastarljuset. Ibland uttryckte Nicke, med rätta, besvikelse när hans engagemang glömts bort av nya krafter som tagit över verksamheter där han varit grundare och haft avgörande betydelse. Inte sällan pratade vi om just denna hbtq-världens brist på att se och hylla sina egna och därmed stärka berättelsen och säkra kontinuiteten. En brist som lyckligtvis börjar repareras bit för bit.

Så vad skriver man när detta som, trots att vi alla visste att Nicke hade det tufft med hälsan, blev en fullständig chock.

Sorg och tårar. Smärtsam insikt om att Nicke inte finns där när jag behöver honom. Det delar jag med hans närmsta och hans många vänner.

Snart så kommer ändå glädjen tillbaka. Glädjen över att ha fått känna och hänga med Nicke, fått arbeta med Nicke och fått ha honom som en djupt älskad vän. Att ha fått ynnesten att ta del av hans klokskap, omsorg och finurliga humor.

Vi kommer se till att du och allt det du gjort för oss kommer att bli ihågkommet och sänder vår kärlek till dina närmaste.