JAAAAAAAAAAAAAA!
Jessica Anderssons moderna popschlager Party Voice gick raka vägen till final!
Aldrig att jag ens vågat hoppats att den skulle göra det i den här deltävlingen. Jag var liksom förberedd på Andra Chansen men final, det kunde det väl ändå inte bli? Men jo, svenska folket omfamnade Jessica och hennes Kempe/Kreuger/Carson-Mattsson-skrivna dansgolvsraket. Fy fan vad magiskt! Och jag vet att så många med mig dansade av glädje när Jessica ropades ut som den sista finalisten. MAGI!
Detta är liksom inte bara en seger för oss som älskar Party Voice.
Detta är en enorm seger för musiken som gjorde tävlingen så stor som den är idag. Låten visar att vi kan utveckla genren schlager, som idag nästan blivit ett skällsord när det nämns i och kring tävlingen. I kväll tändes hoppet. Schlagern är inte död. Och detta öppnar ju också för att gamla schlagerfavoriter också kan återvända till tävlingen och lyckas om de har rätt låtar och visar att de har utvecklats. Magnus Carlsson gjorde det med Möt mig i Gamla Stan och Jessica gör det nu med Party Voice.
Det är också så fruktansvärt underbart att Jessica bröt den tråkiga killtrenden och tog sig till den än så länge helmanliga finalen i Friends.
Och som sista lök på laxen visade att en artist inte behöver vara 20 år för att vinna svenska folkets Mello-hjärtan.
Till final gick också Martin Almgren med A Bitter Lullaby. Jaha.
Andra Chansen-biljetterna kneps av två sköna snubbar som hade latinoinfluenser i sina låtar. Den ena var klart mer förtjänt av avancemang än den andra. Mendez har ju en ljuvlig refräng i Every Day men hans sköna popdänga föll antagligen på att han inte sjunger verserna så vidare bra. Det var väldigt svajigt… Men jag hoppas ändå att han tar sig till final, för där hör den hemma. Monchos Cuba Libre tog plats två till AC. Ja, den är ju en oförarglig ripoff av Havet är djupt. Och blir KANONMAT när den (förhoppningsvis) ställs mot Margarets In My Cabana.
Femma blev Kalle Moraeus Min dröm. Jaha.
Men sen..direkt utslagna blev Barbi Escobars pappa-hyllning Stark… och Dotters Cry! Inte mycket att säga om den förstnämndas sistaplats.
Men att Dotter skulle komma sexa hade jag aldrig i hela tjottaballongen trott. Sedan det första ögonblick jag hörde den supersnygga innerliga Issues-klonen så har jag sett den som en mycket trolig Lissabon-kandidat. Cry har ju allting som ESC-världen just nu skriker efter med tanke på Jamalas och Sobrals vinster: Egensinne, artisteri och ett framträdande som sticker ut i mängden. Lägg därtill en modern förpackning som definitivt kunnat göra den till en stor hit. Men, Sverige sa toknej till Dotter och det känns så märkligt med tanke på den ESC-vinnande låtskrivartrion G:son/Boström/Deb. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hände, men det var väl för svårt för svenska folket? Eller? Jag tycker fortfarande att den är lika snygg som den är bra. Och sexa skulle den i alla fall inte sluta.
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
