Medelålders mans nya, yngre kvinna som konfronteras av sin älskades familj är inget nytt – men att det är en transperson har sällan – om någonsin – gjorts. Dessutom har vi sett speciellt transkvinnor porträtteras som högljudda stereotyper, eller ännu värre – svaga, förminskade offer i Hollywood-dramer med cis-skådespelare som poserar hårt för att vinna ännu en Oscarsstatyett. Därför är det så befriande att den här chilenska pärlan inte bara har chansen att ta hem Oscar för Bästa utländska film utan även kan stoltsera med en huvudrollsinnehavare som är trans i verkligheten.

Daniela Vega (i sin andra filmroll!) är Chiles första öppna transskådespelerska/modell och är magnifik i rollen som den vilsna men starka Marina. När hennes partner avlider får dennes ex-fru och barn chansen att uttrycka sin vrede och det blir både verbala och fysiska angrepp. En lika viktig som gripande film om transfobi som varken gör Marina till offer eller superhjälte utan en vanlig människa som gör sitt bästa för att stå upp mot samhällets fördomar. Regissören Sebastián Lelio visar prov på enkla men effektiva fantasisekvenser i bästa Almdovar-stil, som när Marina kämpar sig igenom en aggressiv storm eller släpper loss på ett glittrigt gaydisco. En film som med sin glödande hjältinna värmer i vintermörkret.