Efter megasuccén Mamma Mia fick någon för sig att Meryl Streeps Donna var så pass intressant att hon förtjänar en hel prequel där bakgrundshistorien om hur hon via trion med potentiella pappor hamnar på en grekisk ön. Det kan också ha att göra med att Streep kanske inte hade tid eller lust att bidra med mer än en tidsbegränsad cameo… Skådespelarna som agerar de bekanta rollfigurerna i ung ålder är både attraktiva och duktiga på att imitera originalen, speciellt blivande stjärnan Lily James (Downton Abbey) som Donna. Tyvärr bleknar de i jämförelse och då hjälper det inte att varken musikalnumren eller sångerna är lika minnesvärda som i första filmen, speciellt de låtar som upprepas.
Filmen får en adrenalininjektion när det gamla gänget, speciellt alltid strålande Christine Baranski och Julie Walters, dyker upp efter en timme. Cher är dock bortkastad i en hastig gästroll och medan samtligas romanser spirar så har Colin Firths bög förpassats till en könlös narr. Visst rycker det i smilbanden ibland och fansen lär fröjdas men liksom andra uppföljare känns den här omgången aningen själlös.