Lesbisk feelgood är en stor genre i den engelskspråkiga världen, men i de svenska bokhyllorna har utbudet länge varit tunt. Författaren Lotta Sundin hoppas nu kunna fylla en del av tomrummet.
– Det känns roligt att få bidra med något som jag vet är efterlängtat av många. Jag är själv med i en lesbisk bokklubb och vi har länge velat läsa feelgood på svenska.
I bokklubben har medlemmarna genom åren läst mängder av lesbiska romaner. Alltför ofta har de mött huvudpersoner som är olyckliga och mår dåligt.
– Ett undantag är ungdomsböckerna, där det ändå finns en del lyckliga slut. Men jag har längtat efter en roman som innehåller humor och är mer lättsam.

Varför tror du att svenska förlag har varit så försiktiga med lesbisk feelgood?
– Jag tror framför allt att det har att göra med att Sverige är en relativt liten marknad. Många förlag satsar då på böcker som passar en bred målgrupp.
I Sanningen om mitt liv med Sheida Mulligan får läsaren möta Stina Graflund, som tidigare varit både assistent och älskarinna åt den berömda fotografen Sheida Mulligan i New York. Nu har Stina återvänt till Stockholm för att försöka skapa sig en egen karriär, men framgångarna uteblir.
– Sheida är en person som hon tänker mycket på och en viktig orsak till att hon vill ta revansch.
Samtidigt arbetar Stina i ett litet bageri. Det låter som upptakten till en klassisk feelgoodroman, med den avgörande skillnaden att hon avskyr sitt jobb.
– Många av mina idéer börjar med att jag tänker: Tänk om allting vore tvärtom? Tänk om det fanns en feelgoodroman om en kvinna som arbetar i det där lilla bageriet som alltid höjs till skyarna i alla feelgoodromaner, men hatade det? Tänk om hon inte alls stod där och väntade på att bli räddad av sin drömman eftersom hon var lesbisk?

Lotta Sundin låter också sin huvudperson längta efter storstad och karriär, i stället för att lämna ett framgångsrikt arbetsliv för ett enkelt och genuint liv på landet.
– Det här med att gå emot normen är något som jag tydligen inte kan låta bli när jag skriver. Samtidigt bygger feelgoodgenren på igenkänning och en trygg struktur som man inte vill gå alltför långt ifrån.
Vissa delar av genrens kontrakt med läsaren är därför heliga.
– Man ska bli glad av att läsa och det ska finnas ett lyckligt slut. Jag kan utlova en berättelse full av kärlek, värme och humor.

I romanen tampas Stina både med en nemesis från det förflutna och med hormonella besvär. Men att skriva feelgood betyder inte att berättelsen måste sakna tyngre ämnen, menar Lotta.
– Feelgood innehåller nästan alltid svåra ämnen. Att få se hur huvudpersonen tacklar problemen tror jag är en av de största orsakerna till att genren är så populär. Man vill bli upplyft och inspirerad.
Humorn blir ett sätt för Stina att hantera motgångarna.
– Hon har svart humor och är bra på att skratta åt sig själv och sina problem.
Lotta Sundin har tidigare skrivit spänning för både barn och vuxna. Feelgooddebuten innebär dock inte att hon lämnar de andra genrerna bakom sig. Hon arbetar redan med både en ny deckare och ytterligare en barnbok.
– Men humor är nog det som alla alltid har förväntat sig att jag skulle skriva, eftersom det speglar mig mer som person. Jag är en sådan där skojfrisk typ.

Vad hoppas du att boken ska betyda för lesbiska läsare?
– Jag hoppas att de som läser den ska bli glada och få skratta.

Finns det en risk att den sorteras in som en bok enbart för en queer publik?
– Hur boken sorteras kan jag inte råda över, men jag tror att den har teman som många kvinnor kan känna igen sig i, oavsett läggning, som exempelvis pms. Sedan får jag väl erkänna att jag allra mest har skrivit boken för en queer publik, eftersom det är den jag brinner mest för.

Sanningen om mitt liv med Sheida Mulligan finns ute nu.