Döm inte hunden efter håren” är ett passande uttryck som filmregissören för Joker borde använt som argument till de pengasatsande producenterna efter att ha visat upp sitt CV inför här filmen. Todd Phillips är nämligen mest känd för att ha skrivit och regisserat lättviktiga komedier som Baksmällan-triologin, Starsky & Hutch och Due Date. Men av dessa finns inget som helst spår när han här uträttar stordåd i regi-, manus- och producentroll för Joker, filmen om Batmans ansiktsmålade nemesis.

Joker utspelar sig 1981 i ett Gotham som inte alls är lika dystergrått som i andra filmer som rör sig i Batman-sfären. Det orange/blå/bruna-bildspråket känns mer polisfilm från tidigt åttiotal, vilket är befriande när det gäller serietidnings-genren.
Misslyckade ståupparen Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) brottas med psykiska problem och bor ensam med sin mamma i ett slitet hyreshus och knäcker extra som clown. Han drabbas då och då av okontrollerbara skrattattacker, vilket får honom att gång på gång hamna i offersituationer. Men efter ett tag får han nog och beväpnar sig, vilket är början på en nattsvart förvandling för Fleck..

Självklart ska ingen skugga falla över Heath Ledgers hyllade och Oscars-prisade insats som Jokern i The Dark Knight, men Joaquin Phoenix tvångsskrattande ensamvarg kan vara det mest fängslande jag sett på bio. Phoenix är fullkomligt fenomenal och det går inte att slita ögonen från honom under de drygt 120 minutrarna som Joker pågår. Han får en att känna ett helt spektra av känslor, alltifrån medlidande och förståelse till hat och skräck för sin Arthur Fleck.

Det har talats om att polis ska bevaka utvalda visningar av filmen i New York och det är dessvärre rätt logiskt. För under filmens gång känns det nästan som att man måste stå emot för att inte dras med i det kaos som uppstår på vita duken.  När jag ser Joker känns det liksom inte förvånande att mobbmentalitet och kaos uppstår, och att alla de masskjutningar som numer blivit vardag, inträffar. För det som skrämmer mer än Phoenix skurk är att jag för första gången ser den där filmiska fiktions-gnistan som i inte helt friska hjärnor kan utlösa något betydligt värre i verkligheten.

Jag hoppas innerligt att mina oroade tankar kommer på skam och att de DRIVOR av biobesökare som kommer till biograferna från och med fredag ser filmen som ett brinnande ögonöppnande inlägg över hur vårt samhälle ser ut i dag och vart vi är på väg. Men också, som det cineastiska mästerverk Joker är.

Joker har premiär i hela landet på fredag 4 oktober.