– Jag jobbar min sista dag idag, säger Göran när jag når honom på telefon.
43 år efter att han började på polisskolan 1978 så går han nu i pension.
Fyra decennier under vilket polisyrket förändrats.
– Homofobin är borta men att jobba som polis i yttre tjänst är farligare, säger han.
Det har bara gått några dagar sedan en polis dödades i Biskopsgården. Själv jobbade Göran sitt sista pass i yttre tjänst 2009. Och han låter uppgiven.
– Förr hotade man varandra, nu skjuter man ihjäl varandra, säger han. Klimatet har hårdnat, våldet är grövre och det blir allt svårare att rekrytera ungdomar idag till att jobba i yttre tjänst inom polisen.

När Göran Stanton började som polis var homofobin så pass utbredd inom polisen att han faktiskt slutade efter några år.
– Jag kunde inte vara kvar om jag ville leva ett normalt liv, säger han. Det var så otroligt homofobiskt.
Men fyra-fem år senare var han ändå tillbaka i yrket.
– Jag hade träffat min man då och han var väldigt öppen med vem han var och han byggde mitt självförtroende och fick mig att våga vara den jag är, dessutom minns jag att jag var på en föreläsning med Jon Voss när jag var volontär på Noaks Ark, Jon påpekade hur viktigt det är att vara öppen på jobbet. Jag tog till mig av det och i samma veva blev det en tjänst ledig som passade mig så jag gick tillbaka till polisen – kom ut – och blev kvar.
Under 90-talet lärde Göran känna fler poliser som var gay.
– Vi sågs hemma hos varandra 4-5 ggr per år och på en träff i samband med EuroPride 1998 föreslog jag att vi skulle starta Föreningen Gaypoliserna och två år senare i mars 2000 blev vi en förening.
Men de äldre poliskollegorna tyckte att Gaypoliserna var ren och skär skam.
– Det var okej att vi var homosexuella, men vi behövde väl inte berätta det för alla tyckte de.
Ett starkt minne som Göran har var när han besökte Mardi Gras i Sydney 2002.
– Vi var ute på några gaybarer och hade på oss våra gaypolis-tröjor då några poliser från Sydney fick se oss och bjöd in oss att gå med dem i paraden. Det var en chans jag inte kunde säga nej till.
När Göran sedan kom hem knallade han och en kollega upp till Carin Götblad och sa att de ville gå i Prideparaden i Stockholm i uniform som en del i det inkluderingsarbete som polisen tagit fram.
– Vi ville visa att polisen är till för alla, är man intresserad av att bli polis så ska det inte hindra en bara för att man är homosexuell, alla är välkomna.

˝Våra kollegor på Norrmalm vände oss ryggen när vi kom gående i paraden, men när vi kom till Södermalm stod våra kollegor och gjorde honnör för oss. Snacka om skillnad.”

Carin sa ja trots högljudda protester.
– 99% av alla poliser var emot att vi skulle gå i uniform, de var rädda att poliskåren skulle framstå som pajaser och när vi sedan gick i paraden så vände våra kollegor på Norrmalm oss ryggen när vi kom gående, de har alltid varit mer konservativa där. Men när vi kom till Södermalm stod våra kollegor och gjorde honnör för oss. Snacka om skillnad. Och vi fick, och har alltid fått, enorma applåder från publiken.
Görans häftigaste Prideminne är från 2006.
– Vi hade en internationell poliskonferens i Stockholm i samband med Pride och vi blev 70-80 poliser från fem olika länder som gick i paraden i våra respektive uniformer. Det var otroligt mäktigt och vi fick pris för bästa ekipage det året.
– Men ännu har ingen rikspolischef gått i Pridetåget, säger han. Det hoppas jag att det blir ändring på snart.
Vad är du mest stolt över i din yrkeskarriär?
– Att jag har varit med och påverkat polisen och att det blivit en mer professionell organisation inom frågor som rör lika behandling. Polisens arbetsplats har blivit mycket bättre. Det är stor skillnad i dessa frågor jämfört med för 15-20 år sedan. Ingen höjer idag på ögonbrynen om du är gay, varken i storstäder eller på mindre orter – inte ens på Norrmalm (skrattar). Och vi har flera öppna transpersoner inom polisen.
Vad ska du göra nu?
– Först ska jag vara ledig, sen får jag se. Jag har en bra pension så jag ska njuta av den. Sen kan man alltid jobba lite som volontär. Men jag hade väl tänkt att jag ska befinna mig på lite sydligare breddgrader under januari – mars.
Nästa år hoppas vi ju att det ska bli en stor parad i Stockholm igen, var i tåget ska du gå då?
– Haha. Det vet jag inte. Jag har ju alltid tackat nej till alla partyn under Pride eftersom jag ska gå i paraden, men man skulle kanske partaja istället nån gång, jag älskar ju att dansa!

Föreningen Gaypoliserna lades ned 2016.