– Vi tycker att det borde tillföras mer pengar till hiv-preventionen, att man haft samma summa år efter år innebär i realiteten en sänkning. Så säger RFSLs förbundsstyrelseledamot Cege Hedén till QX.se.
Cege Hedén har arbetat med hiv-frågor såväl inom Posithiva Gruppen Stockholm som Hiv-Sverige och idag är det hans ansvarsområde som ledamot av RFSLs förbundsstyrelse.
Hans engagemang i olika folkrörelser ger honom en tydlig bild av dess betydelse.
– Det är frivilligorganisationerna som håller nere smittotalen i Sverige, inte regeringen.
Trots att han är mycket skeptisk till statsrådet Maria Larssons (kd) kompetens om och inställning till arbetet med hiv så välkomnar han att Hiv-rådet fått Christer G. Wennerholm (m) som ny ordförande.
– Han kommer snabbt att kunna sätta sig in i frågorna och han är lätt att arbeta med, menar Hedén.
En av de frågor Wennerholm kommer få ta tag i är ökningen av nyregistrerade hiv-positiva. I delar av Sverige handlar det om en dramatisk ökning i procenttal. Och oroande ofta är det först när personer är sjuka som de vid testning upptäcker att de är hiv-positiva.
– Nu måste man sätta fart i arbetet, menar Hedén. Ökningen av aids direkt ”från gatan” har inte varit så stort på tio år i Sverige. Det har gått så långt att människor som ovetandes bär på hiv inte kommer till sjukvården innan de är svårt sjuka.
Orsaken till detta menar Hedén går att finna i den svenska smittskyddslagen.
– Det finns en tendens till att en del inte går och testar sig just på grund av smittskyddslagen. Det hör man på stan. Det som saknas är att man inte är nere i ”verkstaden” och tar reda på vad som händer ute bland människor. Det är just där det blir så otroligt viktigt med frivilligorganisationernas kompetens. De borde värderas mycket högre.

Arbetet för att förändra smittskyddslagens ”informationsplikt” för hiv-positiva är en av de frågor Cege Hedén nu vill se ett intensifierat arbete kring. Den svenska smittskyddslagen kräver att om man vet att man är hiv-positiv så måste man informera sin sexuella partner, oavsett vilken sorts sex man har. Kritiken mot detta handlar om att det lägger hela ansvaret på hiv-positiva och att det, tillsammans med möjligheterna till att tvångsisolera de som anses bryta mot reglerna skrämmer människor från att testa sig.
– Dessutom vågar många hiv-positiva inte berätta om att de har misslyckats av rädsla för att bli anmälda. Det är inget bra system.
– Hur förändrar man attityden hos dem som har makten i de här frågorna?
– Vill man ha en bra sexuell hälsa så måste man låta folk tala öppet om sina problem. Man kan inte ha en lagstiftning som lägger munkavle på människor som söker hjälp. Det måste till ett nytt förhållningssätt. Titta på länder som Frankrike och Storbritannien där man inte har den informationsplikt vår smittskyddslag innehåller. Där fungerar det ändå.
– Vill man ha bort informationsplikten så måste man se till att den som har hiv kan berätta för sin behandlande läkare att man misslyckats i säkrare sex. Istället för att få hjälp och stöd av sin läkare så går man nu istället sina egna vägar. Istället för informationsplikt så borde man ha ett moraliskt avtal med sin läkare, säger han och berättar om den hjälp han och hans hiv-negativa partner fått.
– När min partner fick veta att jag bär på hiv så var han inte fördömande, men han blev rädd, berättar Cege om sin ”helt underbara kille” som när de träffades via nätet bodde i ett annat land.
Innan de träffades så vågade inte Cege berätta om sin hiv-status vilket gjorde det svårt när Cege väl åkt till pojkvännens hemland för det första mötet. Pojkvännens reaktion gjorde att det blev ett fyra månaders avbrott i deras kontakt, innan de kunde närma sig varandra igen.
– Om jag hade haft kraften och styrkan att berätta det redan från början hade jag kunnat ge honom valmöjligheten. Då hade kanske inte relationen behövt störas av avbrottet och han hade kunnat ta reda på fakta och smälta det innan vi träffades.
– När han kom hit så gick vi till min behandlande läkare som tog väl hand om honom och berätta allt.
– Men du ser. Till och med hos en hiv-aktivist som mig blir detta så svårt. Därför att när jag går in i en relation så är smittskyddslagen och informationsplikten det första som dyker upp. Det skapar en sådan stor osäkerhet och rädsla inför en ny relation.
– Det som händer idag är att många unga inte vill testa sig eftersom den som visar sig vara positiv ställs under en lagstiftning som förhindrar.
Med dagens lagstiftning menar Cege Hedén även att rättssäkerheten hotas.
– Man kan idag dömas enbart på misstanke om att ha begått ett brott i samband med överförande av hiv. Den positive kan ha berättat men försvaret får svårt att bevisa detta då ord står mot ord.
Men kanske ännu värre, menar Hedén, är hur mediabilden av hiv-positiva formats av smittskyddslagen.
– Mediabilden skadar preventionen. Den pekar ut hiv som ett brott medan det kanske är annat som lett till att personen överfört smittan. Det behöver inte vara medvetet, säger han och hoppas mycket på att den bok frilansjournalisten Anna-Maria Sörberg skriver om ”hiv-män” och ”hiv-kvinnor” skall belysa just hur media hanterar hiv.
En av de mycket positiva saker som hänt i Sverige senaste tiden menar Hedén är att Andreas Lundstedt kom ut öppet som hiv-positiv. Därmed förändras mediabilden.
– Det var väldigt modigt, han är en förebild för hiv-positiva i Sverige, säger Hedén. Detta borde de som nu tittar över lagen ta vara på. Drygt 4000 lever med hiv i Sverige idag men kanske endast 50-60 av dessa är beredda att gå ut öppet i media. Sedan finns ett större antal som är öppna i sina relationer. Men en del vågar inte ens vara det, framförallt gäller detta ungdomar. Vi vet att det finns ungdomar som gömmer medicinerna i hemmet vars föräldrar ”kommit på” dem när ed hittat medicinerna.
– Ju fler det är som inte vågar berätta, desto ”farligare” kommer hiv-positiva att uppfattas. Om man istället känner samhällets stöd för att berätta, att man är en bra person som hiv-positiv så slipper många känna utanförskap.
Cege Hedén ser trots den bild som sprids i Sverige av hiv-positiva dock ljust på framtiden när det gäller smittskyddslagen.
– Vänstern och miljöpartiet är för att ta bort informationsplikten och centern och socialdemokraterna är tveksamma till om det verkligen fyller sin funktion, men vill ännu inte ta ställning, säger Hedén som berättar att RFSL arbetar med seminarier och möten med politiker för att förändra attityder.
Linjen från RFSL, RFSU och Hiv-Sverige sammanfattar Cege Hedén som en valmöjlighet.
– Det vore naturligt om hiv-positiva får välja själva när de skall berätta. Under tiden så har man säkrare sex och följer säkrare sex-reglerna. Och om man då man har säkrare sex får frågan från sin partner, så blir det en positiv ingång att berätta. Men det skall handla om frivillighet och inte tvång.
Han efterlyser stora nationella kampanjer kring hiv och aids.
– Vi måste ena landet och göra något bra tillsammans, säger han. Inte skrämmas, men det krävs saklig och bra information.