Temat för årets Pridevecka var heteronormen det vill säga de oskrivna regler och förväntningar, som finns i dagens samhälle för hur vi män och kvinnor skall se ut, vad vi skall vara intresserade av, hur vi skall reagera i olika situationer.

Att normen bidrar till att stigmatisera HBT-personer inses lätt. Den försvårar även för många heterosexuella, som genom normens snävt definierade könsroller hindras från att leva det liv de skulle vilja. Den bidrar därigenom till sämre hälsa och ökade samhällskostnader. En nyligen genomförd studie visar t.ex. att självmordsförsök är betydligt vanligare hos unga transpersoner än hos ungdomar i allmänhet.

Kritik mot årets tema har inte saknats.
Gammal vänsteraktivist från 60-talet säger ”déjá vu, skönt att sitta på läktaren denna gång”,
Ledarskribent skriver om ett litet avantgarde som driver frågor ointressanta för majoriteten av de homosexuella. T.ex. den för transpersoner så viktiga frågan att kunna blanda manliga och kvinnliga förnamn.
Manliga tidningsläsare känner sig utpekade som våldsverkare men livrädda för varje försök till förändring av mansrollen.

Förhoppningsvis tar arrangörerna till sig av kritiken och lägger ner ännu mera arbete på att förklara temat nästa år. Fortsätt gärna på samma tema nästa år men avstå från provocerande rubriker som ”Krossa heteronormen”. Först nu, när vi blivit medvetna om normen, kan vi börja diskutera dess för- och nackdelar och hur den bör förändras. Prideveckan har förutsättningar att bli en betydelsefull aktör i samhällsutvecklingen och till glädje för såväl hetero- som homosexuella.


styrelseledamot i RFSL Örebro och kontaktperson för transföreningen FPES i Örebroregionen

Läs tidigare debatt: Årets Pride-tema gjorde HBT-rörelsen en björntjänst