Det är nästan roande att se hur Sverigedemokraterna, ett år efter att den nya könstillhörighetslagen trätt i kraft, fortfarande envisas med att blanda ihop äpplen, päron och komplicerade kirurgiska ingrepp. I sin iver att framställa sig själva som de unga flickornas sista försvarslinje misslyckas de helt förstå vad lagen faktiskt gör.
Låt oss göra det som SD uppenbarligen inte klarar av, hålla två tankar i huvudet samtidigt.
För det första: Juridiskt kön handlar om ett myndighetspapper, ett personnummer och en bokstav i folkbokföringen. Att en 16-åring, med sina vårdnadshavares uttryckliga godkännande, får ändra denna bokstav utan att först tvingas genomgå ibland årslånga, psykiatriska utredningar är inte ”livsavgörande och irreversibelt”. Det är en administrativ förenkling. Det är att minska den statliga byråkratin för enskilda individer, något som ett parti som påstår sig värna om den personliga friheten borde vara exstatiska över.
Att påstå att en ändrad siffra i skatteregistret ”stympar” unga kvinnor är inte bara en grov osanning, det är ett retoriskt haveri.
För det andra anklagas den så kallade ”transrörelsen” för att sakna eftertanke kring den ökade statistiken. Det är ett billigt och omdömeslöst poängplockande. Ingen nekar att fler unga söker vård. Skillnaden är att medan ”transrörelsen” och läkarkåren efterfrågar mer resurser till psykiatrin och bättre forskning för att förstå varför, förutom de självklara orsakerna som exempelvis mer öppenhet och generell kunskap. Så vill SD använda statistiken som ett slagträ för att stänga dörren helt.
När det gäller den medicinska vården, hormoner och kirurgi. Verkar SD tro att den nya lagen har förvandlat svenska sjukhus till drop-in-mottagningar för mastektomier eller underlivskirurgi. Så är det inte.
Att kravet på tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råd tagits bort betyder bara att besluten flyttats dit de hör hemma, till specialistläkare och patienter, i linje med all annan modern och avancerad kirurgi i Sverige.
Det kallas vetenskap och beprövad erfarenhet, inte politisk detaljstyrning från riksdagshuset.
Det är extremt ironiskt att SD pratar om att ”staten inte ska främja” misstag, samtidigt som de själva vill att staten ska gå in och överpröva medicinska experters bedömningar baserat på ren ideologi.
Att vilja höja åldersgränserna för medicinsk vård ytterligare, oavsett vad läkare och psykologer anser vara bäst för patientens hälsa, är det verkligt ansvarslösa experimentet.
Att några få ångrar sin transition är en tragedi för de individerna, och de förtjänar allt stöd.
Men att använda deras lidande för att kollektivt bestraffa den stora majoritet som faktiskt räddas av könsbekräftande vård är oerhört cyniskt.
Om SD menar allvar med att ”alla människor har rätt att själva bestämma sin egen identitet”, kanske de ska börja med att låta människor göra just det, utan att staten ska agera moralpolis över deras personnummer.
Lägg ner skrämseltaktiken. Könstillhörighetslagen har varit i kraft i ett år nu, och apokalypsen uteblev. Det enda som hände var att ett antal unga människor fick lite lättare att leva sina liv som dem de faktiskt är.
