Varje sommar fylls gator av färg, glädje och gemenskap. Men bakom regnbågsflaggor, fester och parader finns något långt viktigare: en av vår tids mest betydelsefulla rättighetsrörelser. För mig är Pride inte bara ett firande – det är en pågående kamp.
Historien visar varför. Från de första protesterna mot polisvåld och förföljelse till dagens mer organiserade arbete för lagstiftning och samhällsförändring har Priderörelsen varit avgörande. Många av de rättigheter som idag tas för givna – samkönade äktenskap, skydd mot diskriminering, ökad synlighet – är resultatet av modiga aktivister som vägrade vänta på att politiken skulle komma ikapp.
Men kampen är långt ifrån över.
Jag ser hur det fortfarande saknas ett heltäckande skydd för transpersoners rättigheter. Juridiska processer kring könsidentitet är i många fall för långsamma, krångliga och otillräckliga. Hatbrott mot hbtqi-personer ökar, samtidigt som rättsväsendets hantering brister. Äldre hbtqi-personer riskerar att osynliggöras i vård och omsorg. Internationellt ser vi hur rättigheter rullas tillbaka – något som också påverkar Sverige, direkt eller indirekt.
Det finns konkreta reformer som behöver lyftas högre upp på den politiska dagordningen: stärkt skydd i grundlag, förbättrad lagstiftning mot hatbrott, moderniserade regler kring könstillhörighet, bättre utbildning inom vård och skola samt ett tydligare ansvarstagande i utrikespolitiken för att försvara hbtqi-personers rättigheter globalt.
Här menar jag att Priderörelsen har en unik roll. Den når ut bredare än någon annan aktör, samlar människor över generations- och partigränser och har en genomslagskraft som få organisationer kan matcha. Det innebär också ett ansvar – att inte bara vara en symbol, utan en tydlig röst som driver de frågor som ännu inte blivit verklighet.
Det är inte alltid de mest etablerade organisationerna som sätter agendan. Ibland krävs en rörelse som är större, mer synlig och mer orädd. Jag ser Pride som just det. Och det är därför vissa frågor ska drivas starkast där – för att det är där trycket faktiskt gör skillnad.
Pride är också fest och firande, men att reducera Pride till enbart en fest och festival är historielöst och att missa poängen. För mig är Pride en aktivistisk och politisk rörelse, en påminnelse om vunna segrar och ett krav på fortsatt förändring. Så länge ojämlikhet finns kvar behövs Pride!
