Efter att de ungerska väljarna beslutat att det var hög tid att byta riktning har tonläget i landet förändrats när det handlar om regnbågsrättigheter. I ett tidigare tal i parlamentet vände sig landets nya premiärminister Péter Magyari till Viktor Orbán, som drivit igenom bland de mest absurda anti-hbtq-lagarna inom EU. Till parlamentsledamöternas jubel sa Magyari ”det är dags att du upphör med att vara så fixerad vid gay-företeelser och så snart som möjligt lämnar det ungerska folkets sovrum.”

Han hånade Orbán för att vara fixerad vid hur folk använder Tinder, genus-frågor och Pride och vad läderbögar fantiserar om. Och han frågar vad som är bäst; att ett barn växer upp utan en familj, i en drogkartell, med sexförbrytare eller ”med en ensamstående eller ett gaypar här i Ungern”.

Den ungerska regnbågsrörelsen är inte helt säker på om reformerna kommer gå snabbt nog under Magyaris ledning, men de kan konstatera att i år kunde Budapest Pride genomföras med polisens skydd och utan att kameror med ansiktsigenkänning registrerade deltagarna.

När det ungerska folket gjorde det aktiva valet att bli av med Victor Orbán, var det bland annat för att många reagerat på att han inte kunnat hålla fingrarna i styr utan var inne och kladdade i folks privatliv. Men denna positiva förändring har inte stoppat den moralkonservativa vågen på andra håll inom EU.

I Rumänien har myndigheterna i staden Oradea förbjudit genomförandet av en Prideparad i stadens centrala delar. Det är, berättar den rumänska hbtqi-organisationen Förbjudna färger, fjärde året som myndigheterna i praktiken förbjuder paraden. De obstruerar och avvisar varje försök från arrangörerna att ta fram möjliga paradvägar; förutom då att förpassas till stadens utkanter. Den 25 juli var det planerat att paraden skall hållas. Som i Budapest är hur EU reagerar och hur andra länders regeringar agerar avgörande för om det kan bli av. I år kunde till slut också paraden genomföras.

Slovakien fick nyligen ta emot hård kritik av Europakommissionen mot rasism och intolerans (ECRI). I sin granskning av landet, som presenterades den 11 juni, uppger de att hbtqi-personer är en av de grupper som utsätts för allt mer hatretorik i den offentliga debatten. I det allt mer polariserade samhällsklimatet har hatpropagandan mot hbtqi-personer, migranter och romer stått oemotsagt i skolorna och av offentliga företrädare.

En direkt konsekvens är att slovakiska hbtqi+personer fortsatt i hög utsträckning är utsatta för hatbrott.

Beslut som du som väljare tar när du lägger din röst i höst påverkar din och dina närmastes vardag och framtid.

I Tyskland röner det nationella partiet AfD stora opinionsframgångar. Ett parti som är än mer aggressivt än våra egna Sverigedemokrater när det kommer till att smutskasta sagoläsande dragartister och misstänkliggöra Pridefiranden i allmänhet och regnbågsrörelsen i synnerhet.

När det fasansfulla hände vid Berlin Pride, att en islamistiskt motiverad terrorist mördade en kvinna och skadade 30 andra, uppstod en något märklig situation i både Tyskland och här hemma. De från högerextremt håll som konsekvent öser ut hat mot RFSL, HBTQI+, Pride och alla uttryck för att olikheter inte omöjliggör att vi lever tillsammans, blev plötsligt Pridefirarnas bästa vänner. Eller formulerat på deras fina sätt: Pridefirarare är alla idioter som inte förstår att de som oavbrutet smutskastar oss egentligen är våra bästa vänner eftersom just de inte är ”islamister”.

Det går runt när man följer AfDs och andra nationalkonservativa (eller vad de just nu kallar sig) som slagit knut på sig för att vrida terroristens vidriga attack till sin egen fördel. Och dölja det faktum att i grund och botten bär de på samma idéer och drömmar som islamismen; att bygga nationer där bara de som är likadana får leva.

Men när vi snart går till val i Sverige är det inte enbart regnbågsfrågor som avgör för homo-, bi- och transväljare.

Om inte annat så illustreras det av att Alice Weidel, en av AfDs två partiledare, lever med en kvinna i en regnbågsfamilj.

Det är minst sagt märkligt att hon leder ett parti som aktivt motsätter sig likabehandling för såväl samkönade par som regnbågsfamiljer. Ett parti som motsätter sig transpersoners rättigheter och som motarbetar det man kallar ”genus-teorier” och ”sexualisering” av barn. Ett språkbruk som ofta hörs lokalt från Sverigedemokrater även i Sverige.

Det kan ju förefalla något naivt att som del av en regnbågsfamilj hoppas på att ens meningsfränder när det handlar om vurm för bensin och olja i motsats till el eller en i en åldrande kontinent med allt färre nyfödda förbryllande aversion mot invandring, skulle stoppa vid att bara ogilla sagoläsning eller samlevnadsundervisning i skolorna. Orbán var ett bra varnande exempel.

Även om ”priset vid pump” känns viktigare än just sexualitet, samtycke och relationer som del av skolans undervisning, så framstår det som mycket kortsiktigt att som Weidel driva på för ett samhälle där regnbågsfamiljers föräldrar liksom barn direkt missgynnas.

Både vänster- och högernationalistiska rörelser i hela Europa, hoppas att bakslaget för dem i Ungern skall vara en parentes. Att deras vision om ett samhälle med fastlåsta könsroller, där barn enbart får födas i en heterosexuell familjekonstellation och där ”européer” förblir ”européer”, där svenskar enbart definieras som del av den svenska ”nationen”.

Ta nu när valrörelsen drar i gång på allvar tillfället i akt att höra hur de olika partierna vill att hela din vardag skall förbättras. Visst finns en lång rad olika politiska frågor som inte i första hand handlar om dig som homo-, bi- eller transperson, men tappa inte bort det faktum att synen på familjebildning, kön och sexualitet påverkar din vardag i lika hög grad som klassiska höger- vänsterprioriteringar eller hur mycket energi kommer att kosta.

Att räkna in hela din egen vardag i valet av vilket parti som får din röst, kan innebära lika stor skillnad som när de ungerska väljarna äntligen ersatte Orbán med Magyari. Eller vice versa.

Skall du till Pridefiranden i augusti och september: börja med att fråga partierna som finns på plats!