Efter Stockholm Pride har debatten gått varm, inte minst på Tiktok. En del HBTQ+kreatörer har kritiserat paraden för att ha gått ifrån sitt ursprung och i stället handla om sex och provokationer. Frågan har bland annat ställts: Ska barn verkligen behöva se vuxna män i lädermask föreställande en hund?
Men vi tycker att det finns en betydligt viktigare fråga att ställa: Varför har Pride blivit något som vissa känner ett behov av att moralisera över?
Det senaste exemplet kommer från Kristdemokraterna i Kramfors, som i SVT valkompass svarade ”Mycket dåligt förslag” på påståendet ”Min kommun ska hissa prideflaggan”. Motiveringen var bland annat att ”sexfixeringen i samhället är alldeles för stor” och att Prideflaggan ”trycker undan andra människor som inte förespråkar en promiskuös livsstil”.
Kristdemokraterna i Kramfors har sedan ändrat sitt svar och skriver nu att ”varje människa ska bemötas med respekt och ha samma rättigheter, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet”. Det är bra. Men det ursprungliga svaret visar samtidigt på en strömning som är värd att ta på allvar.
Vi i HBTQ+Socialdemokrater undrar genuint: Vad är egentligen problemet?
Prideparaden är en människorättsrörelse och en folkfest. Den handlar om friheten att få vara den man är, älska den man älskar och leva sitt liv utan att behöva skämmas eller gömma sig. Att reducera en hel rörelse till enskilda kläder, uttryck eller inslag i en parad är inte bara orättvist. Det missar också vad Pride faktiskt handlar om.
Ingen behöver tycka om varje inslag i en Prideparad. Men det är en sak att säga ”det där är inte min stil”. Det är en helt annan sak att använda enskilda uttryck som argument mot själva kampen för HBTQ+personers rättigheter.
För kampen handlar om något mycket större.
Enligt RFSL trygghetsundersökning 2026 befarar två av tre HBTQI-personer att tryggheten minskar. HBTQI-personer upplever otrygghet på en rad olika platser och arenor – i kollektivtrafiken, på allmänna platser, på jobbet, inom idrotten och när de är ute och roar sig. Även familjen och släkten kan vara en plats där människor inte känner sig trygga.
Det är de verkliga problemen.
Det är också därför Prideflaggan spelar roll.
Den är mer än en färgglad tygbit. När en kommun hissar Prideflaggan säger den: Här ska du kunna vara den du är. Här ska du kunna älska den du älskar. Här ska du bemötas med samma respekt och värdighet som alla andra.
Det är ett ställningstagande för människors lika värde.
Och det behövs. Även i dag är homosexualitet kriminaliserat i ett stort antal länder, och i några länder kan människor fortfarande dömas till döden på grund av sin sexuella läggning. Samtidigt finns det också i Sverige unga människor som inte vågar berätta vilka de är för sin familj, eftersom de riskerar att förlora kontakten med dem de älskar.
Det är där vårt fokus borde ligga.
Inte på att leta efter något att uppröras över i en Prideparad.
Prideflaggan är inte en symbol för sex. Den är en symbol för frihet, kärlek och allas lika värde. Den säger inte att alla ska leva likadant. Den säger att alla ska ha rätt att leva sina liv på sina egna villkor.
Det är också därför flaggan provocerar vissa och därför den ibland vandaliseras. Men vårt svar på det kan inte vara att hissa den mer försiktigt. Vårt svar måste vara att stå ännu tydligare upp för de värden den representerar.
För Pride handlar inte om att någon annan ska leva på ett visst sätt.
Pride handlar om rätten att få leva sitt eget liv – tryggt, öppet och fritt.
Den kampen pågår varje dag.
