Under det senaste året har mycket hänt i Stockholm Pride. Föreningen har börjat ta en vändning som får anses vara oroväckande. Frågan är vems intressen det egentligen tjänar?
Nyligen skickade Stockholm Prides styrelse ut en enkät till sina medlemmar där man frågade hur medlemmarna ser på föreningens framtid. Detta är så klart mycket välkommet. Men i samma enkät frågar styrelsen bland annat “Hur viktigt är det att Stockholm Pride engagerar sig internationellt, till exempel genom samarbete och stöd till andra pridearrangörer?“ Det är svårt att tolka dessa frågor som något annat än att styrelsen själva ifrågasätter vikten av det internationella solidariska arbetet. Om Stockholm Pride minskar eller avslutar sitt internationella arbete kan inte detta ses som något annat än en början på en ny era i festivalens historia, en isolationistisk era.
Varför är det internationella arbetet viktigt? Genom Stockholm Pride och Solidaritetsfonden har föreningen visat solidaritet genom handling och stöttat Pride-festivaler i länder där HBTQI-personers rättigheter motarbetas eller lider motgångar. Exempel har man stöttat arrangörer i Ukraina, Turkiet och Ungern. Det är av stor vikt att vi som bor och verkar i länder där rättigheterna har kommit längre stöttar Pride-festivaler som har det tuffare. I tider då högerextremistiska vindar blåser runt om i världen måste Stockholm Pride vara en stadig röst och stå upp för att motarbeta tillbakagången. Nu är ingen tid att backa, nu är en tid att lägga i en högre växel! Vi får aldrig sluta bry oss om varandra, även över nationsgränserna. Vi är och förblir ett världsomspännande community!
Men enkäten är mer uppseendeväckande än så. I avtalet mellan Stockholm stad och Stockholm Pride framgår att Stockholm stad önskar att staden inom en överskådlig framtid ansöker om att anordna World Pride. Det är fantastiskt att den politiska viljan finns hos stadens politiker, vi ska verkligen skatta oss lyckliga! För det är allmänt känt att World Pride ofta för med sig att HBTQI-personers rättigheter går framåt efter arrangemanget. Sverige har börjat stagnera och till och med backa. World Pride är något som verkligen skulle kunna ge en injektion och göra Sverige till ett föregångsland igen. Men, den viljan verkar inte finnas inom Stockholm Pride längre. För i samma enkät frågar styrelsen medlemmarna hur viktigt man egentligen tycker att World Pride skulle vara att arrangera. Det är ironiskt att Stockholm stad verkar ha mer vilja att förbättra våra rättigheter genom World Pride än vad föreningen själva har.
Det är viktigt att alla Stockholm Prides medlemmar tar dessa frågor på allvar. Tjänar verkligen denna omläggning föreningen och communityts syften? Ska inte vi i Sverige visa solidaritet gentemot arrangörer i de länder där motståndet är starkare? Och vem vinner egentligen på att Stockholm Pride tystnar och isolerar sig mer? Jag hoppas verkligen att alla medlemmar funderar över föreningens framtid. Isolationism gynnar ingen.
