Vi är mitt i en kris. Folkrörelser pratar om att vi ska enas och förändra systemet som satt oss i denna potta. Vi pratar om solidaritet och om de mest utsatta. Vi pratar om att ta hand om de sjuka, de äldre, de fattiga, de som tillhör riskgrupper, osv.

Då passar Cissi Wallin på att skriva en hatisk artikel om hur alla inte är välkomna i hennes radikalfeministiska kamp. Jo tack, vi har vetat länge att radikalfeminister inte vill vara inkluderade, inte åt något håll. I rasifierade queerkretsar har vi ett uttryck som heter ”vita feminister” som handlar om våra systrar som tackar och tar emot vår hjälp och vårt stöd när vi står tillsammans i barrikaderna i deras feministiska kamp men sedan vänder ryggen mot eller lyser med sin frånvaro när vi ber om deras. Nu får vi veta att vi inte är välkomna längre i ”deras” kamp. Intressant! Hur är det då tänkt att krossa patriarkatet om bara vita heterosexuella ciskvinnor från innerstan får vara med och bekämpa de patriarkala strukturerna?
Cissi säger att hon ”drömmer om en ny våg där tjejer och kvinnor vågar stå upp mer för sin rätt till en egen kamp som handlar om basala rättigheter och möjligheter”. Hur kan hon ha missat att den vågen har funnits i minst hundra år? Att tjejer och kvinnor har stått upp och kämpat är det väl ingen som har missat? Men vi har ett problem. Den heter vita heterosexuella cisgubbar som vägrar flytta på sig och ge plats. Hur ska vi få dem att flytta på sig? Är exkludering svar på hur vi ska fajtas mot patriarkatet?
Varför lyckas inte den radikalfeministiska kvinnorörelsen bättre fast den funnits i tusen år och queerrörelsen avancerar nästan ostört i större delar av västvärlden fast den fortfarande är i blöjor? För att vi inkluderar. The more the merrier! Vad vore vi utan våra allierade? Vilka lider av patriarkatet? Vilka är offer för patriarkatet? ALLA! Till och med klimatet är offer för patriarkala strukturer och ”manliga” beteenden.
Vare sig Cissi gillar det eller inte så sitter patriarkatet i samma båt som kapitalet, rasismen, homo- och transfobin och funkisfobin, för att inte tala om åldersdiskrimineringen. Cissi vill gärna använda 60-, 70-åriga transkvinnor som exempel på att de omöjligen kan ha känt av det patriarkala förtrycket. Är de mindre kvinnor än 20-åriga transkvinnor eller än ciskvinnor överhuvudtaget? Hon nämner egentligen transpersoner och inte transkvinnor så jag antar att hon exkluderar transmän också trots att de fötts biologisk med de könsorganen som Cissi önskar. Hon pratar ju om män som byter kön efter 30 eller 40 år så jag antar att hon menar att de är män fram tills de gör en transition och sen envisas med att kallas kvinnor. Det var så mycket transkunskap Cissi hade.
Cissis transfobi gynnar inte fajten mot patriarkatet. En björntjänst gör ju ingen glad!”

Cissi Wallins krönika i Expressen