Någon frågade mig om jag ansåg att han var en rymdvarelse bara för att han hatar att klippa gräsmattan? Nej, naturligtvis inte! Jag hatar också att göra en hel massa saker och många tycker säkert att min livsstil vore ointressant för dem. Dock är jag själv nöjd med mitt liv och önskar att alla andra är nöjda med sina!
Jag tror att den vänsterradikala och anarkistiska svadan från Dan Ingvarsson är inget annat än just en sådan text som får garderobssittarna att mycket noggrant fundera på huruvida de överhuvudtaget ska lämna garderoben!
Dan talar om KRIG och menar då inte krig rent symboliskt. Denna inställning är minst sagt skrämmande!
Jag ville bara med min debattartikel belysa att det stora flertalet homosar som befolkar vårt land inte tillhör de kategorier som Dan uppmanar att bli hans krigare.
Jag undrar också om Dan lever som han lär. Tar han helt spontant upp samtalsämnen, i fikarummet på sitt jobb, som innefattar ”labila truckflator”, ”intersexkrigare” och samtal kring huruvida hans kollegor har laboratorieodlade barn???
Och är det inte lite väl mycket 60-tal att stå på barrikaderna?
Jag är tillfreds med mitt liv! Jag önskar också att Dan någon gång kan få uppleva glädje, kärlek, lycka och närhet. Det tror jag nämligen att han saknar med sin grundinställning att allt är värt att hatas!
Helt plötsligt inser jag att Gudrun Schyman en gång måste ha lyssnat på Dan eller någon av hans gelikar innan hon, lite för snabbt, bestämde sig för att ”män är talibaner”!


Vanlig på Qruiser

Att vara ”vanlig” är att slicka Makten i röven. Jag vill vara ”vanlig”, får jag det?