Inledningsvis påstår Richard Hedström att mitt argument för att Fortuyn inte var rasist bygger på att han då och då gick till sängs med marockaner. Hade han läst hela det stycket hade han kunnat läsa att det var bara var en bildsättning av att Fortuyn som människa och politiker inte brydde sig om etnicitet – utan istället ville integrera människor i de mänskliga rättigheternas universella gemenskap. En rasistisk politiker skulle avvisa varje tanke på gemenskap med så kallade etniska främlingar därav den grundläggande skillnaden.

Sedan skriver Richard Hedström att jag driver en hatkampanj mot Sveriges muslimer och står för en rasistisk politik. Om jag struntar i den uppenbara ironin i det påståendet vill jag argumentera mot hans försök att etnifiera religion. Islam är inte en folkgrupp – det är en religion som man till skillnad från sin hudfärg väljer, och i en demokrati som vår har jag all rätt i världen att kritisera densamma. Att som Hedström först försöka etnifiera religionen och sedan stämpla ut alla islam- och religionskritiker som rasister och fiender till muslimer är ganska vanligt men blir inte vettigare för det.

Begreppet islamofobi hittades på av den brittiska tankesmedjan Runnymede Trust i rapporten ”Islamofobia – a challenge to us all”. Tanken var god – att sätta ord på den rasism som finns mot människor med främst arabiskt ursprung men har slagit helt fel. Allt sedan dess har islamofob-stämpeln använts i olika sammanhang för att förhindra religionskritik. I FN organiserar de islamitiska staterna sina attacker mot det västerländska samhället och slår undan all kritik mot deras judehat, missaktning av HBT-personer och sitt kvinnoförakt med islamofobistämpeln. Nu har man nått så långt att man i FN öppet kan tala om att förbjuda religionskritik. Det finns skäl för att Salman Rushdie, Mehdi Mozaffari, Ibn Warraq, Chahla Chafiq och Irshad Manji tagit avstånd från begreppet islamofobi i vänstertidningen Charlie Hebdo då de som mig anser att det tystar religionskritik och stigmatiserar muslimer. Här kommer de i sällskap med bland andra Nick Cohen, Paul Berman och Christopher Hitchens.

De flesta av kvinnorörelserna i Pakistan, Afghanistan, Indonesien och Iran skulle i Sverige klassas som klart islamfoba – jag undrar hur Hedström som aktiv i just Feministiskt initiativ skulle tackla det?

Richard Hedström undrar om jag känner till att islam rymmer olika nyanser, former och värderingar. Muslimska länder har genom historien varit bättre än idag men om vi för en stund lämnar historien och teoriböckerna kan vi se islams verklighet i världen idag – med antisemitism, hängningar av homosexuella, förföljelse av ickemuslimer och ett välkänt kvinnoförtryck. Det finns inte ett enda land i världen där homosexualitet betraktas likställt med heterosexualitet.

Det är inte en slump att det oftast är kvinnor eller homosexuella som är de hårdaste kritikerna av den europeiska islamisering. Ayaan Hirsi Ali, Waffa Sultan, Pim Fortuyn eller Necla Kalek – alla dessa vet vad som väntar om vi inte tar kampen mot islam på samma sätt som vi tidigare tvingats göra mot kristendomen.

Liksom Fortuyn bryr jag mig inte om etnicitet. Hur du ser ut eller var du kommer ifrån spelar ingen roll – det som spelar roll är vilka värderingar du bär på. Det är naivt att tro att den skolgång, den uppväxt och den samhällsnorm som råder i många muslimska länder inte skulle satt avtryck på människor som invandrar till Europa. För somliga är det ekon av ett förtrycks som de avvisat och därför lämnat. Den gruppen är varmt välkomna till toleransens, yttrandefrihetens och demokratins Europa. För andra är det en svår övergång från de värderingar man bär med sig till dem som råder i de nya länderna och den övergången ska vi underlätta genom god skolgång och medborgarkurser i språk, värdegrund och hur samhället är uppbyggt och som avslutas med test och kontrakt – medan för en inte helt obetydlig grupp är övergången omöjlig då det innebär ett uppbrott mot värderingar som man vill hålla fast vid. För dem finns det helt enkelt inte plats.

Ingen primitiv religion ska tillåtas förstöra de liberala normer som vi har lyckats skapa genom att ta fighten med kristendomens regida moralism. Viktigare än toleransen för religion är att inte svika alla de som flytt från religiöst förtryck genom att relativisera utövandet av förtryck och traditioner. Jag vill ha muslimer i Sverige – men inte muslimska lagar.

Tidigare inlägg i debatten:

Mer fakta och mindre fördomar, Philip Wendahl! Till försvar för Pim Fortuyn