För tjugo år sedan gick det första startskottet för Pride Stockholm. Sedan dess har flera viktiga politiska beslut klubbats igenom av Sveriges riksdag, däribland homoadoption och homoäktenskap. Det stämmer att vi kommit längre än många andra länder, men vi är långt ifrån framme. Så länge HBT-personer diskrimineras i förorten, bögskämt dras i omklädningsrum och homosexuella fängslas i världen kommer engagemanget vara minst lika viktigt.

När vi moderater tog initiativ till prideflaggning på Järvafältet saboterades flaggan varje gång den sattes upp. Det gick så långt att inte bara flaggan togs ner utan även hela flaggstången.

I Expressens tidigare granskning Utanförskapet inifrån vittnar HBT-personer om hur de blir omringade och trakasserade när de rör sig i kollektivtrafiken och hur de inte vågar polisanmäla angreppen. ”Jag var rädd varje gång jag gick från hållplatsen, jag kunde aldrig visa att jag älskar min pojkvän.”, berättar en av dem. Han tvingades att flytta. Precis som Moderata ungdomsförbundet haft homosexuella medlemmar i exempelvis Husby som också tvingats flytta. Det ska ingen behöva göra.

Ännu en anledning till att delta i Prideparaden är att surrogatmödraskap är olagligt i Sverige. När man behöver vara miljonär för att få barn är det något som är fel. Förbudet tvingar par att söka sig utomlands till ett pris av flera hundratusentals kronor. Samtidigt går det inte att lagstifta bort barnlängtan. Att skaffa barn får aldrig vara en klassfråga där tjockleken på plånboken bestämmer. Därför är det en självklarhet att surrogatmödraskap borde legaliseras.

HBT-engagemanget får inte sluta vid Sveriges gränser. Enligt den senaste rapporten från HBT-organisationen ILGA är homosexualitet fortfarande olagligt i 72 länder. I 14 länder är det förenat med livstid i fängelse och i åtta länder med dödsstraff. I endast 24 av världens alla länder är homoäktenskap lagliga. Det svenska statliga biståndsarbetet måste i större utsträckning våga ställa krav på hur HBT-personer behandlas. Politiken kan inte göra allt, men har ett förpliktigat ansvar att åtminstone försöka göra allt vad man kan.

För en del personer känns kanske Pride inte särskilt viktigt, utan bara som ett opolitiskt jippo. Men den som tror att politiken inte kan göra något mer har fel. Så länge det finns människor i och utanför Sverige som inte tycker att man ska få älska vem man vill är mer än självklart att delta i Prideparaden. Vi ses på lördag i paraden!