Värdekonservativa vindar med nationalistisk vurm blåser återigen starka runt om i världen. En socialt engagerad period där etablerande av stabil demokrati, solidaritet och gränsöverskridande varit ledord utmanas. I USA, Indien, Polen och Ungern har dessa krafter segrat i val och ökat konfliktnivån i samhället samtidigt som demokratins grunder om maktfördelning, respekt för fria medier, rättssamhällets oberoende och minoriteters ställning undermineras.

Även om en av Europas värsta tidsperioder på ett skrämmande sätt ser ut att återkomma, så har de som lever 2018 helt andra referensramar än vad de som upplevde det vi upplever idag, hade på 1920-30-talen. Kanske kan varningens ord få fäste denna gång, innan det är för sent.

Det gick fort då 1933 i Tyskland, efter den stora valframgången för nazisterna 1932. 15 år av nationalistisk terror följde, där människor ställdes mot människor och judar, romer, homosexuella och nationalisternas politiska motståndare internerades och mördades industriellt. Tyskland skulle blir tyskt igen, judefritt, fritt från icke tyska invandrare och den heterosexuella familjen med tydliga könsroller skulle återupprättas.

Vi bejakar lag och ordning, gemensamhetsskapande traditioner, samhällsbärande institutioner och bevisat välfungerande naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen.

Så skriver Sverigedemokraterna i inledningen av sitt partiprogram där de beskriver sig som ett ”socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn”. Och dessutom ”värdekonservativt”.

Det är oroande formuleringar för homo- och bisexuella, transpersoner liksom alla de svenskar som mycket väl vet att de inte anses ingå i ”naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen” eller som inte så fort de passerat landets gräns förstått hur man skall ”ta seden dit man kommer” som partiledaren Åkesson gärna upprepar till sina sympatisörers jubel.

När Åkesson i valets slutskede lånar Trumps strategi och höjer tonläget med direkt lögnaktiga uttalanden om arbetsviljan hos de som nyligen kommit till vårt land är det åter idén om ”naturliga” gemenskaper” han utgår från.

Dessa skrivningar i Sverigedemokraternas partiprogram och vad de i praktiken innebär räcker för att avfärda partiet och uppmana alla våra läsare att rösta mot den nationalistiska framgångsvågen.

Rösta på vilket parti som helst förutom Sverigedemokraterna och deras stormtruppsallierade i den nationalistiska partifloran.

Det finns många fler skäl:
Sverigedemokraterna har konsekvent och aktivt agerat mot reformer som ger homo-bisexuella och transpersoner de mest grundläggande medborgerliga rättigheterna. Bara det räcker för att vända dem ryggen.
I QX spelar partiledaren Jimmi Åkesson förvånad när detta faktum påpekas. Hans svar ”det hade jag ingen aning om” uppvisar ett illa dolt förakt för helt avgörande frågor för homo-bisexuella och transpersoner.

Partiet säger sig vilja hålla rent från sin bruna svans, men det uppdagas gång efter annan, även i denna valrörelse, att personer som aktivt deltagit i nazistiska rörelser står/har stått på deras valsedlar är/har varit aktiva i deras parti. Det i sig räcker för att vända SD ryggen.

Partiets ekonomiska löften, finansieras huvudsakligen genom att strypa snart sagt alla kostnader för flyktingar och invandring. Men även om Sverige stoppar alla flyktingar, inklusive kvotflyktingar, från och med på måndag, så kvarstår kostnaderna många år till för alla de nya personer som kommit till vårt land. Och om partiet lyckas hetsa fram en politik som ställer flyktingar helt vid sidan om samhället och med våld tvingar ut människor ur landet och internerar nya vid gränsen så blir inte det en gratis affär. Långt därifrån. Lyckas partiet i sin ambition att få inflytande så kommer hundhuvudet för deras svikna vallöften placeras på alla de som inte är födda i landet. Förhoppningsvis kommer svensk media denna gång inte gå på deras fintar.
Att Sverigedemokraternas flyktingpolitik i allra högsta grad kommer drabba de homo-bisexuella och transpersoner som flytt för sina liv räcker bara det för att vända partiet ryggen.

Sverigedemokraternas politik skärper konflikterna i Sverige – precis så som nationalistiska partier världen över redan har lyckats med. Det kommer att drabba homo-bisexuella och transpersoner liksom alla minoriteter som inte anses ingå i den ”naturliga” gemenskapen.

När Sverigedemokraternas talman Björn Söder säger att judar inte ingår i den svenska ”nationen”, för att kort efter, partiets vana trogen, ta tillbaks och spela förorättad och missförstådd, så är uttalandet direkt kopplat till partiprogrammets skrivningar om ”naturliga gemenskaper” i en nation.

Den som lägger sin röst på Sverigedemokraterna känner till detta och vet vad partiet skriver i sitt program. Då går det inte att om tio- tjugo år ångerfullt säga ”jag visste inte”, ”jag förstod inte”.

Nationalismens giftiga konsekvens vet var och en av oss vad den har lett till gång efter annan i historien och kommer att leda till även denna gång om den åter får fäste och makt.

På söndag röstar Sverige. Prognoserna pekar på att de två socialkonservativa partier som konsekvent satt käppar i hjulet för reformer i syfte att förbättra i homo- bisexuella och transpersoners vardag tillsammans kommer att få mellan 20-30% av rösterna.

Det är sant att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor gått med en bit av Pride-paraden 2017, har många vänner i och utanför partiet som är hbt-personer och menar att homosexuella kan vara bra föräldrar. Efter QX intervjun har Ebba Busch Thor dock, medvetet och planerat, utmärkt sig i HBTQ-frågor genom att samtidigt med pågående Europride 2018 gå till hård attack mot ”genusflum”. Ett tydligt kodord för att bromsa den positiva utvecklingen i samhället där strikta könsroller ifrågasätts. Det är oroande, liksom det faktum att Kristdemokrater i Europa, till skillnad från de mer liberalt inriktade högerpartierna som Høyre i Norge och Moderaterna i Sverige, konsekvent försvårat för såväl könsneutrala äktenskap som förbättrade levnadsvillkor för transpersoner. Det är enkel fakta att ta till sig inför söndagens val.

Var de svenska Kristdemokraterna till slut landar när det gäller att förbättra hbtq-personers levnadsvillkor är inte solkart. Att partiet som har en historia som inte pekar i positiv riktning är dock ett faktum. Men det är även ett faktum att många positiva krafter verkar inom partiet och partiet är en kraft för att upprätthålla demokratins grundregler.

Sverigedemokraterna kommer att göra ett starkt val och Sverige därmed följa den nordiska, europeiska och amerikanska utvecklingen. Partiet har likt sina historiska och nutida vänner inom de social- och värdekonservativa tillika nationalistiska rörelserna med olika epitet, lyckats fånga upp politikerförakt, de väljare som tappat ekonomisk och social position och som vänder sin ilska mot ännu mer socialt utsatta än de själva, och de som låter vreden svämma över.
Detta djupt mänskliga förakt för det svaga, detta de hunsades revansch, denna arkaiska rädsla för det främmande lever kvar och riskerar att rasera det Europa gemensamt byggt upp som en direkt konsekvens av Förintelsens förödelse och öststatsdiktaturernas terror.

Alla övriga partier, oberoende av om de förespråkar marknadsliberala, socialliberala eller socialistiska lösningar, liksom samhällets olika institutioner bär ett ansvar att försvara öppenhet, demokrati och social rättvisa. Framförallt i denna tid då vi går igenom grundläggande förändringar för ekonomi och arbete. Där klimatkrisen kommer kräva anpassning av vår vardag och där människor kommer fortsätta att röra på sig för att söka trygghet och överlevnad på nya platser.
Det är just i dessa tider som demokratin och rättssamhällets grunder testas på allvar. Vi måste gemensamt se till att det håller.

På söndag är det val i Sverige och vad som än händer har de partier som varit med om de stora och avgörande förändringarna för homo-bisexuella och transpersoner en betryggande majoritet.

70-75% av svenska folket kommer att rösta på de partier som idag ser oss som en självklar del av Sverige.

Vi vet dock att attityder och politiska prioriteringar lätt ändras. Vi vet, att homo-bisexuella och transpersoner historiskt varit utsatta när det blåser till storm. Att öppna tidsepoker ersatts av mörka tider.
Valet på söndag handlar om att ge stöd till de krafter i samhället som inte låter sig dras med av främlingsfientlighet, homo- och transfobi och föraktet för de utsatta. Det är allvar nu, för att citera Hédi Fried i Dagens Nyheter.

Som homo-bisexuell eller transperson finns många partier att rösta på idag beroende på politiska sympatier i övrigt. Sverigedemokraterna eller något av deras syskonpartier tillhör inte dessa.

PS: Glöm inte att se om du kan hjälpa till att stötta alla de politiskt aktiva – från höger till vänster. Kolla den imponerande listan på QX.se och sätt ditt kryss på söndag.