QX Opinion: ”Endast idrottsföreningar som arbetar mot diskriminering bör få bidrag”

När Europride inleddes i Stockholm såg vi talare som Anja Pärsson och Pia Sundhage, två av Sveriges största idrottsprofiler genom tiderna. Genom åren har vi därtill sett hur många inom idrottsrörelsen fått upp ett allt större intresse för HBTQ-frågor. Samtidigt har vi också en verklighet där normer och fördomar fortfarande gör idrotten till en mycket mer exkluderande arena än den kunde vara.

Trots att idrottsvärlden på många sätt varit en historiskt inkluderande plats har den inte klarat av att välkomna hbtq-personer. Det kan handla om exkluderande machokultur i omklädningsrum, transfoba regelverk kring tävlingar eller bristen på öppna förebilder. Vi välkomnar därför exempel på hur idrottsrörelsen tar problem på allvar, och parallellt med det måste offentlig idrottspolitik, med regler bidrag och anläggningar, följa efter.

För att skapa en mer inkluderande och öppen idrott behöver politiken börja jobba mer med vilka värderingar och vilken miljö som ska prägla framtidens idrott. Idrott är ett fantastiskt verktyg för att trivas och utvecklas som person, det är aldrig acceptabelt när människor stängs ute från det.

I Stockholm stad finns bra exempel både på tydliga åtgärder och på att det går att göra mer. Den rödgrönrosa majoriteten har vidtagit flera åtgärder för att skapa en mer välkomnande och inkluderande idrott inom kommunen, främst genom satsningar på utformning, trygghet och bemötande i kommunala anläggningar. Det vi gjort har varit bra men är långt ifrån tillräckligt och Miljöpartiet vill under nästa mandatperiod göra ännu mer på området för att alla stockholmare ska kunna idrotta på lika villkor. Framför allt vill vi peka på tre områden som extra viktiga att arbeta mot:

• Ställ krav och ge stöd till föreningar. I idrottsrörelsen finns ett enormt engagemang för jämlikhetsfrågor i stort och många föreningar efterfrågar verktyg för att bli bättre inom hbtq-frågor. Allt fler idrottsföreningar under de senaste åren har gått igenom en hbtq-certifiering, Men det sker alldeles för sporadiskt och vi vill därför se att staden jobbar mer samlat med stöd till föreningar. Samtidigt måste staden tydligt markera mot föreningar som inte sköter sig, och endast ge bidrag till de föreningar som arbetar mot diskriminering.
• Bygg och renovera idrottsanläggningar könsneutralt. Idag är många hallar inom staden exkluderande för många queer- och transpersoner. I allt fler anläggningar byggs så kallade flexrum, ett mindre tredje omklädningsrum för den som inte är bekväm i något av de andra två. Detta har även visat sig ge goda effekter för personer som av andra skäl inte kan byta om i de större omklädningsrummen. Därför vill vi att könsneutrala omklädningsrum och ytor alltid ska finnas med i beaktande vid nybyggnationer och renoveringar av idrottsanläggningar i staden.
• Jobba långsiktigt med värderingsfrågor. Under mandatperioden har staden genomfört satsningar på trygghet och bemötande i kommunala anläggningar, framförallt simhallar. Dessa ska fortsätta och struktureras så att alla Stockholmare kan lita på att de bemöts respektfullt av såväl personal som andra besökare. Även ledare och anställda i föreningar ska ges stöd i bemötandefrågor, genom att de blir en naturlig del av idrottsledarutbildningar.

Eftersom idrotten formar många människors värderingar och livsbanor är det viktigt att den är till för alla. Stockholm ska ligga i framkant med att skapa en idrottsrörelse som är normkritisk och fri från fördomar. En idrott som inkluderar alla ökar inte bara folkhälsan, utan också sin egen slagkraft.