Lördagen den 11 oktober samlades omkring 400 deltagare vid metro Belleville, i centrala Paris, för att under drygt två timmar marschera genom staden. Bakom arrangemanget Existrans stod flera HBT- och transorganisationer som gått samman för den tolfte marschen i ordningen. Bland banderollerna fanns budskap såsom ”Våra kroppar, våra val”, ”Vi behöver inga hjärnskrynklare som berättar för oss vilka vi är”. Längs vägen skanderades slagord om att man fått nog av samhället som inte respekterar transpersoner, flator, bin, och bögar, liksom att det finns andra färger än blått och rosa.

July, talesperson för organisationen Resistrans berättar att marschen i år vill lyfta frågor om utbildning i vid mening, att det handlar både om sjukhusmiljön där transpersoner behandlas som psykiskt sjuka eller om samhället som inte förser personer med identitetshandlingar så länge de inte genomgått könskorrigerande operationer.
Organisationen Mag, för unga HBT-personer i Paris, talar om att lyfta transfrågor på schemat, liksom frågor om sexuell läggning och Act Up Paris banderoll vittnar om ilska och frustration när det gäller transpersoner och AIDS-prevention: glömda transpersoner = mördade transpersoner. En bred koalition av aktivister och supportrar marscherade för att belysa det faktum att under de elva år som gått sedan den första marschen så har mycket lite hänt när det gäller transpersoners villkor i Frankrike.
Längs marschvägen gjordes flera stopp, bland annat vid Place de la République där en liggande aktion genomfördes för att illustrera att transfobi dödar. Marschen avslutades nära Centre Georges Pompidou, där flera tal hölls.