Deras kritik är glasklar, de menar att filmen för: ”en farlig och stigmatiserande retorik som cementerar den destruktiva tudelningen mellan det ”goda” och det ”onda””.
Vår fråga blir på en gång: På vilket sätt är våra berättelser farliga? Är det stigmatiserande att visa på ett problem som varken myndigheter eller det svenska samhället vill ta upp?
Sämre än djur visar på bristen av skydd och säkerhet för människor med HBT-läggning som lever i hederskultur. Vad ger det oss utsatta för hjälp att diskutera om det är en fråga att ta upp eller inte? Filmen visar på ett särskilt problem – hederskultur som särskiljer genom ett kollektivt hedersbegrepp – att vem som helst inom en hel grupp kan vara gärningsman och en nivå av fysiskt våld är hög.
Hederskultur har erkänts som en särskild problematik av alla seriösa debattörer sedan morden på Pela & Fadime. Arabiskt Initiativ förstår inte denna problematik: ”Förtrycket, den fysiska och psykiska misshandeln som förekommer i filmen skulle kunna ha förekommit i en svensk familj.” Vi skulle gärna träffa de HBT-personer med svenskt ursprung som måste fly för sitt liv för att de kan bli mördade av vem som helst inom släkten som Arabiskt Initiativ menar finns.

Kärnproblematiken är – om detta problem nu drabbar oss – ska vi bara låtsas som att det inte finns? Arabiskt Initiativ vänder i själva verket på perspektivet: de tar förövarens perspektiv och inte den utsattes. Ska inte vi kunna prata om de brott vi utsatts för? Vi vill påpeka att varken vi eller filmen gör någon särskilt stor poäng av förövarnas etnicitet – men det gör dock Arabiskt Initiativ. Varför är det så viktigt för dem att försvara det som de kallar arabiskt eller muslimskt?

Vi tror att man som HBT-organisation bör stå för HBT-personers rätt i första hand. Vi vill föra en diskussion om hederskultur – och vi vet att den förekommer bland en mängd etniciteter och religioner. Först när vi gör detta kommer man kunna göra de bästa insatserna för både de utsatta och förövarna. Det vi vill skapa med vår bakgrund är att en intern debatt inom MENA gruppen (mellanöstern och Nordafrika) som största minoritetsgrupp i Sverige.

Vi menar att invandrare och deras barn inte tilldelas samma värde som om de varit ”etniskt” svenskar! Vi har båda mött det i vår kontakt med svenska myndigheter när vi sökt hjälp. Detta är det verkliga främlingsfientliga förhållningssättet.

Sämre än djur är en sensation – filmen har för första gången lyckats sätta denna fråga på den offentliga dagordningen. Vi kommer kämpa emot att vår egen rörelse ska hamna helt snett i denna fråga. Vi gör det för att det finns människor i Sverige som inte vågar älska den man är kär i, eller lever ett konstant dubbelliv och har fullt upp med att hålla dem isär från varandra. Det är dem vi ska prata om!

I Sämre än djur får Mohammad frågan ”Vad ska vi göra?” av en kvinna från polisen. Det var exakt samma fråga Josef fick när han var i kontakt med alla myndigheter angående hans biologiska far för nio år sedan? Vi kan konstatera att inget sker. Vi tror det har att göra med att myndigheter och makthavare är så rädda för att bli kallade rasister att de inte vågar ta i problemet?
Just av dessa anledningar kan vi ju inte lämna problemet och låtsas om som att det inte finns. Detta anser vi att man gör idag med just dessa argument. Ska vi verkligen få ge våra främlingsfientliga partier eller dessa kulturella människor som sätter sig emot makten ensamrätt i denna fråga? Genom att bara ignorera problemet ger vi dem kraften att göra detta. Är det inte vår lagstiftning och vårt samhälle som sätter lagar regler och normerna här i Sverige? Tyvärr blir effekten att människor börjar titta på exempelvis Sverigedemokraterna eftersom de är de enda som tar upp problemet, och det är farligt. Ger vi våra främlingsfientliga partier och organisationer fritt spelrum att ta över hela detta forumet kommer våra andra partier aldrig kunna ge sig in i denna diskussion då de direkt kommer att bli klassade som rasister.

Enligt vår mening spelar det ingen roll vilken etnicitet du har, vilken religion du lever efter eller hur du är. Det viktigaste är att du är en människa som är utsatt och då har man rätt att bli uppmärksammad av våra myndigheter och få hjälp och stöd och allt man behöver i denna situation! Vi vill inte bli ignorerade längre! Det är dags att arbetet börjar nu! Det skulle det ha gjorts för länge sedan. Nu är tiden mogen, frågan har äntligen kommit upp! Nu är det bara upp till oss vad vi vill göra av den? Vill vi backa ur diskussionen helt och låtsas om som att problemet inte existerar? Vakna! Detta måste bemötas, det måste föras upp på tal, det måste diskuteras och det måste framför allt AGERAS!

Det skulle vara väldigt trist om HBT-rörelsen ignorerar problemet med oss som varit utsatta. HBT-rörelsen har kämpat i många år för våra rättigheter, varför ska vi helt plötsligt sluta nu? Vi har kommit en bra bit på vägen, men än är vi inte i hamn! Vi kan ju inte ge upp nu när människor fortfarande är drabbade, oavsett omständigheter och etnicitet!

Tidigare debattartikel: Gemensamt ansvar att motverka förtryck

Dokumentären Sämre än djur visas i repris torsdag 8/10 15.10 på svt2, lördag 15.15 svt2 och lördag 21.30 svt24