Samtidigt känns nyhetsflödet som en lång uppförsbacke. När den amerikanske presidenten återigen sätter tonen i världspolitiken kommer det ofta tillsammans med signaler om inskränkta rättigheter och hårdare klimat för minoriteter. Förutom fortsatt korståg mot transcommunityt har flera amerikanska delstater nu också börjat att begränsa tillgången till hiv-prevention och behandling. Ett farligt beslut som riskerar att göra att människor blir utan livsnödvändiga bromsmediciner.
Samtidigt ser jag en film där senegalesiska politiker jublar och applåderar åt fördubblade fängelsestraff för homosexuella. ”Homosexuella ska inte få andas” var en av politikernas åsikt. Ghana, också det i Västafrika, går mot angeriverksamhet för grannar och släktingar till HBTQ+personer. Och här i Sverige visar en ny rapport att negativa attityder mot HBTQ+personer bland ungdomar ökar kraftigt.
Ja, det är svårt att inte känna hur oron kryper in under huden.
Så jag gjorde ett aktivt försök att leta positiva (vår)tecken i ett dystert nyhetsflöde. Försökte tvinga mig själv att hitta tecken på att allt inte går käppis åt helvete.
Det positiva finns faktiskt där, även om det inte får lika stora rubriker. Politiken bjuder på en del bra ljusglimtar. Som att homosexuella Rob Jetten nyligen svors in som Nederländernas första homosexuella premiärminister, och i Ungern har en domstol stoppat ett åtal mot en Pridearrangör, ett beslut som påminner om att motståndet mot inskränkningar fortfarande finns även där klimatet blivit hårdare. Och här hemma fortsätter Stockholmsförorten Sundbyberg att hissa Prideflaggan trots protester från Sverigedemokraterna. En liten symbolisk handling som spelar roll. De säger något om vilket samhälle man vill vara.
Ta också kulturens aldrig sinande kraft: Queera berättelser fortsätter att spridas över världen på sätt som hade varit svårt att föreställa sig för bara några decennier sedan. Überbögiga Heated Rivalry har blivit ett globalt fenomen vars popularitet aldrig verkar mattas. Musikalsuccén & Julia fyller salonger med självklar queer representation på scen. Och framöver väntar scenversioner av både Torka aldrig tårar utan handskar och Brokeback Mountain, berättelser som påverkat en hel generation bögar och nu kommer att fortsätta beröra nya generationer.
Eurovision fortsätter också att vara underbart queer. I årets Eurovision Song Contest är två av de stora favoriterna till segern regnbågiga: Danska Søren Torpegaard Lund och grekiska Akylas är öppet queera. I dag är det nästan självklart är ESC är HBTQ och de två senaste årens vinnare har varit ickebinära respektive queer.
För varje hot mot vår synlighet finns konstnärer, aktivister och helt vanliga människor som vägrar göra våra berättelser osynliga. Så världen är inte bara mörk. Och när den känns så är det bara att fortsätta fightas, organisera sig och festa för dom som inte kan. Keep on Dancing in the Dark liksom.
Och apropå hot mot queer synlighet: QX behöver er för att fortsätta skriva om HBTQ+ i Sverige.
Glöm inte att prenumerera.
