Vi i styrelsen för föreningen Stockholm Pride hör många olika röster om årets festival och de förändringar som festivalen genomgått till i år, framför allt att festivalen varit i Kungsträdgården och därmed inte tagit ut någon entréavgift. Som varje år är det en blandning av både ris och ros. Vi är glada över alla reaktioner eftersom att det innebär att många har en personlig relation till festivalen och att Stockholm Pride betyder mycket för väldigt många personer. När det finns en samlad bild av synpunkterna på hur festivalen bör utvecklas, efter omfattande diskussioner och undersökningar i olika former, så kommer vi i styrelsen att låta föreningens medlemmar ta ställning till den fortsatta färdriktningen.

Syftet med att göra förändringarna inför årets festival var att personer oavsett plånbok ska kunna ta del av festivalen, att öppna området för fler i hbtq-communityt och våra vänner samt att Stockholm Pride ska erövra Stockholmarnas vardagsrum – i linje med den förnyelse av festivalen som många efterlyst på senare år. Med detta syfte har vi lyckats. Aldrig tidigare har så många besökt festivalen. 300 000 personer besökte våra festivalområden i Kungsträdgården och Kulturhuset/Stadsteatern. Talen från Stora scenen och alla seminarier och debatter har aldrig nått så många. 45 000 personer deltog också i årets parad och 450 000 tittade på. Det är lika många som under EuroPride 2008. Vi har också tydligt anslutit oss till den ursprungliga tanken med Stonewall-revoltens och de första frigörelseveckorna i Stockholm som också höll sin gala just i Kungsträdgården, just för att inte gömma sig och för att öppet visa sitt motstånd mot ett heteronormativt samhälle.

Samtidigt har årets festival, med sin öppenhet, skapat en bred debatt om vilka festivalen är till för, vilka som ska kunna känna tillhörighet till hbtq-rörelsen och visar med tydlighet att festivalen behövs. Få har påstått något annat i år. För hade festivalen inte behövts hade inte förändringarna lett till reaktioner både bland oss själva och hos våra vänner och motståndare. Många vänner har klivit fram men en del av motståndet mot hbtq-personers rättigheter har också blivit synligt, tyvärr även inne på våra egna områden. Vissa accepterar inte vår öppenhet och det ska vi givetvis aldrig vika oss för eller låta passera utan motstånd. Vi ska minnas att våra systrar, bröder och andra syskon stolt tog till gatorna tillsammans efter trakasserierna mot Stonewall In i New York och var med och startade den globala rörelse av pridefiranden som Stockholm Pride är en del av.

På senare år har dåvarande Pride Park fått utstå hård kritik för vad som upplevts som höga inträdesavgifter, att bara delar av communityt har känt sig hemma och många har ifrågasatt att vi stänger in oss i en inhägnad utanför stan. I år hörs inte de rösterna längre. Samtidigt hörs röster som menar att det mer slutna festivalområdet fortfarande behövs för att trygga ett safe space för hbtq-personer med vänner och att det är detta fokus festivalen ska ha, att Stockholm inte är redo att ta emot den öppna inbjudan till festivalen på ett bra sätt. Vi välkomnar debatten och konstruktiva förslag om hur vi kan inkludera så många som möjligt i festivalen och tillgodose så många olika behov och synpunkter som möjligt, samtidigt som vi fortsätter vara den stolta festivalen som tar plats i det offentliga rummet. Vi välkomnar alla att höra av sig till oss med förslag till förbättringar eller förändringar till [email protected].

Vi har gjort något nytt i år, något som det finns mycket att lära av för att förbättra festivalen på olika sätt. Klart är att Stockholm Pride alltid har varit en festival för mänskliga rättigheter öppen för alla, hbtq-personer med vänner. Vi har också vuxit oss starkare och starkare genom åren, tack vare många eldsjälars arbete och många allierade supporters, samarbetspartners och sponsorer.

Stockholm Pride är och har alltid varit en rörelse med djup förankring i hbtq-communityt i alla dess former där vi alla arbetar helt ideellt. Vi lyssnar in olika åsikter och välkomnar konstruktiva förslag och egna initiativ från aktörer som vill vara med och forma och ta ansvar för festivalen. Konstruktiv kritik har alltid utvecklat festivalen och den måste fortsätta utvecklas för att vara relevant för ett mångfacetterat och föränderligt community, och som en samhällsförändrande kraft. Vi hoppas att så många som möjligt nu bidrar med sina tankar och sitt arbete för att nästa års festival ska bli ännu mer kraftull, tydlig och samhällsförändrande.

Läs Mats Nordströms debattartikel:

Rejäl utvärdering av Pride krävs