Ska Pride fortsätta på den inslagna vägen eller stänga in sig bakom höga staket igen? Öppna Moderater har gjort en egen utvärdering av vårt och Moderaternas deltagande och vi ser både plus och minus.

Precis som tidigare år deltog vi från Öppna Moderater och Moderaterna på Pride och för oss är det en av årets stora kampanjhändelser. Vi hade kampanjtält i Kungsträdgården och arrangerade ett eget seminarium samt deltog med företrädare i en rad andra seminarier.

Den öppna parken innebar besöksrekord. För oss innebar det en otrolig möjlighet att möta och tala med alla sorters människor. Vi ordnade varje dag en omröstning i vårt tält där förbipasserande fick möjlighet att ta ställning för och mot aktuella frågor – varje dag deltog mellan 550 och 900 Pride-besökare stannade varje dag till och deltog. Till det kommer alla som visade nyfikenhet eller en vilja att diskutera hbt-frågor och andra politiska frågor. Att vid ett kampanjtillfälle träffa så många är ovanligt.

Vi är nöjda med vårt seminarium och med deltagandet och genomslaget för övriga seminarier där moderata företrädare deltog. Vi nådde också ut med våra prioriterade frågor i media under veckan vilket också visar det intresse som Pride röner i media.

Med partihatten på huvudet kan årets Pride inte beskrivas som något annat än en total succé. Men det är ju inte hela bilden. Vi har också precis som många andra mötts hbt-personer som känt besvikelse och otrygghet på det öppna Pride. För många hade också uppfattningen att årets Pride inte var lika rolig som föregående år. Öppenheten var inte för alla utan upplevdes av vissa som en ny mur, ett nytt hinder. Alltså både plus och minus.

Årets tema var öppenhet. En öppenhet som är viktig för hela hbt-samhället att sträva efter. Dagens utmaning för alla oss som är en del av hbt-samhället är att nå fram till ett Sverige där öppenheten är självklar. De flesta stora reformer är redan klubbade i riksdagen, med något undantag. Nu återstår kampen mot vardagsdiskrimineringen. Experimentet med det helt öppna Pride visar att det finns mer kvar att jobba med än vad många av oss kanske trodde. Det är bra att det nu står klart och tydligt för oss alla. Vi måste alla kämpa vidare och jobba brett med öppenhet för att skapa ännu mer acceptans och utrymme i samhället. Samtidigt måste hänsyn tas till att Pride är en festival där alla delar av hbt-samhället måste få känna sig välkomna och trygga – övriga samhället som är våra gäster får inte missbruka vår gästfrihet. Rätten att frivilligt sluta sig samman i heterogena sällskap måste dok även i fortsättningsvis värnas.

Det finns många intressen och många intryck att ta hänsyn till. Det är viktigt att vi fortsätter att på djupet diskutera vart vi vill med Pride och hur festivalen på bästa sätt kan bidar till det samhälle vi alla vill ha. Den utvärderingsprocess och diskussion som nu finns måste få leva och ha sin tid. Samtidigt är det viktigt att understryka att det var rätt att testa den öppna lösningen och att alla som jobbat med Pride från styrelse till alla volontärer gjort ett enormt stort arbete.

Möjligen är lösningen för framtiden en medelväg – att vara lite lagom. Framtiden borde inte vara att stänga in sig bakom höga staket och dyra inträden, men den borde heller inte vara ett läge där öppenheten utnyttjas och hbt-personer kommer i kläm. Det är en stor utmaning, men den går att lösa.

Läs tidigare inlägg i Pride-debatten

Fördelar med Prides nya satsning


Mats Nordström slår in öppna dörrar

Rejäl utvärdering av Pride krävs

Öppenhet som stänger garderoben