När jag började arbeta med svensk regnbågsmedia i slutet av 70-talet, så var det helt otänkbart att få tillträde till partiledarnas rum.

Vi var helt enkelt inte riktigt rumsrena.

När det på 80- och 90-talen var val så fick vi skicka in frågor till partiernas pressavdelningar som lät en anonym medarbetare skriva svaret.

Vår minoritet var helt enkelt inte intressanta nog. 

Majoritetsbefolkningen var viktigare.

Valrörelse efter valrörelse kunde jag dock se att till och med partiledarna förstod själva poängen med regnbågsrörelsens budskap. De kände sig säkra nog för att prata direkt med oss.

I valet 2002 var det så verkligen partiledarna som svarade på frågor. EuroPride 1998 gav ett rejält lyft för regnbågspolitiken både socialt och politiskt och insikten att vår kamp handlar om grundläggande mänskliga rättigheter började sjunka in.

Vem du väljer att leva med eller hur du uttrycker din könstillhörighet skall inte påverka ditt liv negativt, staten skall inte administrera diskriminering. Tvärt om.

Valåret 2006 intervjuade vi, ett nummer i taget, riksdagens partiledare.

2010 och 2014 var det partiledardebatter på Stockholm Pride dit alla var inbjudna utom Sverigedemokraterna vilket fick partiet att ta på sig ännu en offerkofta. De valrörelserna var det via QX.se vi bevakade och gav utrymme till debatten och partierna hade temasidor på Qruiser.

2018 återkom vi med partiledarintervjuer och valde då att intervjua alla riksdagens partiledare, inkluderat Jimmie Åkesson. 

Och nu 2022 har vi åter vänt oss till partiledarna för att prata om deras syn på regnbågsfrågor. 

Och såklart då även ställa kritiska frågor.

Just det gick inte riktigt hem hos Åkesson. SD tyckte vi var taskiga 2018 och hade ”förutfattade meningar”. Jo, ja… vi hade kritiska frågor om skrivningar i partiprogrammet och konstaterade att partiet de facto inte stött en enda av de många hbtq-reformer som röstats igenom sedan de tog plats i riksdagen.

Det ansågs uppenbarligen vara taskigt av oss.

Efter intervjun så gjordes en poängbedömning av respektive parti. Sverigedemokraterna kammade hem noll poäng.

Det baserat på att partiet i sitt dåvarande principprogram skrev att den heterosexuella kärnfamiljen var grundförutsättningen” för att ge barn en stabil uppväxt. Något Jimmie Åkesson även hävdade i intervjun med QX.

Precis så som för övriga högerpopulistiska partier i Europa är det i första rummet regnbågsfamiljer som var, och är, provocerande. Och såklart uppsluppna Pride-parader.

0-poängaren gavs även eftersom partiet röstat emot alla hbtq-reformer. Ganska svårt att dela ut några plus-poäng för det!

När reformer väl genomförts har partiet lämnat frågorna och sagt sig acceptera såväl äktenskap som möjlighet för samkönade par att prövas som adoptanter och lesbiska att få sjukvårdens hjälp med insemination.

Partiet var även hårdföra motståndare till att stärka transpersoners rättigheter, bland annat genom att inte vilja avskaffa tvångssteriliseringen. När detta väl gick igenom sa Åkesson att de rör så få personer och är en icke-fråga.

Minoriteter bör nonchaleras.

Ganska likt attityden från de flesta partiledarna innan 1998 då insikten inte fanns att det är ett hot mot det demokratiska samhället att ignorera våra grundläggande mänskliga rättigheter.

Utöver den ”folkmajoritet” som populister till höger och till vänster säger sig företräda, är vår demokrati utvecklad av erfarenheter från såväl nazismens som kommunismens terror. Skyddet för individens rättigheter liksom för minoriteter som hotas av folkmajoritetens klåfingrighet, är en grundbult. Urholkandet av vår demokrati leder till det vi ser i Ungern och Polen och är en central del i det Putin-ryska moraset.

När Jimmie Åkesson, till skillnad från övriga partiledare, inte vill låta sig intervjuas av QX, så sänder det den tydliga signalen att partiet helt enkelt är ointresserade av hbtq-frågor. 

Det kan inte bli tydligare än så.

Det passar in i det som de skriver i första delen av sitt principprogram om majoritetens skyldighet att motarbeta minoriteter.

Det står såklart Jimmie Åkesson fritt att tacka nej till att intervjuas av QX.

Synd. Då får vi inte höra om hans syn på en ny föräldrabalk, regnbågsbarn, transvården eller hbtq-flyktingar.

Och varför det nya partiprogrammet, trots att det skrivits om, inte kan låta bli att hävda att ”kärnfamiljen” ändå är bäst även om andra former ”inte nödvändigtvis är sämre”. Väcker frågan om vad de egentligen menar.

Detta kunde ju Jimmie Åkesson berättat lite mer om. 

Om han nu brytt sig.