”De stridande parterna i transfrågan har blivit alltmer oförsonliga.” Meningen kommer från säljtexten till en nyutgiven bok om trans och kön. Här används även uttryck som ”krig” och ”båda sidor”. Språket är tröttsamt och det är oklart för vems skull det envisas med att låta som upptakten till en platt actionfilm.
Idén om att transpersoner dragit ut i krig för att vinna grundläggande respekt är både löjeväckande och passande. För visst kan det kännas som att vissa individer och grupper för en kamp mot vår existens, med målet att rasera våra liv och ta ifrån oss våra rättigheter. Samtidigt låter som att transpersoner är en samlad enhet, där alla har samma analys och arbetar tillsammans, vilket är grovt missvisande. Språket är onyanserat och förenklande, och missar komplexiteten.
Men det är begreppet ”transfrågan” som framför allt får mig att fundera. Uttrycket dyker upp rätt ofta och används av alla möjliga. Journalister, programledare och debattörer svänger sig dessutom titt som tätt med tveksamma fraser som ”Transfrågan är en av de mest omdebatterade i vår tid”. En del av dessa människor menar väl, och värnar nog om transpersoners hälsa och livsvillkor. Men termen är
problematisk.
Kruxet är nämligen att människor menar olika saker med ”transfrågan”. En del syftar på transpersoners ökade synlighet, medan andra tänker att det handlar om samtidens syn på identitet. Andra använder ”transfrågan” synonymt med vård vid könsdysfori, särskilt när det gäller minderåriga.
För merparten verkar dock ”transfrågan” syfta på hur samhället ska hantera transpersoners existens när det kommer till lagar, likabehandling och synliggörande, även om det inte formuleras riktigt så tydligt. Rent konkret handlar det om hur cispersoner ska förhålla sig till transpersoner som vill inkluderas och respekteras. Det är därmed lika mycket en cisfråga som en transfråga. Kanske till och med ännu mer en cisfråga, eftersom det är hos cispersoner motståndet och oron finns?
(Cisperson = en person som identifierar sig med könet som tilldelades vid födseln. Cis är normen och majoriteten av världens befolkning.)
För många av oss är det uppenbart att det inte finns blott en ensam ”transfråga”, utan vi pratar i stället om olika transfrågor. Som jämlik hälsa, våldsutsatthet, könseufori, minoritetsglädje och annat som rör transpersoners liv, hälsa och vardag.
Personer som vill diskutera ”transfrågan” tar inte sällan tillfället i akt att debattera dels om transpersoner finns eller ej, dels om vi förtjänar samma rättigheter och respekt som cispersoner. Så det är inte märkligt att man blir på sin vakt når någon använder detta begrepp.
Andra minoriteter och förtryckta grupper har också debatterats som en ”fråga”, vars eventuella deltagande i samhället kräver medgivande från de som har makt. På 1800-talet var det ”kvinnofrågan”, som handlade om kvinnors ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med män. Samma tid diskuterades även ”judefrågan”, om judars rätt att delta på lika villkor i samhället. Sexism och antisemitism förekom frekvent i debatterna.
Uttrycket ”homofrågan” används än idag, ofta kopplat till frikyrkors negativa syn på homosexualitet. Ingen verkar dock debattera ”heterofrågan” (vad nu än det skulle kunna betyda).
Genom efterledet ”-frågan” påminns vi om vilka det är som har mest makt, och vilka som ännu inte inkluderas fullt ut. Att vi inte pratar om ”cisfrågan” säger alltså något om vilka som sätter agendan och vilka det egentligen är som ska debatteras.
Med det sagt finns det uppenbara problem med att börja använda uttryck som ”De stridande parterna i cisfrågan har blivit alltmer oförsonliga”. Mer rättvisande är i stället ”Frågan om cispersoners makt och inflytande i egenskap av att följa normer för kön är något vi behöver prata mer om, men det väcker stort motstånd hos en del cispersoner”. Inte lika lättläst och snärtigt, det ska erkännas. Men tänk vad befriande att slippa effektsökeri och förenklingar, där transpersoners existens inte längre debatteras eller misstänkliggörs.
Framöver kommer jag därför att uppmuntra personer att definiera vad de menar när de säger ”transfrågan”, för att tydliggöra vad vi faktiskt pratar om. Kanske är det egentligen en cisfråga som diskuteras?
