Hej Eric!
Först och främst vill jag tacka för ditt brev. Jag tänker att jag vill vända mig till alla QX läsare i mitt svar, men vill börja med att be om ursäkt för att du inte fått svar tidigare. Mailet som skickades till både Stockholmsdistriktet och oss centralt hade hamnat i skräpposten, och eftersom veckan innan första maj är en hektiskt vecka för organisationer som vår, har vi helt enkelt inte sett det förrän det publicerades i QX. Det fattades aldrig några beslut om att inte svara, det hade – precis som du skriver – varit fegt och osolidariskt.
Som det står i brevet så har klistermärken med våra porrkritiska budskap satts upp över klistermärken från både Stockholm Leather Social och SLM, och det skickar tydliga signaler om att queerpersoners sexualitet skulle vara skadlig, degenererad eller det samma som sexuell exploatering. Det är fel. Jag vill vara tydlig om att det inte är representativt för Ung Vänsters åsikter.
Ung Vänster är ett porrkritiskt förbund. Vi anser att problemet är porrindustrin och sexköpare, vilket är poängen med distriktets “Död åt porren”-affischer och -klistermärken. Porrmotstånd är en viktig del av Ung Vänsters feministiska kamp och hbtq-kamp, och hbtq-personer är en särskilt utsatt grupp i sexindustrin. Det gör det extra allvarligt att någon eller några av våra medlemmar har misstagit SLM:s verksamhet som en del av porrbranschen. Det visar att det finns blinda fläckar i vår organisation, som behöver utbildas och pratas vidare kring. Översexualisering av och fördomar om hbtq-personer som ‘degenererade’ är, precis som det skrivs i brevet, något som homofoba och transfoba röster använt länge för att tysta och förtrycka, och vi förstår att många känner sig ledsna och besvikna att se Ung Vänster Storstockholms material användas på det här sättet. Det är med all rätt.
Vi har från förbundets håll varit i kontakt med Stockholms distriktsstyrelse som tagit fram klistermärkena, och de har varit tydliga med att det här inte handlar om en riktad kampanj från deras håll. Ingen i distriktsstyrelsen har varit medvetna om att klistermärkena satts upp innan brevet publicerades, och därför misstänker vi att det handlar om någon eller några enstaka medlemmar. Alla förbundets medlemmar kan hämta affischer samt klistermärken på distriktscentralen på Södermalm, för- och nackdelen med det är att medlemmar kan göra vad de vill med materialet och det är svårt att följa upp hur materialet används. Men personerna som gjort detta har brustit i sitt omdöme, och resultatet har blivit ett skadat förtroende hos Stockholms hbtq-scen. Det tar vi på allvar.
I tider när hbtq-rättigheter dras tillbaka över stora delar av världen och när hbtq-personer demoniseras och utsätts för våld både systematiskt och i vardagen, då är trygga rum av större vikt än någonsin. Jag är, som de flesta av oss, uppväxt på ett ställe där queerhet av alla slag var någonting man inte pratade om – och där det inte fanns några trygga rum för oss. Rum att få våga utforska sin egen queerhet, att ge uttryck för den om man var säker på den, eller att få existera i den utan att känna rädsla inför våld eller hot om våld. Jag mötte inte det förrän jag blev äldre, och jag önskar ingenting annat än att unga queers ska få möta det tidigare än jag gjorde.
Som rörelse är rum att få mötas en förutsättning för att kunna organisera sig och samla kraft. Som personer är rum där man får existera utanför förtrycket vi utsätts för en förutsättning för att orka föra kampen vidare. Oavsett om det är kamp för att bara få finnas, eller kamp för att driva igenom krav. SLM är en institution – både i Sverige men också europeiskt. Det är respektingivande att ha funnits och ha skapat ett sådant rum så länge, och jag hoppas att det kommer göras i många år till.
Radikalt engagemang ska alltid sparka uppåt och aldrig nedåt. Vi står i självklar och kompromisslös solidaritet med hbtq-rörelsen.
Ingen är fri förrän alla är fria!
