I början av februari i år tog Märta Stenevi(MP) över som jämställdhetsminister efter Åsa Lindhagen. Den första perioden beskriver hon själv som omtumlande, men också väldigt spännande och rolig.
– Det är ett väldigt stort och tungt uppdrag, men det känns otroligt roligt att ha fått det, säger Märta Stenevi till QX.

I sitt uppdrag som jämställdhetsminister ingår det att jobba med hbtq-frågor och i mars meddelade regeringen att myndigheten för familjerätt och familjeskapsstöd nu ska bli hbtq-strategiska. Just nu är elva myndigheter hbtq-strategiska.
– Det innebär att myndigheten har ett särskilt uppdrag att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett könsidentitet eller könsuttryck.

Så de som inte är hbtqi-strategiska, vad betyder det?
– Det betyder absolut inte att man inte jobbar med dessa frågor, men de som är det har ett extra stort uppdrag att synliggöra och tydliggöra kring de här frågorna.

RFSL meddelade för inte längesedan att de stämmer staten för att samkönade par och heterosexuella par behandlas olika när det kommer till föräldraskap, främst märks problematiken vid assisterad befruktning utomlands. QX har också skrivit om Debbie och Anna, där Debbie inte är förälder till sitt barn. 1 januari 2019 ändrades reglerna så att de nu är desamma för hetero och samkönade par.
– Vi har även lagt fram ett lagförslag tidigare i år om en förändring i föräldraskapsbalken. Den innebär att man förutsätter att även den kvinna som är gift eller partner med den som föder barn, är barnets förälder, precis som med heterosexuella par som är gifta.

Anna och Debbie har ändå kritiserat den nya förändringen som skedde 2019, eftersom deras barn föddes innan det, så räknas Debbie fortfarande inte som mamma.
– Jag kan inte uttala mig om enskilda fall, men det kommer inte bli en retroaktiv föräldrapresumtion, utan den gör man när barnet föds. Däremot finns möjligheten att gå till socialnämnden och få ett föräldraskap bekräftat där.

Är det verkligen för barnets bästa?
– Det kan man fundera på såklart. Men det är också svårt att göra en presumtion i efterhand. Normalt sätt hanterar vi de flesta ändringar i lagstiftningar så att det som har gällt vid en viss tidpunkt är det som gäller. Det viktigaste nu är att vi får ordning på den lagstiftning som gör att vi får en bättre situation för barnen.

Stöd till mötesplatser för hbtq-ungdomar

I en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor(MUCF) framkommer det att det inte finns nog med mötesplatser för unga hbtq-personer och de som finns ligger ofta i större kommuner. I slutet av mars meddelade regeringen att man kommer ge MUCF i uppdrag att fördela 2,4 miljoner till mötesplatser för hbtq, utöver det som man kan få från sin kommun.
– Men det är viktigt att vara tydlig med att det ligger ett stort ansvar fortfarande hos kommunerna för att se till att anordna trygga mötesplatser för hbtqi-personer. Det är jätteviktigt att det finns mötesplatser där man kan träffas säkert och jag hoppas att vi genom de här medlen ska kunna öka antalet sådana platser.

Även hedersrelaterat våld mot hbtq-personer går att koppla till för få mötesplatser, vad gör man för hbtq-personer i utsatta områden eller om man kommer från en kultur som är emot hbtq. Hur skapar man trygghet för dem?
– Våldet och det förtryck som sker mot hbtqi-personer är central i det arbete för hbtq som regeringen lagt fram. Vi har gett MUCF i uppdrag att göra en kartlägga hur vanligt det är med omvändelseterapi i Sverige som kan vara en del av hedersrelaterat våld, även om det kan förekomma på andra sätt också.

Märta Stenevi nämner också vikten av kunskap om hbtq och hedersvåld i skolorna.
– En undersökning som gjordes i storstadsområdena visar att unga drar sig väldigt länge för att höra av sig till socialtjänsten med rädsla för att det blir konsekvenser för deras familj och hur till exempel deras syskon kan drabbas. Däremot vände sig ungdomarna då hellre till skolpersonal. Därför är det viktigt att skolor ska kunna erbjuda stöd och hjälp till de här ungdomarna.

Debatt om ingrepp på intersexpersoner

I Tyskland och Norge har debatten om onödiga ingrepp på intersexpersoner varit på tapeten under våren. Där vill man införa lagar som innebär att man ska sluta med onödiga kirurgiska ingrepp för att barnen ska få bestämma om sin kropp när de är äldre.

Hur ser det ut i Sverige?
– Detta är en fråga som aktualiserats allt mer. Diskussionen syftar till att inte genomföra ingrepp som inte är medicinskt nödvändiga, ofta handlar det om ingrepp som skett i väldigt tidig ålder. Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd om hur man ska ge vård och behandling av intersexpersoner. När det finns medicinsk anledning att genomföra ett ingrepp, då är det föräldern som avgör. Men avsikten med kunskapsstödet är att färre ingrepp ska genomföras och att barnen ska få vara mer delaktiga.

Men är det ens möjligt att staten ska bestämma om man som förälder ska få göra något eller inte?
– Sjukvårdslagen ger ju inte föräldrar rätt att genomföra omotiverade ingrepp på sina barn. Det som är skiftet i den här debatten är synen på ingreppen. Kunskapsstödet innebär som sagt en ökad restriktivitet.