Foto: Klipp/bbc.co.uk

Video på en homosexuell man som filmas när han förnedras av milisgrupper publicerades bland annat av BBC.

Rapport om Irak kräver slut på mördandet

Idag släppte den amerikanska organisationen HRW en rapport om situationen för homosexuella i Irak.
Flera hundra personer har mördats av milisgrupper uppger man. HRW uppmanar nu Iraks regering och det internationella samfundet att få ett stopp på morden. Situationen för homosexuella i Irak har avsevärt försämrats senaste tiden. Idag presenterar den respekterade människorättsorganisationen Human Rights Watch sin rapport ”They want us exterminated”.
Rapporten baseras på undersökningar som genomförts på plats i Irak den 14 - 28 april. Under sitt besök intervjuade Rasha Moumneh och Scott Long från HRW 22 homosexuella män. Dessutom har 29 män intervjuats via telefon och chat under juli månad i år.
I rapporten uppges att hundratals homosexuella har mördats i Irak sedan 2004 och att sedan milisgrupper i början av detta år speciellt riktat in sig på homosexuella, eller personer man uppfattar som homosexuella, har ett 90-tal män mördats.
Under våren och början av sommaren är det främst i Bagdad mordkampanjerna mot homosexuella skett, men rapporter har även kommit från Kirkuk, Najaf och Basra.
Morden på homosexuella utförs huvudsakligen av islamistiska miliser som avrättar männen och slänger deras kroppar på sophögar.
Även om rapporten anger uppskattade siffror på antalet dödade, så säger man samtidigt att ”hur många som har dödats kommer troligen aldrig bli känt: myndigheternas misslyckande i att undersöka sammantaget med familjers rädsla och skam gör att trovärdiga siffror inte går att uppnå.”
Kampanjerna mot homosexuella, skriver HRW, förklaras och motiveras ofta med en oro för att män skall bli "svaga" och att dekadens skall spridas i samhället. Även begreppet "tredje könet" har börjat användas och milisgrupper som tagit på sig dödandet av män som inte ansetts manliga nog har hänvisat till just behovet av att förhindra att ett tredje kön tillåts.
Kampanjen som startade i början av året, har flera personer HRW talat med antagits handla om att Mahdi-armén som under lång tid varit försvagad velat skaffa sig en ny position genom att ta rollen som de som sköter en social "reningskampanj" i landet,
I en irakisk tidning säger en ”bödel” att han och hans medarbetare försökte "hantera en allvarlig samhällssjukdom som sprids snabbt bland ungdomen efter att den förts in utifrån av amerikanska soldater. Detta är inte en tradition i Irak eller vårt samhälle och vi måste eliminera dem.”
I rapporten konstateras att även om det går rykten om att en religiös fatwa satte igång kampanjen i Irak, så finns inget stöd i islamisk lag eller tradition för det sätt som milisen mördar homosexuella eller påstått homosexuella idag.
Enligt islamisk rätt kan straff eller varningar endast utdelas efter att homosexuella handlingar erkänts av den anklagade fyra gånger eller att fyra män vittnat om händelsen alternativt att en domare själv varit vittne. HRW påpekar även att det enligt de religiösa lagarna endast skall utdömas straff om det gäller penetration. Att minsta tvekan skall fria och att den anklagade skall ges möjlighet att be om förlåtelse.
De mordraider som genomförts av islamistisk milis har därför inget stöd i religiös lag och tradition och HRW ser även tecken på att även milistalesmän uttalat sig mot att döda homosexuella, samtidigt som man menar att homosexualitet är ”en katastrof som kommit till vårt samhälle”.
I rapporten framkommer grova övergrepp på enskilda homosexuella, där de som mördas utsätts för fasansfulla kränkningar.
Det HRW uppmanar såväl milisgrupper, religiösa ledare som Iraks myndigheter att ta fasta på skydd av privatlivet för att få sopp på dödandet.
HRW konstaterar även att de homosexuella som flyr Irak ofta hamnar i grannländer där man också ofta saknar legalt skydd. Rapporten uppmanar FNs flyktingorgan att skyndsamt hitta säkra länder dit homosexuella kan ta sin tillflykt.

I de vittnesmål som HRW tagit del av framkommer en rad grymma berättelser:
Hamid, 35, Bagdad berättar: ”Det var en sen kväll i april och de kom för att ta min partner i hans familjs hem. Fura beväpnade män bröt sig in i huset, maskerade och svartklädda. De frågade efter honom med namn: de förolämpade honom och tog honom framför hans föräldrar. Allt detta hörde jag senare från hans familj.
Han hittades i grannskapet dagen efter. De hade kastat hans kropp på sophögen. Hans könsorgan var avskurna och en del av hans hals var avsliten.”
Milismän sökte honom i hans föräldrahem dagen efter att pojkvännen mördats: ”De kom in i huset och såg min mor och en av dem sa: 'Var är din bögson?' Det var fem män. Deras ansikten var täckta. Lyckligtvis var jag inte hemma men min mor ringde mig gråtande efter att de gått. Nu har jag i två veckor jag gömt mig på ett billigt hotell. Jag kan inte möta min familj, de skulle ta avstånd från mig. Jag kan inte ta mig hem.”
Idris, 35, Kardara/Bagdad: ”Jag var inte orolig i början. Mina vänner och jag ser väldigt manliga ut och det finns inget tydligt ”feminint” över oss. Ingen av oss trodde överhuvudtaget att detta skulle drabba oss. Men i slutet av mars hörde vi på gatan att 30 män redan hade dödats.”
Bilal, 27, Kardara/Bagdad, vars vän dödades i våras: ”Han var väldigt offentlig, alla visste att han var gay. Hans familj sa att mördarna gjorde en CD av hur han dödades - de hade filmat det. De slaktade honom; de skar av hans hals... Nu dödar de folk vitt och brett i Shaab och al-Thawra. Vi hörde att 11 män brändes levande i al-Thawra.”
Hussein, 27 från Mansour/Bagdad berättar om de första månaderna detta år: Först "sökte de folk med långt hår, så den ene efter den andra började klippa håret... sedan blev alla med tighta jeans måltavla. Och så hörde man att tighta T-Shirts betydde att man skulle vara en av det tredje könet.... Nu verkar det som att de tar sig in i ett område, kidnappar någon, tar honom till Sadr City, torterar och dödar honom. Och så dumpar de kroppen i Sadr City eller där han en gång bodde.”
Tarig 18. Bagdad berättar att han fick besök efter att två av hans vänner dödats: ”Den 6 eller 7 april var jag i mina föräldrars hus och någon kastade ett brev mot dörren. Jag såg inte vem. I brevet låg en kula. Den hade levrat blod på sig och i brevet stod det: 'Varför är du fortfarande här? Är du redo att dö?'”
Majid 25, berättar om milisens besök: ”Jag var inte hemma när det hände. Grannens son har samma namn som jag så de kidnappade fel kille. När de insåg detta släppte de honom, men de misshandlade honom svårt - de ville döda honom. De torterade honom med elektricitet och slog honom med kablar. Han såg ut som en grillad kyckling när han kom hem.”

I rapporten berättas hur caféer som varit kända för att vara diskreta träffpunkter för homosexuella fått varningsbrev och dess ägare hotats. Via caféerna har milismän även spårat upp män som besökt dem och hotat dem i deras hem.
Affärsägaren Mashal 41, kidnappades och förhördes för att milismännen ville få fram namn på fler homosexuella: ”De förhörde mig i timmar den natten. Jag fick ögonbindel och munkavle och om de ville att jag skulle säga något så tog de ut munkavlen. De krävde att jag skulle lämna ut namn på homosexuella. Under natten fick de tag på ett borstskaft som de använde för att våldta mig med.” Mashal släpptes efter att en lösensumma utbetalades.
En läkare som HRW talat med berättar att en av hans kollegor som arbetade på al-Kindi sjukhuset uppgav den 18 april: ”att fler dödades igår. Fyra kom in med sina könsorgan avlägsnade. Och några kom in, inte döda, med anus igenklistrade.” Några dagar senare fick läkare fler varningar av kollegor ”kropparna fortsätter att komma in på sjukhuset. En dag var det två, nästa dag fyra. Två eller tre av de döda hade igenklistrade anus. Och det kommer levande människor, många, som har blivit svårt torterade, men brutna ben.”
Tayyib, 24, som i flera år levt i skyddat boende upprättat av den exilirakiska organisationen Iragi LGBT berättar· ”Mahdiarmén dödade Khaldoun i Bahgdads stadsdel al-Jadida. Jag hörde att Khaldoun blev torterad, misshandlad till oigenkännlighet och till slut upphängd ut på gatan. En tortyrmetod de använt var att smeta väldigt starkt klister i hans anus, varefter han fick ett strakt laxermedel som gav honom en diarré som då dödade honom.”
HRW säger i rapporten att ett av de mest oroande i den dödskampanj som genomförts är sättet man använder de dödades kroppar som avskräckningsexempel och hur man som del av tortyr och dödande spelar in kränkande filmer som sedan sprids via mobiltelefoner och Internet.
Dessa kränkningar har bland annat gett ett nytt negativt smeknamn åt homosexuella: Valpar. Detta efter att en man som uppfattas som mycket feminin på en film dubbats med valpskall.
Affischkampanjer som försvarar dödandet har också spridits i Irak, bland annat av en under våren ny grupp som kallas Ahl al-Haq. Namnlistor på homosexuella män sprids och enskilda homosexuella hotas på gatan.
Rapporten är en skrämmande dokumentation om hur homosexuella idag lever under ständigt skräck och om hur såväl landets myndigheter som internationella organisationer misslyckas att ge stöd till och skydda homosexuella irakier.

Jon Voss
jon@qx.se

Ladda ner HRW-rapporten

Tidigare artiklar om Irak:

Saad får stanna!
Bögar i Irak avrättas genom att deras anus limmas ihop
Saad hotas av utvisning till Irak
Avrättning av hbt-personer har börjat i Irak
"Troligen" farligt i Irak säger Migrationsverket
Sex bögar dödade i Irak
"Islam fördömer homosexualitet”
Ledare för irakisk HBT-grupp mördad
Irakiska islamister lurar gaykillar via Internet
Dödspatruller mördar homosexuella i Irak
Regeringen vill inte driva på om HBT-konvention
14-årig pojke avrättad för sex med män
Oro för Iraks nya konstitution

I rapporten avslutar HRW med rekommendationer för att få stopp på dödandet av homosexuella, eller uppfattat homosexuella, i Irak.

Human Rights Watch ger följande rekommendationer till nyckelaktörer:
Till alla milisgrupper inklusive Mahdi-armén:
• upphör med alla attacker mot civila och civilbefolkningen, inklusive de som utsätts eftersom de inte överensstämmer med normerna för "manlighet" eller är misstänkta för homosexuellt beteende;
• Uttryckligen och offentligt fördöma sådant våld

Till att politiska, kulturella och religiösa ledare i Irak och andra länder som har uttryckt stöd för milisen och upproriska styrkor i Irak:
• Offentligt fördöma allt våld mot civila och civilbefolkning, inklusive
våld mot människor som utsatts eftersom de inte överensstämmer med normerna för "manlighet" eller misstänks för homosexuellt beteende;
• offentligt fördöma milisgrupper som engagerar sig i sådant våld, och ge offentligt stöd för rättsstaten.

Till regeringen i Irak:
• Undersök alla rapporter om milis eller annat våld mot människor som utsatts eftersom de inte överensstämmer med normerna för "manlighet" eller misstänks oför homosexuellt beteende, och på lämpligt sätt straffa de ansvariga;
• Offentligt och uttryckligen fördöma allt sådant våld
• Undersöka om banden fortsatt finns mellan inrikesministeriet och milisgrupper som i fungerat som skenbart oberoende säkerhetsstyrkor under ministeriets skydd, inkluderat Mahdi-armén.
• Undersök alla påståenden om övergrepp av polisen eller säkerhetsstyrkorna, inklusive övergrepp mot människor som utsatts eftersom de inte överensstämmer med normerna för "manlighet" eller misstänks för homosexuellt beteende, och på lämpligt sätt straffa de ansvariga.
• Utreda och åtala alla inrikesministeriets tjänstemän involverade i dödspatruller, mord eller andra olagliga handlingar, inklusive tortyr, misshandel och utpressning.
• Korrekt leda och utbilda all polis, säkerhetsstyrkor och rättsskipande tjänstemän, se till att detta leder till utbildning i mänskliga rättigheter, inklusive frågor om sexuell orientering och könsuttryck och identitet, och skapa en effektiv övervakning och trovärdiga mekanismer;
• Vidta alla lämpliga åtgärder för att få ett slut på tortyr, försvinnanden, summariska avrättningar, och andra övergrepp, bland annat kränkningar på grund av sexuell orientering liksom könsuttryck och identitet;
• upphäva artikel 128 i strafflagen, som identifierar "… ett brott med hedervärda motiv" som en "förmildrande omständighet"
• Undersök vaga paragraferi strafflagen, inklusive punkterna 401, 402, 501, 502 och 200 (2), som skulle kunna rättfärdiga godtyckliga gripanden och trakasserier av människor på grund av dess sexuella orientering eller könsuttryck och identitet, eller skulle kunna användas för att förhindra det civila samhället från att ta itu med impopulära eller stigmatiserande frågor, upphäva eller ändra dem vid behov, eller på annat sätt se till att de inte tillämpas på ett godtyckliga eller diskriminerande sätt som strider mot internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter;
• Skapa och stödja en oberoende nationell kommission för mänskliga rättigheter;
• Ge stöd till utveckling av den inhemska oberoende människorättsorganisationer icke-statliga organisationer med kapacitet att övervaka alla typer av kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
och se till att de kan verka utan statligt trakasserier eller störningar.
• Träna all brottsbekämpande myndigheterna i effektiva åtgärder mot könsrelaterat våld mot kvinnor och män.
• Främja jämställdhet mellan könen genom att i lagstiftningen inkorporera uttryckliga garantier för kvinnors lika rätt till äktenskap, inom äktenskapet, vid upplösning av äktenskap och arv.

Till USA och den USA-ledda multinationella styrkorna i Irak:
• Bistå regeringen i Irak där det är möjligt för att utreda milis eller andras
våld mot människor som utsatts eftersom de inte överensstämmer med normerna för "manlighet" eller misstänks för homosexuellt beteende.
• Upphöra med godtyckligt fängslande utan rättegång, bland annat godtyckligt frihetsberövande av misstänkta milismedlemmar, tillhandahålla lämpliga tjänster för att släppa fångar och hjälpa dem
att återintegreras i samhället och se till att de inte återvänder till våld;
• Bistå den irakiska regeringen med prövning och utbildning av polisen, se till att alla utbildningsprogram innehåller delar om människorättsfrågor och att mänskliga rättigheter.principer om privatliv, skydd mot tortyr, och andra relevanta frågor uttryckligen behandlas utan något undantag för sexuell orientering och könsuttryck och identitet.

Till regeringarna i alla stater i regionen:
• Se till att inga irakiska flyktingar är föremål för avvisning, antingen vid gränsen (genom att vägra inresa) eller efter inresan i värdlandet;
• Se till att alla statliga myndigheter behandla alla irakiska flyktingar inom sina gränser med värdighet och respekt för deras mänskliga rättigheter, utan undantag, inkluderat undantag på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

Till FN:s flyktingkommissariat:
• I samarbete med FN:s Assistance Mission to Iraq, noga övervaka
och rapportera om attacker och övergrepp på grund av sexuell läggning och könsuttryck eller identitet i Irak;
• Aktivt ingripa för att skydda lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner som är asylsökande och flyktingar från missbruk i länder som är första asylland inom regionen och för att förhindra hot om återsändning;
• Säker snabb förflyttning av flyktingar i länder utanför regionen, med
aktivt samarbete med länder som är första asylland och asylländer.

Till andra berörda regeringar och internationella organ:
• Insistera på att alla stater i regionen behandla lesbisk, homosexuella, bisexuella och transpersoner irakier som flyr landet i full överensstämmelse med internationella normer;
• Erkänn att lesbisk, homosexuella, bisexuella och transpersoner asylsökande från Irak befinner sig i juridisk fara och möter allvarliga sociala fördomar i alla omgivande länder som vid behov skyndsamt skall erbjudas vidarebosättning i tredje länder;
• Bistå med rättsliga reformer i Irak i enlighet med internationella mänskliga rättighetsstandarder, inklusive sådana som rör sexuell orientering och könsidentitet.
• Följa och stödja arbetet som görs av rättskipande myndigheter, polis, säkerhet- och terrorismbekämpande institutioner och personal i Irak att agera i enlighet med internationella normer för mänskliga rättigheter.
• Stödja utvecklingen i Irak av en oberoende nationell kommission för mänskliga rättigheter och lokala oberoende icke-statliga människorättsorganisationer med kapacitet att övervaka alla typer av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.